Kategoriarkiv: Misc

Smaktest av 10 sorters julmust 2013

test av julmust börjar härVi har testat 10 av alla de olika sorters julmust som finns i butikerna i år. Det finns många fler, men vi stannade vid 10. Så vi har samlat på oss sorter under någon vecka då vi sett nya. De vi köpt hittade vi på ICA, City Gross, Willys eller Coop.

Testpanelen bestod av 6 av 7 familjemedlemmar i åldrarna 9-43 år.

10 flaskor med olika julmust

De sorters julmust vi testade var:

  • Harboe
  • Nygårda (Spendrups)
  • ICA
  • Coop
  • Apotekarnes
  • Zeunerts
  • Guttsta källa
  • Three hearts
  • Nygårdas Ekfatslagrade
  • Wasa

Ingen visste vilken sort som var i respektive mugg. Det var jag som hällde upp alla men jag hade glömt det mesta av ordningen när det var dags att smaka. Alla fick ange smakbetyg i skalan 1-10 på alla de tio sorterna. Om man ville så fick man även skriva en kommentar på respektive nummer av julmust.

Resultatlistan i smaktestet:

coop julmust1. Coop

Bäst sammanlagda poäng fick lite oväntat Coops julmust med ett snitt på 6.7.
Några kommentarer som vi skrev om denna: ”Mustig , len, julig”, ”Äkta mustsmak”, ”Detta måste vara Apotekarnes eller Nygårda”, ”Extra plus för att den inte är så söt”.

zeunerts-julmust2. Zeunerts

Andra på listan blev Zeunerts. Och det enbart för att det var absoluta favoriten för de två 40-plussarna i familjen som gav 9 av 10 i smakbetyg. Snittbetyg 5.5. Några kommentarer: ”Smakar malt. God!”, ”smakar russin”, ”god rökig smak, men kanske inte direkt som julmust ska smaka”
De (yngre) som inte gillade denna sa: ”usch” ”blä” ”sodastreamat kaffe”. 19-åringen gillade denna men inte 20-åringen så jag antar att det är där brytningsgränsen går om man tycker om denna eller inte.

guttsta julmust3. Guttsta källa

Denna fick ett snittbetyg på 5.3 och verkar vara en i mittfältet av vår smak då våra betyg var mellan 4.5 och 6. Några kommentarer om denna: ”billig”, ”smakar vatten”, ”ganska ok men med lite mysko bismak”. ”standard-must”, ”smakar inget, bara sött”.

4. Three hearts och Vasa

vasa julmust

three hearts julmust

Fjärdeplatsen delas alltså av två sorter som båda fick 5.2 i snittpoäng.

Three hearts fick inga fina kommentarer förutom en i testpanelen som tyckte att det är precis så här must ska smaka. Övriga tyckte den var menlös och smakade billig sort.

Vasas must tyckte panelen vad ok: ”så som must ska vara” sa någon. ”blaskig men inte odrickbar” skrev någon annan. Och samma testare som lovordade Three Hearts tyckte även Vasa must var bland de bättre.

5. Nygårda och Harboe julmust

Harboe must Nygårda julmust

 

 

 

 

 

 

 

 

Dessa två sorter får precis 5.0 i snittbetyg och delar därmer på femteplatsen.

Nygårda från Spendrups borde räknas som en klassiker tillsammans med Apotekarnes. Men den skrapar ändå inte ihop mer än 5.0 i snittbetyg. Det är iaf två i testpanelen som gissar på att detta måste vara en av de två mest klassiska sorterna och ger även bra betyg. Men två i panelen tycker den är ”intetsägande” och smakar vatten.

Harboe fick femmor och sexor i betyg men en tvåa som drog ner snittbetyget en aning.

Några kommentarer om Harboe must:

”sötast av alla, måste vara 97% socker”
”lite sliskig”
”helt ok”
”för söt”
”luktar gott, smakar inte julmustigt”

Apotekarnes julmust6. Apotekarnes

Detta är den största överaskningen för panelen när de får veta att den julmust som i snitt bara skrapar ihop 4.0 poäng är den mest klassiska av alla sorter.

