Alla inlägg av Erkstam

Mobilzombie, dagstidningszombie

Förr i tiden sa man att riktigt nära vänner och familj kunde man bara sitta tyst med utan att behöva prata. Några kanske höll på med handarbete eller läste någon bok/tidning. Nu för tiden sitter vi med våra mobiler om vi inte har något att prata om. Men ofta händer då att någon genast måste fotografera det och påpeka att alla är asociala/nördiga/internetberoende/mobilzombies osv.

En annan liknande situation som även uppstår i vår familj är då man är på resa. Familjen umgås intensivt 24/7. Men så hittar man Wifi och då vill alla koppla upp sig och kolla vad som hänt i den digitala verkligheten. Även detta brukar många påpeka som lustigt/skrämmande/konstigt/osocialt.

mobilzombies
Familjen hittar öppet Wifi under semesterresan i Albanien i juli 2015.

Hur länge kommer det att dröja innan vi inser att mobilen är en förlängning av våra sinnen? Att vi är sociala när vi tittar ner i skärmen. Ett kommunikationsredskap. Ett minneshjälpmedel. En nyhetsförmedlare. Inte något som hämmar vårt sociala beteende.

Jag gillar inte ordet mobilzombie. För det är bara ett ord som precis som förkortningen ”IRL” försöker måla ut den ofrånkomliga utvecklingen av människors kommunikationssätt som något konstigt, skadligt, otäckt, märkligt och negativt. Tror ni de ser den tekniska utvecklingen på det sättet i länder som Sydkorea, Kina, Nigeria, Egypten osv?

Och det var ju inte direkt så att folk satt och småpratade med varandra på exempelvis pendeltåget innan mobila webben slog igenom..

circa 1955:  A packed carriage on a commuter train in Philadelphia.  (Photo by Three Lions/Getty Images)

Kärleksförklaring 24 i #blogg24: Min fru Merja

Idag är det julafton och det är dags för den sista av mina 24 kärleksförklaringar. Och den vill jag tillägna min älskade fru Merja. Nästa år är det 25 år sedan vi träffades. Denna bild är tagen 30 april 1990:

Daniel och Merja 1990

Vilken resa vi har varit med om hittills. En massa fantastiskt har vi fått uppleva tillsammans. Men vi har även tagit oss igenom en rad motgångar.

Jag och Merja i Istanbul. Maj 2014.
Jag och Merja i Istanbul. Maj 2014.

När man har levt ihop i så många år så blir man säkert mer och mer lika varandra i sättet att vara och sättet att tänka. Men en av sakerna som jag är så lycklig över är att du Merja är bra på så många saker som jag totalt suger på. Och att du så ofta är stark när jag är svag. Och för allt du gör för mig och för våra barn. Det finns så mycket mer jag skulle kunna säga och räkna upp.

Jag älskar dig Merja!

 

 

Blogg 24 avklarad

Det har varit kul att skriva dessa 24 kärleksförklaringar. Detta är ju en del i utmaningen att skriva 24 blogginlägg i december. Lite som en adventskalender. Att göra 24 kärleksförklaringar var min egen idé/variant. Och det var kul att bara tänka igenom allt jag skulle vilja skriva om. Lite terapi i sig att se vad mycket och vad många det finns att uttrycka sin kärlek för.

Detta är ingen topplista och det finns många fler jag skulle kunna haft med. Jag ville att det skulle vara lite blandat mellan högt och lågt, dyrbara människor blandat med mer triviala saker som en bil och en spelkaraktär.
Så 24 dagar kanske var för kort. Hoppas ingen känner sig besviken för att inte ha kommit med.

 

 

Kärleksförklaring 23 i #blogg24: Natalie

Natalies pyttelilla hand i min hand

Efter fyra fina grabbar så fick vi till slut även en tjej. Men det var lite extra dramatiskt när vår lilla tjej skulle komma till världen. För hon hade väldigt bråttom och föddes redan i vecka 24. Ovanstående bild togs när hon var tolv dagar och som minst vägde hon 660 gram.

Vi märkte redan från första stund att detta var en tjej utöver det vanliga. Trots sin extremt tidiga födsel med alla odds emot sig så hade hon respirator bara i några timmar mest som en säkerhetsåtgärd och kunde sedan dess andas för egen maskin. Det var såklart både upp och ner och de första veckorna var mest kritiska. Men hon kämpade på. Vi hade ju en liten ettåring hemma så vi turades om att vara med Natalie på sjukhuset. Totalt 101 dagar tog det innan vi fick hem vår lilla tjej. Och otaliga timmar har vi suttit så här: med Natalie på magen, hud mot hud, vilket är en viktig del i sk känguruvård.

