Kategoriarkiv: Familjeliv

Kärleksförklaring nr 12 i #blogg24: Alexander

Idag har Alexander namnsdag. Och då tänkte jag passa på att ge en kärleksförklaring till vår egen Alexander.

Alexander

Alex är 15 och sedan tidigare i höst då de två äldsta broschorna flyttade hemifrån, så är han numera äldsta barnet som bor hemma.

När Alex föddes hette han något annat i några minuter (minns ej ens vilket namn det var) men så såg vi att detta var en Alexander. Så det är Alexander den Store och Alexander här nedan som du främst är uppkallad efter:

Klassisk bild på Alexander Karelin. Jag tror att killen som dinglar i armvecket på honom är Tomas Johansson från Haparanda.

Klassisk bild på Alexander Karelin. Jag tror att killen som dinglar under armen på honom är Thomas Johansson från Haparanda.

Alexander är ett passande namn för vår kille för det är också en Alexander med många starka sidor. Han är familjens E N D A som är riktigt sportintresserad. Och han är en riktig hejare i köket där han bakar godsaker och lagar fantastiska middagar efter recept som han hittar på nätet. Det blir en hel del Playstation-spelande men inget som hindrar honom från att fixa skolan bra ändå så Alex kommer att gå ut 9:an med finfina betyg.

Alex har haft bra koll på tekniken sedan han var liten. Och han har varit en mkt bra källa till mig i flera år nu när det gäller att ha bra koll på i vilka kanaler ungdomar kommunicerar. Han tog sin första #selfie innan han ens fyllt två:

Självporträtt Alexander

Alex tar en #selfie 1 september 2001

Ett annat av Alexanders intresse är att fiska. Och i sommar blev det en del fisketurer. Både på närmare håll men även på vår resa till Åre/Norge i sommar. Bilden nedan är från Indalsälven i närheten av Ristafallet. Ett av flera fantastiska sommarminnen med dig Alex.

Alexander i fors

Så detta är min kärleksförklaring till dig Alexander! Jag älskar dig!

Hoppas du får en härlig namnsdag! 😉

 

Kärleksförklaring 7 #blogg24: Min morfar

Inom 12 år har alla av mina anor utom morfar gått bort: Farfar 2002, pappa 2004, mamma 2005, farmor 2010 och nu senast mormor i oktober i år. Så därmed är det bara morfar jag har kvar av alla de personer som jag har mitt ursprung ifrån.

Jag har ibland funderat över varför vi (Läs:jag) är så dålig på att förklara hur mycket våra nära och kära betyder för oss medan de ännu är i livet. Sedan står vi där på begravningen och berättar om det. Men det är så dags då. Därför tänker jag nu ägna detta inlägg åt att berätta offentligt för er alla men även för min morfar hur mycket han betyder för mig och vad som gör honom till en alldeles speciell morfar.

Morfar bor i en bedårande vacker liten by som heter Malm ca 150 km norr om Trondheim i mitt-Norge i en del som kallas för Nord-Trönderlag. Tänk er ”Fylke” i Sagan om Ringen…

Utsikt ner mot Malm

Utsikt ner mot Malm från en plats upp i berget nära den gård där morfar föddes 1924

Ända sedan jag var liten minns jag min morfar som en mycket omtänksam och varm person som älskade oss barnbarn. Och trots att det kunde vara väldigt livat ibland med oss och kusinerna på besök under många veckor på sommaren så har jag inget minne av att han tappade tålamodet med oss.

Mina 16 första somrar var vi i Malm i stort sett under hela semestern. Och jag har så här i efterhand undrat hur mormor och morfar stod ut med kaoset med oss och de andra kusinerna vecka efter vecka då vi åkte och kom om vartannat under hela sommaren. Men jag antar att de gillade det och tyckte det var ok eftersom det fortgick år efter år. Och somrarna i Malm är fantastiska barndomsminnen som lämnats kvar för oss alla kusiner som fått uppleva det.

