Kategoriarkiv: Jobbrelaterat

Wasabiweb – webbyrå i Uppsala som levererar

webbyrå som levererar webbplatser med bra sökmotoroptimering med responive design

Ok. Ni har säkert redan fattat att detta är reklam. Men jag får inte en spänn för att skriva detta. Som egenföretagare under 1.5 år hjälpte jag ibland mindre företag och organisationer att få en ny webbplats i WordPress. Men att koda och bygga webbar är egentligen inte min grej. Att utbilda i hur man använder WordPress är jag däremot mycket bättre på.

Sedan jag började på Salgado förra året så har jag träffat på många kunder som borde börja med att skaffa en ny webbplats för att få en plattform för en vettigare och mer effektiv närvaro på webben. Och eftersom vi på Salgado inte bygger webbplatser är det bra att vi hittad denna webbyrå som levererar snygga, sökmotoroptimerade webbplatser i vårt favoritverktyg WordPress.

Två andra saker som också gör Wasabiweb till ett bra alternativ då man ska bygga nytt är att de alltid bygger sina webbplatser så de har responsive design. Och när de bygger så jobbar de agilt vilket innebär att kunderna alltid kan vara säkra på att det som levereras blir så bra som möjligt för just dem.

Än en gång: Jag säger inte detta mot betalning. Salgado betalar normal pris för sin nya webbplats de just nu färdigställer. Jag gillar det de gör helt enkelt. Och liiite länkkärlek kan man ju få bjuda på då ;)

Nutidens digitala referenser

När du söker jobb idag kan du utgå från att den tilltänkta arbetsgivaren kommer att Googla dig. Heter du Sven Andersson eller Anna Svensson och liknande har det inte så stort betydelse eftersom det är svårt att veta att det verkligen är dig den som Googlar hittar. Men heter man något lite mer ovanligt blir det desto mer betydelsefullt vad arbetsgivaren hittar på dig. Och i vissa fall handlar det kanske än mer om vad de inte hittar på dig.

Men förutom att du blir Googlad så finns det några ställen som kan vara bra att ha koll på och kanske tom ange som referenser. För förutom din CV, intyg och betyg är det viktigt att ange referenser. Och några digitala referenser som säger en del om dig, din digitala närvaro och vad du kan är följande:

LinkedIn skills

Skärmdump av mina Skills and expertise på min LinkedIn-profil

Att en blivande arbetsgivare kollar på din LinkedIn-profil är självklart. Men det som jag tycker borde vara mest intressant efter CV och resumén är de skills som andra människor har gett dig. Om du tittar på en persons LinkedIn-profil och scrollar ner en bit så hittar du det. Man kan så klart ange vilka skills man själv tycker att man har. Men det som är intressant är att se vilka skills dina kontakter tycker att du har. Och hur mycket.

Tidigare kunde man skriva rekommendationer för varandra på LinkedIn. Och det var lite svårt tycker jag. Både att spontant skriva åt andra och att be om. För det känns som att det är något outtalad förpliktelse att man måste skriva en tillbaka då man får en rekommendation. Men skills är mer otvunget genom att man bara klickar för vilka skills du tycker andra har.

Här kan du se min publika profil på LinkedIn. Det verkar som att man bara kan se staplarna med hur många som addat ens skills på de kontakter på LinkedIn som du har. Kanske du även kan se det på dem som är upp till tre steg bort.

Jag brukar lägga någon minut då och då på att klicka för om jag håller med att olika personer har de skills som de uppgivit. Och det verkar som att några av mina LinkedIn-kontakter även gör det för mig :)

Klout

Mycket omdiskuterat verktyg som mäter en persons ”influence” på sitt nätverk. Klout har 400 mätpunkter och det Kloutscore man för tillfället har är resultatet av de senaste 90 dagarnas resultat på dessa 400 okända punkter. Så klart går det att manipulera siffran. Och så klart ska siffran inte läsas som ett poängresultat som ska jämföras med andras. Men en användares Kloutscore säger iallafall något om en person. Och även om den du vill kolla inte själv har registrerat sig på Klout men finns på Twitter så kan du få ut ett resultat på ett visst Twitter-konto. Mig kan du kolla in på klout.com/#/erkstam.