Så här säger panelen om denna då de smakat:

”specialsort, inte så god”
”smakar inte ett smack”
”menlös, intetsägande”
”måste vara en ekfatsgrej”
”smakar dyrt men svag”
”läskig”

ICAs julmust7. ICA

Näst sämst betyg av alla får ICAs julmust med 3.8 i snitt. Vi som är 40+ ger 5 och 6 i betyg men de som är 20 år eller yngre gillar inte denna sort alls. Några utlåtanden om denna:

”vattnig smak”
”en billig sort”
”eftersmaken bättrade på betyget något”

”Helt vanlig” var kanske det mest positiva omdömet om denna sort.

Nygårdas ekfatslagrade julmust8. Nygårdas ekfatslagrade julmust

Denna julmust som ska vara lite exklusiv finmust går inte hem hos denna testpanel. Den får endast 3.2 i snittbetyg och så här säger panelen om denna:

”dyr, besk, förmodligen exklusiv”
”kolsyrad hostmedicin”
”heeelt vidrig”

En av familjens tonåringar säger iaf att den är ”lite konstig men kan bli god om man vänjer sig”. Och det är kanske precis så att detta är en lite svårare smak som man kanske måste dricka några gånger för att lära sig att uppskatta. Och så kanske det är något psykologiskt med den fina flaskan som gick förlorat när vi fick detta i en plastmugg.

Det är iallafall helt klart så att vi kan strunta i de ekfatslagrade must-sorterna i vår familj och se till att vi har Coop-must på bordet när det blir jul :)

Den överintresserade kan ladda ner hela testpanelens resultat här (pdf)

Kan man vara helt offline?

Jag känner många som aktivt valt att inte vara närvarande på Facebook, Instagram och Twitter osv. De bloggar inte. Har ingen egen hemsida. De menar sig inte behöva vara närvarande på nätet. Och har aktivt valt bort det för att de inte vill finnas där sökbara och för andra.

Jag bloggade tidigare om hur viktigt det borde vara för en del att ta kontrollen över vad som hittas när man Googlar på ens namn om man har ett personligt varumärke att vårda.

Men även utan något som helst intresse av det och av nätet så tror jag ändå att man lämnar en rad digitala fotavtryck.

Och det kan bli riktigt knasigt ibland och rena tankevurpor. Tänker exempelvis på denna man som Emanuel Karlsten uppmärksammade för några år sedan och som jag hittade bland mina sparade länkar på Delicious på taggen ”funny”:

en man och hans hus i bakgrunden och där han citeras i texten då han säger att hans hem är hans borg och att han inte vill att någon ska ta bilder på det

Originalartikeln från Nerikes Allehanda finns kvar på webben ännu så här 3.5 år senare. Och detta är inget unikt tillfälle på hur folk tänker sig att det bara är vissa saker, företeelser och specifika tjänster som är webben. Men glömmer att som i detta fallet även lokaltidningen är på webben.

Jag har en framtidsspaning som föreläsning som jag gjort vid några tillfällen de senaste 1.5 åren i lite olika format och där jag visar på hur Internet vävs samman med vår fysiska omgivning genom flera olika tekniker och utvecklingen på områdena ”Sakernas Internet”, LBS och Augmented reality. Genom att Internet i allt större utsträckning blir en del av vår omgivning blir ju även vi samtidigt en del av Internet. Vad vi än tycker om det och hur lite vi vill det själva.

De barn som föds idag har ofta en digital närvaro innan de ens är födda. För jag har mer än en gång sett blivande föräldrar lägga upp ultraljudsbilder på Facebook och bloggar. Sedan är de som växer upp idag ofta väldigt väl dokumenterade på mammors och pappors bloggar, facebook-profiler, Instagram osv. När dessa barn sedan blir stora nog att sätta sina egna digitala fotavtryck kommer det att finnas massor med bilder, videos och texter om dem.