Jag och morfar sommaren 1970

Jag och morfar sommaren 1970

En annan sak som jag kom att tänka på under mormors begravning tidigare i höst var att det verkligen var så att alla var välkomna hem till mormor och morfar. Alla sorters människor och även sådana som andra kanske såg lite snett på var välkomna och togs emot väl hemma hos mormor och morfar. Mormor hade en väldigt bestämd syn på hur bra familjesammanhållning ska vara: Familjen ska vara som en ring där vi alla håller varandra i handen. Men våra ansikten ska vara vända utåt från ringen och inte inåt. För då ser vi även andra människor utanför vår familj och ska vara beredda att även ta in dem i vår gemenskap. Detta är en livsfilosofi som jag är väldigt glad att jag har fått ta del av och som jag inte kanske förstår hur mycket den har betytt för hur jag  blivit och ser på min omgivning.

Morfar har länge varit i mycket bättre fysisk form än vad mormor var. Hon tappade förmågan att tala obehindrat i en stroke redan 1993 och i över 20 år var det sedan morfar som fick vara hennes språkrör. För han förstod ju mer än någon annan vad mormor ville säga och uttrycka bara genom små vinkar och blinkningar. Det har även de senaste åren blivit mycket vård och stöd som morfar har fått ge mormor, vilket han har gjort med bravur och utan att klaga. Jag har länge också tyckt att de alltid är så söta med varandra. Och på mormors begravning fick jag höra att det inte bara är vi i familjen som håller av dem så mycket som lagt märke till det utan att det även var sånt som pratades om på byn: Hur ömma det gamla paret var med varandra. Fint föredöme.

Min morfar är speciell på så många sätt. Bla har han alltid varit i toppform fysiskt sett för sin ålder. Han spelade innebandy ännu vid 70 års ålder och klättrade upp för repen i gymnastiksalen ända upp till taket enbart med sina armar. Och så har han ett stort intresse för handarbete och bakar sitt eget bröd.

Morfar fyllde 90 i höst men han hänger med i vad som händer i världen och har kvar sin nyfikenhet på ny teknik. I sommar var jag hos mormor och morfar i en vecka. Jag var där med tre av våra barn och mormor var på ålderdomshemmet den veckan.  Så det var så härligt att ha mycket tid att prata med morfar. Man kan prata om allt med honom för han hänger med i världspolitiken och har så kloka tankar om allt som sker runtomkring oss.

Jag hade planerat att skriva denna kärleksförklaring till morfar sedan en vecka. Och igår fick jag veta av en kusin i Trondheim att morfar var med i Adressavisa i fredags. Så här kan ni se tidningsartikeln och läsa lite mer om min finaste morfar (klicka på bilden för att se artikeln i större bild):

10468107_10152810508385342_1981652830127453303_n

 

När mamma gick bort så tappade jag lite kontakten med mormor och morfar. För den naturliga kontaktvägen hade ju tidigare varit via mamma och då blir det knepigt att få till en ny naturlig kontaktväg och vana att hålla kontakt. Så jag är väldigt glad att jag på senare tid har fått en bättre kontakt igen med morfar och vi pratar i telefon regelbundet. Det är ju extra viktigt att komma ihåg honom nu då han nu blivit ensam.

När han fyllde 90 år tidigare i höst så fick han en Ipad i födelsedagspresent. Så jag hoppas att vi ska kunna börja även prata med varandra via Facetime/Skype framöver. Hade tänkt ta med honom på en rundtur på kontoret via Facetime till veckan.

Morfar har just öppnat sin 90-års present: En Ipad, eller som det kallas på norska "Nettbrett". Foto: Inger Landsem (min moster)

Morfar har just öppnat sin 90-års present: En Ipad, eller som det kallas på norska ”Nettbrett”. Foto: Inger Landsem (min moster)

 

Så morfar, jag är glad att jag har dig och hoppas du finns kvar länge till trots din höga ålder.