Kommande helg ska jag vara med på SSMX och ska definitivt lyssna på Deepeds session om Klout med rubriken ”Ingen gillar Klout men alla vill scora”. Här kan du läsa ett blogginlägg med samma rubrik som bra förklarar vad som är bra med Klout.

En liknande tjänst är Peer Index, men som verkar ha en något annorlunda algoritm.

Twitter-listor

En sak som kan säga en hel del om en person är vilka listor denne har hamnat på Twitter. För det är något som man själv inte kan styra över. Och visst kan man hitta en del märkliga saker om du tittar i den radda med listor jag hamnat i. (Geek girls kan vara den märkligaste listan jag är med i)

Expovault

En ny tjänst som en vän till mig satt upp är Expovault. Det är en sajt i huvudsak för personar som jobbar som utvecklare, designer osv där man ska kunna visa upp sina showcases. Jag har ett konto där men har inte kommit på vad jag ska ha det till då jag inte programmerar alls eller har anda saker som kan radas upp för allmän beskåndning. Men testa gärna tjänsten och säg vad ni tycker till Femi Hassani

About.me

About.me, som från början bara var ett ställe där du kunde lägga upp dina kontaktuppgifter och länkar till de platser du finns på, verkar utvecklas mot att bli en mer avancerad referens-sajt med sociala funktioner och kopplingar till alla dina konton och sajter. Här kan du se min about.me-sida. Där är inte så mycket andra som tycker till om vad du kan och hur du är förutom att de kan lägga tlll din ”About.me” till sina favoriter. Har inte riktigt räknat ut vad just det ska vara bra för. Men det kanske visare sig framöver.

Salgado, here I come!

 

Salgado logo

Idag har jag skrivit avtal med Medie- och kommunikationsbyrån Salgado i Uppsala. Det känns fantastiskt roligt och spännande att få ingå i ett större sammanhang med specialister kring Sociala medier.

Sedan jag startade min egna firma på heltid för ganska precis ett år sedan har jag tagit in de flesta uppdrag på egen hand via min enskilda firma. Sedan drygt ett halvår är jag inne på ett längre heltidsuppdrag på Bioservo med uppgiften att hjälpa dem att få ut ett nytt hjälpmedel på marknaden. I bredd med detta har jag även löpande gjort mindre inhopp här och där (ca 2-3 ggr/mån) i form av workshops och föreläsningar då jag fått spontana förfrågningar om sådant och då det passat in i mitt schema. Men att verka i egen regi och i ett enskilt bolag är inte alltid det optimala. Och ibland har det känts som att jag lämnat kunder och intresserade i sticket då jag inte haft varken tid, möjlighet och ibland inte ens kompetens att följa upp och hjälpa de olika kunderna med mer när de varit intresserade av att ta ett större helhetsgrepp kring detta med sociala medier.

Därför är det väldigt roligt att jag from nu ingår i mediebyrån Salgado i Uppsala. Därmed kan jag bidra med min kompetens till Salgados kunder i form av föreläsningar, kurser och workshops. Men framför allt så kan jag nu erbjuda mina kunder, kontakter och åhörare en mer heltäckande hjälp kring organisationer och företags engagemang och närvaro i de nya kommunikationskanalerna.

Vilka är Salgado?

Salgado är en av få byråer i Uppsala som verkligen kan lotsa kunder i alla de nya och snabbrörliga kommunikationskanalerna i det nya interaktionssamhället. Och det är några mycket kompetenta kollegor jag får där. De två jag känner sedan tidigare är VDn Charlotte Da Silva och Maja Larsson. Lotta fattade tidigt grejen med Sociala medier och jag hade följt henne länge på Twitter och via andra kanaler innan vi träffades för första gången för ca ett år sedan. Och så ska jag erkänna att en starkt bidragande orsak till att jag sökte mig till Salgado är att stjärnan Maja nyligen började där. Maja träffade jag offline första gången på SSWC 2010 och hade då redan länge haft kontakt via Twitter. Maja är bl.a. den ena initiativtagaren till Fotosöndag. Och hon är liksom jag själv en 100% digitaliserad nörd i positiv bemärkelse. Ska bli så kul att få jobba ihop med dessa kompetenta vänner och så ska det även bli kul att lära känna de övriga på Salgado.