Jag och Natalie

Natalie
Så här ser hon ut idag, vår supertjej

Det är alltid speciellt med yngsta barnet i en syskonskara. Men som ni nu kanske kan förstå så är det lite extra speciellt med vår lilla tjej. Det går nästan inte en dag utan att jag tänker tillbaka på den här tiden trots att det nu är över 9 år sedan. Men numera är det mest med tacksamhet och lycka för att allt gick så bra. För nu är Natalie en mkt kreativ, smart, kärleksfull och helt perfekt tjej som vi älskar så mycket. Och hon vet att hon är älskad.

Hon växer upp lite väl fort nu tycker jag för jag hoppas att hon länge till tycker det är lika mysigt som jag att sitta axel mot axel i soffan som vi gör just nu medan jag skriver detta.

Så Natalie, Jag älskar dig! Och jag vet att du vet att jag älskar dig. För du brukar säga att jag är lite tjatig när jag frågar dig om du vet att jag älskar dig…varje dag. 😉

PS. Om ni vill se lite exempel på vad jag menar med kreativ tjej så kan ni ta en titt på hennes Instagram-konto som hon öppnade från privat till publikt i går.

 

Kärleksförklaring 22 i #blogg24: Jonatan

Idag är det Jonatan som har namnsdag. Så då passar det ju bra att skriva en kärleksförklaring just idag till vår äldsta son Jonatan.

Vi var bara 22 år när Jonatan föddes. Och nu är han själv nästan 22. Jonatan är född i Helsingfors och finska var hans första språk. Men vi flyttade till Sverige innan han fyllt 2 år. Nu verkar det inte som att han minns så mycket från barndomen öht, för när vi frågade ikväll vad som är hans första minne från barndomen så svarade han ”Studenten”. :)
Sedan la han till att han faktiskt minns att han åt solroskärnor från en solros på dagis då han var fyra år. Men efter det är det typ ett svart hål fram till studenten.

Jonatan med Nikkarit-kläder

Jonatan gick Thorén Business School 2012 men jobbade extra under hela gymnasietiden på en brädgård nära oss. När han gick ut gymnasiet fick han jobb nästan direkt på en snickarfirma i Knivsta som heter Nikkarit. Deras specialité är att lista. Och de listar och spikar sockel och foder i ett tempo som inga andra firmor kan tävla med. Jonatans rekord är någonting på 400 meter list…på en dag. Några exempel på byggen som Jonatan varit med och spikat list i är Radissons nya hotell på Arlanda, Kulturhuset i Umeå, Psykiatrins hus på Ackis i Uppsala, utbyggnaden av Karolinska sjukhuset osv.

Intresset för att bygga och skapa saker har Jonatan haft sedan han var liten. Han har länge haft intresse för elektronik, har byggt egna fyrverkerier (OBS, inga bomber), tecknat massor då han var yngre. Så det är naturligt att han nu jobbar med att bygga och skapa.

Även intresset för verktyg hade han mycket tidigt. Eftersom han säger sig ha så lite minnen från då han var ung är det ju bra att vi filmade lite då. Så här kan han och ni få se lite glimtar från då han var ca 1.5-2 år. 😉

Jonatan, hoppas även du förstår hur mycket jag älskar dig. Det är trist att du inte bor kvar hemma men jag är glad och stolt att du har bra jobb och egen lägenhet. Och är även väldigt glad att både du och Benjamin bor så nära att vi träffar er ofta.

Kärleksförklaring nr 21 #blogg24: Benjamin

Benjamin, smygfotograferad julafton 2013.
Benjamin, smygfotograferad julafton 2013.

Vår näst äldsta son är Benjamin. Nyligen fyllda 20. Som jag berättade i den första kärleksförklaringen för tre veckor sedan så har Benjamin flyttat hemifrån i höst. Han gick ut gymnasiet 2013. Och ganska kort därefter fick han jobb på Arlanda som flygplansstädare och jobbar skift där. Han gör det bra, för numera är han teamledare och har på sistone fått ta stort ansvar för att organisera och arbetsleda de olika städteam som far runt som illrar mellan gaterna på Arlanda.

Benjamin har sedan han var väldigt liten haft glimten i ögat och en mycket skön humor. Han har ett stort hjärta för sina tre småsyskon så han är mkt saknad här hemma nu av oss alla när han har flyttat. När Benne kommer hem för en middag eller en kväll så är det populärt hos oss alla.

För ett par år sedan hade det inte varit en bra idé att skriva en sådan här kärleksförklaring, utan förmodligen varit ”sjukt pinsamt”. Nu tänker jag att det bara är liite pinsamt. 😉

Här nedan kan ni se några glimtar från då Benjamin var liten. När jag ser på dessa bilder undrar jag vart alla år tog vägen.

Benjamin, jag älskar dig nu lika mycket som då dessa bilder togs.