Kärleksförklaring 1 #blogg24: Min familj

Minifamiljen på fem pers sedan två flyttat hemifrån. Här frukost på Scandic Infracity på Farsdags morgon för några veckor sedan.

Under 24 dagar fram till julafton kommer jag att skriva 24 kärleksförklaringar. Detta är min version av #blogg24. Det kommer att bli högt och lågt, personer och saker blandat med organisationer och platser.

Min första kärleksförklaring är till det viktigaste i mitt liv: Min familj.

Min familj består av:

Min fru Merja och våra fem gemensamma barn: Jonatan (21), Benjamin (20), Alexander (15), Oliver (10), Natalie (9).

Att börja med någon annan kärleksförklaring vore helt fel.

Två som flyttat hemifrån redan

De två äldsta sönerna flyttade hemifrån i höst. Det var en större omställning än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Nu är det lyckligtvis så att de bor kvar i samma kommun så vi träffar dem i princip varje vecka iaf vilket är bra. Men det är ändå konstigt tomt hemma och vi saknar dem ofta. Den där lilla dagliga kontakten betyder så mycket även om det kanske tidigare bara var middagen eller en kort pratstund på morgonen eller kvällen. Att äldste sonen skulle flytta har vi vetat länge då han köpte lägenhet ca ett halvår innan han flyttade eftersom det handlade om nybyggnation. Men då son nr  två plötsligt började prata om att han också skulle flytta tyckte vi det gick lite för fort. Och det blev så att jag bara med två veckors mellanrum åkte iväg med deras flyttlass på släpkärran. Och det kändes inte ok alls. Hade en klump i halsen och hade miljoner tankar när jag åkte iväg med flyttlassen: Nu flyttar de ur boet. Vad har jag gett dem för start i livet? Hur kommer de att klara sig på egna ben? Kommer de hem igen ofta? Tänk om de skulle ha flyttat långt bort?

Nu har det visat sig att det alltid går att locka hem dem med lite mat då och då. Och vi försöker få  in en tradition med brunch på söndagar så ofta det passar och ingen av dem jobbar eller så. Så igår på första advent dukade vi upp en julgrötsbrunch (inbäddat Instagram-inlägg från igår):


Finns inget som slår de stunder då vi har alla fem barnen samlade runt bordet. Och medan de ännu bodde hemma var det middagsstunderna då alla var hemma och åt tillsammans som var de allra bästa. Dagens bästa stund. Och det är det så klart även fortfarande även om två nu är utflugna och vi fortfarande känner oss som en liten familj med bara fem pers runt bordet.

Finns inga människor eller saker som är viktigare i mitt liv. Så detta inlägg är till er:

Merja, Jonatan, Benjamin, Alexander, Oliver och Natalie.

I morgon kommer nästa kärleksförklaring…

Retro Games, bra start på höstlovet för barnen

Till min stora glädje så är det två till i familjen som tycker det är kul med pixliga gamla 8bitarsspel. Så vi var tre som åkte iväg till Retrogames i Stockholm i lördags. Vi hade egentligen planerat att åka till det något större evenemanget Retro Gatering i Västerås för några veckor sedan. Men det blev ändrade planer för den helgen så därför satsade vi på detta event istället.

Det blev en trevlig dag då vi alla tre gjorde fynd på marknadsdelen och hade det väldigt kul bland gamla flipperspel och arkadmaskiner.

Jag hittade finfina delar för att bygga en egen 8bitars arkad-maskin. Tänkte låta en Raspberry Pi driva en miniatyr arkadmaskin med denna rejäla joystick.

Och så hittade jag en helt oemotståndlig Supermario-mugg. Allt med Supermario är oemotståndligt i mina ögon.