– Jaha, och vart jobbar jag då egentligen, undrar kanske någon? ;) På Bioservo eller Salgado? Svaret är formellt sett varken eller eftersom jag även framledes får min inkomst via min enskilda firma. I detta nu kommer jag inte att vara så mycket på Salgados kontor och vårt nu formaliserade samarbete består i att alla de förfrågningar som jag får in på föreläsningar och liknande kommer att gå via Salgado. Samt att jag har någonstans att hänvisa de kunder och förfrågningar jag får in som jag inte har tid, möjlighet eller kompetens att hantera själv. Mitt heltidsuppdrag på Bioservo fortsätter som vanligt. Så mina dagar kommer precis som det senaste halvåret i huvudsak att gå ut på att se till att detta nya spännande hjälpmedel lyfter och når ut på marknaden.

Hej hjälpmedelsbranchen! Jag är tillbaka!

De som följt mig ett tag eller läst på vet att jag för 10 år sedan började min B2B säljbana på Gewa AB. Ett företag som utvecklade, tillverkade och sålde Tekniska hjälpmedel för människor med funktionsnedsättningar. Jag slutade där i augusti 2004 och har sedan dess jobbat uteslutande med webben och på senare tid allt mer med sociala medier. Men jag har behållit kontakten med

Idag så gör jag min första dag på Bioservo Technologies. Det är ett företag som har tagit fram ett nytt helt unikt hjälpmedel: SEM Glove. Det är en handske som förstärker användarens eget grepp. Och detta möjliggör t.ex. att personer med neurologiska sjukdomar, muskelskador, nervskador mfl med hjälp av denna kan fortsätta jobba och klara sig mer självständigt hemma.

SEM Glove fyller en funktion som saknas idag. Och därför ska det bli så spännande att se hur snabbt den går att få ut på marknaden och till de som har behov av denna kompenserande teknik.

Hur teknik kan kompensera för funktionsnedsättningar har intresserat mig så länge jag kan minnas. Och bara de två veckor jag har berättat för nära och kära om denna handske så har jag hört om flera enskilda personer som verkligen skulle ha behov av en sådan här.

Därmed är jag helt övertygad om att det finns mycket goda chanser att jag framöver kommer att kunna berätta om hur personer blir hjälpta av detta. Och i den moderna kommunikationens värld tror jag att ryktet om en sådan här bra innovation har bra chanser att få spridning. Inte så att det blir en hit i stora kretsar. Men att nyheten om denna kan nå de som verkligen är intresserade av den.

Så det blir sälj för hela slanten framöver (6 månader till att börja med). Och så hoppas jag på att nu kunna bygga mitt helt egna och genuina Socialamedie-case från scratch. Så fortsätt följa mig!

När det gäller mitt egna företag, konsultande och föreläsande så kommer det ju så klart att bli mkt begränsat framöver. Men jag kommer att kunna ta ett och annat uppdrag som jag kan utföra på kvällar och helger och som inte inverkar på mitt heltidsjobb på Bioservo.

 

Jonas Söderströms bok ”Jävla skitsystem!”

Jag har precis läst klart Jonas Söderströms bok ”Jävla Skitsystem!”. Det är verkligen en läsvärd bok (trots den fula titeln) som är full av tänkvärda klokheter kring användbarhet och framför allt hur dålig användbarhet är dålig arbetsmiljö. Inledningsvis radas det upp ett flertal skrämmande och sanna berättelser om hur dåligt utformade och fungerande tekniska system fått drastiska följder för hela verksamheter och orsakat direkt fysisk ohälsa.