Så nej, jag tror inte att det går att vara helt offline och utan någon som helst digital representation längre. För även om du själv inte är där aktivt så är det andra som kommer att skriva om dig, tagga dig i bilder, nämna dig i inlägg osv. Du kommer att dyka upp i resultatlistor, deltagarförteckningar, kanske nämnas i en nyhetsartikel osv.

I allt detta finns en integritetsaspekt som är intressant att fundera på och diskutera. För denna ofrivilliga nätnärvaro för både de små barnen och även dessa äldre som aktivt valt bort att finnas på nätet borde kanske ha en rätt till att få vara offline och bortkopplade?

Till sist: UR och Kjell Eriksson (Kjelleman) gjorde en kul och intressant dokumentär i höstas på detta ämne som heter ”De bortkopplade”. Den finns att se här fram till 11/5 om du missat den.

 

 

Hur ser dagens sanningar ut imorgon?

Jag hör ju till generationen som cyklade omkring utan hjälm som barn (ofta i träskor), satt utan säkerhetsbälte i bilen osv. Det skulle inte vara helt ok idag. Och då tänker jag att det helt säkert finns en massa saker vi gör och tycker idag som kommer att verka minst lika vansinniga i framtiden.

Om vi vänder på steken och tex tänker oss att motorcykel inte varit uppfunnen idag och någon lanserade idén med ett fordon på två hjul där föraren sitter löst på en limpa och kör minst lika fort som en bil. Tror ni det hade godkänts även om ni argumenterat att man ju har hjälm?

Eller om alkohol och tobak inte hade funnits ännu och någon försökt få det godkänt idag. Hade möjligen hamnat i samma kategori som hash, kokain osv. Och hade förmodligen ansetts lika puckat att dra i sig som om man sniffat kontaktlim.

Jag har ett par favoriter från tiden då hela världen var i svart-vitt:

Kontorspersonalen vattnar heltäckningsmattan

Kontorspersonalen vattnar heltäckningsmattan. Inget konstigt med det.

När det blev populärt med heltäckningsmattor på kontor så ansågs det som en bra idé att vattna dem så de inte dammade så mycket. Måste ha varit avancerade mögelkulturer i de mattorna. Tja, möblerna måste ju ha flyttats runt från ena dagen till den andra för att det levde så mycket i mattan.

Och apropå rökning så älskar jag denna reklam där en doktor rekommenderar det bästa cigarettmärket (som han även röker inne på sitt kontor):

Jag är ju så gammal att jag även upplevt tiden då gästerna kunde tända en cigarett hemma hos folk utan att ens fråga om lov och säkert blev förvånad om det inte fanns en askkopp nära till hands.

snurr-askfat på fotMinns att någon hade en sådan här askkopp som stod på något som närmast kan liknas vid en lampfot. Som en hel inredningsdetalj. Och så fanns en pinne som man tryckte på så en skiva snurrade och askan åkte ner i koppen. Sådana ser man inte så ofta nu för tiden ;)

Så vad skulle det kunna vara som vi har för oss och använder idag som folk i framtiden kommer tycka var helt galet?

 

 

 

Uppdaterat: Precis efter att jag postat detta inlägg så dök ett mycket kul videoklipp upp i Twitterflödet. Så för att inte bara prata om hur dumt saker vi gör kommer att verka i framtiden och hur knäppt en del saker hade varit om de uppfunnits i en annan tid så ska jag även ta upp hur otroligt fel det kan bli när vi kategoriskt uttalar oss om framtiden. Låt mig presentera: Steve Ballmer uttalar sig om Iphones potential just efter att den presenterats 6 mån innan den första modellen skulle börja säljas:

 

En semla med skinka och ost?

Enligt en del tidningar idag så äter vi svenskar 40-50 miljoner semlor varje år. De flesta av dessa kan man se just nu i mitt Facebookflöde.