Oliver hittade två spel till sin gamla ärvda Gameboy Color. De är ju dubbel-retro eftersom dessa två spel var retro och gamla redan då de tillverkades för Gameboy Color.

Och Natalie hittade en spelfigur som heter Murioc från World of Warcraft. Har dålig koll på WoW-karaktärer men en googling visar att Murioc verkar vara någon form av vandrande, svärdsviftande monsterfisk :).

En ny trevlig bekantskap: Ikaruga

Ett av de roligaste spelen vi testade som jag inte sett förrut heter Ikaruga. Älskar alla varianter av sk vertikalscrollande shoot ’em up-spel och detta var skitsnyggt. Ikaruga är från 2001 men finns i nytappning för flera plattformar: både Windows PC (via Steam) och för Android mfl.

Mer spel på Gamex / Comic Con

Det blir mer spel på höstlovet för på fredag blir det en heldag på den årliga spelmässan Gamex. From i år görs mässan i samarbete med Comic Con. Om mässan blir hälften så maffig och cool som den reklam som är strösslad över tunnelbanan i Stockholm nu och som nedanstånde trailer så blir det en kul dag tillsammans med barnen. För första gången sedan den första Gamex-mässan 2011 så ska inte barnen vara utklädda till sina favoritfigurer. Men tack vare Comic Con så kommer det nog att vara desto fler andra spelfigurer detta år.

Familjen testar apelsinjuice

juicemuggar och juicepaket uppradade för test

Då var det dags igen för familjens testpanel att jobba lite ;). Nu har familjen testat 10 sorters apelsinjuice. För precis som med julmusten i december så finns väldigt bestämda åsikter om vad som är god juice. Och det går åt ansenliga mängder i en familj med 7 pers. Själv dricker jag knappt någon juice och försöker få barnen att inse att det är nåt man kan ta på morgonen och inte hinka litervis som allmän dryck under hela dagen. Mest pga sockermängden.

Men nu numrerade vi iaf upp 10 sorter till var och en enligt följande lista (ingen visste vilken som var vilken. Inte ens jag som hällde upp allt kom ihåg vilket nummer mer än ett par hade då vi skulle testa):

  1. Tropicana
  2. Garant (Willys)
  3. Xtra (Coop)
  4. Coop
  5. Eldorado
  6. Rynkeby
  7. ICA
  8. DelMonte
  9. Godmorgon
  10. Bravo

Alla fick på förhand ranka alla sorter för att jämföra med för egen del efteråt. Det var så klart Tropicana, Rynkeby och Godmorgon-juice som toppade de flestas lista. Jag och flera med mig var helt övertygad om att Eldorado skulle vaskas och klassas som odrickbar. Men det händer alltid intressanta saker när man gör en sådan här test.

Smaken skulle denna gång betygsättas i betyg 1-5 där 1 motsvarar ”knappt drickbar” och 5 motsvarar ”typ färskpressade apelsiner”.

 

Och så här blev hela resultatet av vårt juicetest (klicka på bilden för att se diagrammet större):

diagram för juicetest, se länkat excel-ark för tillgängligare dataDen överintresserade (eller om man inte kan se bilden ovan) kan läsa hela Excel-arket här.

Toplistan enligt Familjen Erkstam ser alltså ut enligt följande (Med snittbetyg i parantes).

  1. ICA (4,14)
  2. Tropicana (4,00)
  3. Rynkeby (3,71)
  4. Bravo (3,57)
  5. Coop (3,43) / God morgon (3,43)
  6. Xtra (Coop) (2,00) / Eldorado (2,00)
  7. Garant (Willys) (1,86)
  8. DelMonte (1,00)

Av alla sorter var det bara DelMonte som vaskades efter vårt test. Vedervärdig smak av mögliga apelsiner. Och jag har inte kommit över chocken att jag gav Eldorado 4 poäng.

Om du vill göra om precis samma test som vi gjorde kan du ladda ner vårt testprotokoll här (word-doc).