Jonas förklarar grundligt hur mekanismerna fungerar som leder fram till att det gång på gång levereras tekniska system som är helt obegripliga och oanvändbara. Och där de som skall använda systemen ofta får skulden för allt gnissel och trassel.

Den omänskliga faktorn

Ganska tidigt i boken så kommer jag att tänka på Fredrik Lindströms lysande sommarprat från 2008. Han pratade om ”den omänskliga faktorn”. Jag upptäckte till min glädje att den fortfarande finns att lyssna på och ladda ner som mp3 här. Fredrik Lindströms samtal med SJs bokningstjänst är obetalbara. Både som briljant komik och som tydliga exempel på hur vi måste bete oss som maskiner för att maskiner skall förstå oss. Istället för att maskinerna och systemen skall förstå och fungera så de passar oss.

The curse of Knowledge

Ett intressant avsnitt i boken handlade om ”förkunskapens förbannelse”. Som i så många situationer är det lätt att bli hemmablind och tappa förståelsen för hur helt nyinvigda kan bemästra något man själv arbetat med och utformat som programmerare och projektledare i månader. Elisabeth Newton är en psykolog som gjorde ett experiment som visade fenomenet tydligt. Hon delade in en grupp i hälften ”knackare” och hälften ”lyssnare”. Knackarna skulle knacka välkända melodier och lyssnarna skulle säga vilka melodier de knackade fram. Lyssnarna gissade rätt på 2% av melodierna medan Knackarna trodde att lyssnarna skulle känna igen 50%.

För vem skapas systemen?

En annan parallell jag gör medan jag läser är den snart 10 år gamla boken av Lars Karlander ”Därför blir IT-projekt så dyra eller Dödssyndernas paradis”. Boken är nog tyvärr aktuell fortfarande men verkar vara svår att få tag på. Den handlar om mekanismerna bakom offentliga IT-projekt där budgeten sprängs flera gånger om. Och gång på gång. För i många fall lyser det igenom att stora systemimplementeringar inte alls görs för att de anställda skall få en effektivare och enklare arbetsdag. Utan system kommer till av anledningar som t.ex:

  1. Att det är tekniskt möjligt
  2. Att ledningen skall ha bättre koll på medarbetarna (övervakning och kontroll)
  3. Att förhindra att en avancerad och ytterst osannolik utopi skall kunna inträffa. Mer om det senare.

Könsmakt. Även här. Tyvärr.

Jonas kan också på ett övertygande sätt visa på hur det tyvärr även inom detta område finns en tydlig könsmaktsfråga. Om man tittar på införandet av många stora tekniska system så är det ofta män som utvecklat tekniken på beställning av män men som i huvudsak skall hanteras av kvinnor (journalhanteringssystem, löneadministrationssystem, kassasystem osv). Och de är också dessa (ofta kvinnor) som ska hantera systemet som också är närmast de som i slutändan drabbas av de dåliga systemen: Patienterna, löntagarna, kunderna osv. Och gissa vilka som får ta skiten då? När det dessutom ofta är de som ska hantera systemen och deras ”dator-omognad” mm som får skulden får alla problem så börjar man förstå varför det är så mycket större andel kvinnor som upplever stress över teknik än vad det är män. I en undersökning som gjordes 2007 var det 6 av 10 tillfrågade kvinnor som sa sig vara arga, stressade och frustrerade av IT-problem på jobbet medan den motsvarande siffran var 1 av 4 bland de tillfrågade männen. Och det finns inget belägg för att kvinnor generellt skulle ha svårare att ta till sig teknik än män. Problemet är väl snarare att tekniken till stor majoritet är utvecklad av män.