Lotten ”fuskade” och bloggade om semlor redan i går. Hennes frågor i inlägget var: Vad heter dagen och hur äter man semlan. 86 kommentarer på det i skrivande stund. :)

Vad som också var intressant att läsa var att man förr inte bara åt världens godaste bakverk på denna dag utan även spöade skiten ur varandra med björkris. Äkta hederlig späkning. Fascinerande vad den kvinnan vet mycket som man inte hade en aning om.

Och det verkar som att många ska slaska sönder den goda bakelsen med varm mjölk. Skulle lika ogärna lägga den i varm mjölk som i spillolja. Men detta med semlor är något som berör. Och som det har delats semmelbilder idag. På Twitter, Facebook och Instagram har det flödat. Dagens coolaste semlor hade radiokanalen Bandit delat (Tack Tina Rosendahl som delade bilden):

svarta semlor med dödskallar av florsocker på locken

Först undrade jag väldigt mycket hur man kan få så där svarta bullar. Men sedan kom jag på att det ju bara är att grädda bullarna i tre timmar så är saken klar.

Jag bodde i Finland under ett par år på 90-talet och jobbade och umgicks mycket med Finlandssvenskar. De kallar en fralla/macka för semla. Så går man på café i Helsingfors och vill ha en semla till kaffet blir de flesta Rikssvenskar aningen förvånade när man då får en ostfralla.

I dag äter Finlandssvenskar fastlagsbullar.

Och i Finland är det inte så tvunget med mandelmassa. Det verkar vara ungefär lika vanligt att man har sylt i sin semla….förlåt fastlagsbulle.

När vi flyttade till Sverige och det blev fettisdag för första gången skulle min fru köpa hem ett par semlor till kvällen. På konditoriet frågade hon om semlorna var med mandelmassa eller med sylt. Kassörskan hade sett mycket frågande ut. Hon tyckte väl att det var lika knäppt som att fråga om det är grädde eller raklödder i dem.

Här hemma har vi alla sju olika favoritversioner av hur den perfekta semlan är. Så vi ordnar med semmel-buffé varje år. Så får alla göra sina som de vill. Men det är ingen som lägger ner semlan i het mjölk.

Alex tar för sig av semmelbuffe

Är Internet Real Life?

Jag brukar ofta säga i föreläsningar att jag inte tycker om uttrycket ”IRL”. För om man kallar den analoga fysiska verkligheten för ”In real life” så betyder det ju att man inte tycker att det som händer på nätet är på riktigt. Och det är ju på riktigt. I förrgår bloggade jag om hur vänner vi skaffar på nätet blir och är riktiga vänner. Och jag har har en föreläsning/ framtidsspaning som jag gjort i några varianter som går ut på att visa hur även vår fysiska omgivning blir allt mer ihopkopplat med Internet.

Sedan kan jag hålla med om att vi inte ger en helt rättvis bild av vårt liv och vilka vi är i bloggar och på vår Facebook-profil. Till viss del handlar det ju oftast (i större eller mindre grad) om marknadsföring av vårt personliga varumärke. Ibland helt medvetet och ibland mer subtilt och i det undermedvetna. Men vilka bilder vi delar, vilken mat vi fotograferar, vad vi skriver i vår statusrad säger hur som helst något om oss. Vi kan välja att vara personlig/opersonlig, privata, distanslösa eller ytliga osv. Alla hittar sin balans och kanske är det så att man även helst följer andra som har likvärdig balans mellan de olika delarna i hur man återger sig själv. Vi hör ju då och då att människor blir deprimerade och nertryckta av att läsa och se alla andras ”underbara liv” återges i blogga och på facebook. Men är det inte de människorna som missat hur nätet fungerar eller som har problem med dåligt självförtroende?

Många ovana är livrädda för att uttrycka sig på nätet. Jag har föreläst och hållit workshops för politiker i hur Sociala medier fungerar och hur man ska bete sig där. I princip varje gång jag gjort det är det någon som på slutet sagt att ”Men tänk om man säger något tokigt?”. Och mitt svar är att det inte är något som är nytt med Internet att man måste tänka efter innan man säger något. Kanske att det blivit aningens viktigare nu, men nytt är det inte. Det som är nytt är att det man skriver är mer beständigt än vad en groda uttalad på ett torgmöte är. Och att det sällan hjälper att radera något plumt man skrivit eller delat eftersom det snabbt kan ha kopierats och hamnat på villovägar. Det är även samma sak med sådant man kanske tänkte skriva i förtrolighet i ett mail eller direktmeddelande till en annan. För allt kan ju kopieras och spridas och göras publikt.

Eric Qualman säger i boken ”Digital leader” att man ska tänka så här innan man publicerar något på nätet: Skulle jag kunna tänka mig att ha dessa ord tryckta på en T-shirt som jag sedan går runt med i ett år. Om svaret är nej på den frågan så ska man inte skriva det.

Så jag tycker att vi fortsätter Instagramma Sushin och skippar den där sunkiga burgaren på Mc Donalds. Skriv om er underbara utflykt med barnen och strunta i att berätta om praktgrälet med frugan. Skriv något kul och sprid glädje på nätet. Men om du har problem som du verkligen behöver dryfta med en vän är det bättre att använda nätet för att få kontakt med någon som du kan få träffa mellan fyra ögon vid köksbordet eller på ett café. Och så kan du ta de sakerna där istället. För även om Internet är på riktigt så är det vissa saker och problem som är bättre att ta upp och prata om när vi träffas öga mot öga. Att fiska bekräftelse genom en självömkande statusuppdatering på Facebook kan ge en stunds lättnad men är ingen bestående lösning eller terapi.

 

Nostalgichock: Postens ljudbrev

kassettband och vadderat kuvert för Postens ljudbrev

Postens ljudbrev, Foto: Magnus Höij

Genom en Facebook-vän (Anders Gunnarsson) blev jag påmind om Postens ljudbrev. Nostaligchock! Och så googlade jag fram en bild som Magnus Höij lagt upp på Flickr. Hur många har skickat ett sånt här, hand upp? Jag har det. Detta sätt att skicka meddelande måste verka totalt obegripligt för alla som inte upplevt hur det var att kommunicera utan datorer och mobiler och Internet :).

2 x 10 minuter kunde man spela in. Minns inte vad det kostade men kassettband och vadderat kuvert samt porto inom Sverige ingick.

Drottning Sonja av Norge eller styrman på Enterprise?

Detta blir lite off topic. Men jag kommer inte på ett bättre sätt att publicera denna fråga. I går delade Finlands president en bild på facebook från deras pågående statsbesök i Norge. Och jag har alltid fascinerats lite över drottningarnas outfit. Verkar som att de för en orättvis kamp om att överträffa sig själva hela tiden. Säkert med stor inspiration från svindyra designers. Och visst ska våra regenter kosta på sig att vara tjusiga. (For the record: Jag är royalist). Men nu blev det mer komiskt än tjusigt enligt mig. Så låt mig veta följande: Tycker ni som jag att Drottning Sonja passar bättre in i besättningen från Star Trek eller originalbilden?

en bild med finska presidentparet och norska kungaparet och en annan bild med drottningen inklippt i en bild på besättningen från Star Trek The next generation

Ps. Lite gulligt av Finska presidenskansliet att lägga upp bilder på facebook och försöka hävda Copyright på dem. Genom att lägga upp dem på facebook har de väl övergivit alla sina rättigheter till bilden till facebook, om jag förstått saken rätt. Jag lånar bara bilden ovan och lovar att lämna tillbaka den när alla har tittat färdigt på den. ;)

Othello – ”A minute to learn, a lifetime to master”

brädspel OthelloJag var inte så gammal när min farbror lärde mig spela Othello (även kallat Reversi) på ett brädspel exakt som det på bilden i början av 80-talet. Och slogan för spelet var och är så här: ”- En minut att lära sig, en livstid att bemästra”.
Det har stämt för mig då Othello har följt mig i drygt 30 år och har hela tiden varit en stor favorit.  Trevligast är det så klart att spela mot andra. Men det har alltid varit svårt att hitta folk som är intresserade att spela detta så jag tänkte att jag måste skriva ett blogginlägg för att se om några av denna bloggs läsare som delar min stora passion för Othello/Reversi.