Fotnoter

Jag har lagt in en massa post-it-lappar i boken medan jag läst vid sånt som jag tyckte var extra intressant och värt att notera. Så för min egen del och för de som är intresserade så räknar jag här upp vad jag markerade och varför:

  • sid 77-78. Vikten av bra behörighetssystem så att alla bara har tillgång till det de får och ska hantera
  • sid 86-87. Elisabeth Newtons knacktest som jag berättade om ovan
  • sid 108. Om hur stress på kort tid blivit det största hälsobekymret i arbetsmiljösammanhang men att folk har svårt att sätta fingret på vad som gör dem stressade
  • sid 109. Om hur man i arbetsmiljöforskningen tittar på och räknar upp fysiska problem i detalj (problem med handled, problem med fingrar) medan psykiska problem är hopklumpade till en enda kategori: ”oro, ångest, depression eller andra nervösa besvär”. Svårt att tänka sig det omvända: Psykiska och stressrelaterade besvär i detalj och fysiska besvär i en enda kategori: ”stelhet, värk, smärta eller andra kroppsliga besvär”
  • sid 111 Om skillnaden mellan män och kvinnor som jag också nämnt ovan
  • sid 124-125. Om hur de drabbade av dåliga system inte så gärna klagar. De vet att användarna oftast får skulden och vet samtidigt att de som klassas som otekniska troligen får gå först när man kan börja skära ner på personalen som ett resultat av den planerade effektiviseringen som införandet av det omöjliga tekniska systemet ska ge.
  • sid 134. Boken ”Plundering the public sector” av David Craig och Richard Brooks omnämns. Måste kolla upp och kanske köpa. Borde finnas paraleller med Lars Karlanders bok som jag nämnde ovan.
  • sid 151. Om hur införandet av system måste få ta tid. Och om att de som utvecklar system borde tvingas prya i den verksamhet där systemet skall användas. Inte bara en gång. Utan återkommande under hela systemets livslängd.
  • sid 153. Att man borde kräva utbildning och inte köpa argument som ”det är så intiutivt att utbildning inte behövs”.
  • sid 159. ”Vi fixar det i nästa version”. Vi har hört det många gånger. Men det är mycket troligt att behoven, verksamheten, omständigheterna hinner förändras så mycket så att det inför nästa versionär klar så har behoven ändrats och helt andra problem behöver åtgärdas….nu. Och då säger kanske leverantören att….”Vi fixar det i nästa version” ;-) osv osv
  • sid 167. Jonas efterlyser att system borde spjälkas upp i mindre standariserade delar istället för att byggas som mastodont-lösningar. Jag tänker web services, öppna API:er, open source, OOP och modultänk.
  • sid 169. Om hur man ofta vill genomföra stora organisationsförändringar samtidigt som införandet av nya stora tekniska system. Vilket sällan är en bra kombo. Men som kan gå att genomföra om man undivker mastodont-lösningen och istället har delat upp systemet i mindre bitar som kan införas bit för bit.
  • sid 177. Ett episkt citat: ”Framtiden kan skapas på två sätt. Antingen formas den åt oss medan vi ägnar oss åt annat. Eller försöker vi själva ställa oss frågan: är det så här vi vill ha det?
  • sid 180-182. Checklista för nya system. En obligatorisk läsning för alla som sysslar med inköp och offentlig upphandling (som beställare).

Tack Jonas Söderström för mycket intressant läsning! Jag ska försöka läsa om den vid tillfälle så man minns så mycket som möjligt av det du skriver.

På torsdag har jag bjudit in Jonas till SiteVisions eftermiddags-event för att prata kring boken. Det ska bli mycket intressant att höra honom. Och i onsdags käkade vi lunch ihop som en avstämning inför eventet på torsdag. Då glömde jag att be om en dedikation i boken, som jag hade planerat. Ska försöka komma ihåg att fråga om det på torsdag. För jag är en sucker på författar-dedikationer i böcker ;-)

En sista slutsats efter att ha läst boken är att många av våra rikspolitiker borde läsa den. Om jag skulle få välja någon som borde få boken och i princip tvingas läsa den (med läxförhör efteråt) så är det den nye IT-ministern Anna-Karin Hatt.

När jag låtit boken gå runt på kontoret bland intresserade ska jag läsa den en gång till för att minnas så mycket som möjligt av det som står där.