Artificiella och anonyma motståndare:

  1. Reversi på Windows. På 80- och 90-talet tränade jag upp mina färdigheter mot den version av Reversi som fanns på Windows 1-3. Det fanns tre svårigheter: Nybörjare, medel och proffs. Enligt denna artikel om Reversi på Windows så är det troligen en av de bäst skrivna programmen för Reversi/Othello och jag minns att jag spelade länge innan jag lärde mig att vinna över proffsnivån. Det var avancerade beräkningar för den datorn ;) så när man gjort sitt drag så kunde det dröja upp till en minut innan datorn gjorde sitt drag.
  2. Reversi på mobilen. Så fort jag fått en ny mobil så har jag försökt få tag på en version av Othello. De flesta jag hittat både förr och på senare tid är alldeles för enkla att slå. En av de svåraste att slå var en jag hade på en Sony Ericsson T68i i början av 2000-talet. Tror spelet kallades för Ripple på just den telefonen (Någon som vet?). (Nördnotering: T68i är f.ö den minsta och smidigaste mobil jag ägt. De senaste 10 åren har varje mobil jag skaffat varit lite större än den tidigare (SE K700, SE M60, SE P1i, SE Xperia X10 och nu Samsung Galaxy SIII)
  3. Reversi på Ipad. Har hittills varit en stor besvikelse. Redan då jag skaffade min första Ipad sommaren 2010 var bland det första appar jag försökte hitta en bra Othello-app. Men alla jag hittade då och senare är för enkla. Det tar max 2-3 spel att vinna över det mest avancerade läget. En del appar verkar ha A.I. motsvarande en schimpans. :( Så vet någon en riktigt bra skriven Othello-app vore jag ytterst tacksam. Det allra bästa vore någon där man även kan spela mot andra fantaster via nätet eller även lokalt mellan två Ipads.
  4. Nätverksspel på Windows XP. En av de spel som fanns förinstallerat på datorer med Windows XP var ett Othello där man kunde få spela mot en slumpvis utvald motspelare. Man kunde ange önskad svårighetsgrad mellan tre grader. Och när man blev uppkopplad mpt en motspelare så fick man veta i vilket land denne satt. Där fanns det några riktigt duktiga spelare att möta som jag inte hade en chans mot.
    Det fanns även en möjlighet att föra viss dialog med motspelaren via en droplista på några saker man kunde säga till varandra. På så vis blev den språkoberoende då alla såg replikerna i sitt eget språk. Det var därmed även väldigt hårt styrt vad man kunde säga till varandra. Det gick ändå att få till lite humor. Men mycket roligare än så här gick det inte att få till:

 

  • Spelare 1: Det är din tur
  • Spelare 2: Jag tänker
  • Spelare 1: Lycka till!
  • Spelare 2: :-)

 

Skärmdumpar från Windows XPs ”Reversi på Internet”:

skärmdump från Reversi på Windows XP

skärmdump från reversi på Windows XP

Även med dessa hårt styrda alternativ för multilingual dialog kunde man faktiskt skapa intressanta och humoristiska dialoger.

Då jag gjorde ovanstående skärmdumpar på min sons dator märkte jag att det fortfarande går att hitta motståndare. En ryss och en engelsk började spela direkt. Nästan så man skulle vilja ha en dator med Windows XP bara för det ;)

Delar du min passion för detta spel? Skriv isåfall en kommentar! Berätta om dina bästa matcher/motståndare/appar.

Hejdå Joomla! Hej WordPress!

joomla och wordpress logos

Som den uppmärksamme redan har märkt så ser denna blogg lite annorlunda ut jämfört med igår. I ca 2 år har jag gått och dragit på ett rejält omtag på min blogg. När jag satte upp den 2007 så var Joomla hett. De hade nyligen brutit sig loss från Mambo och börjat fila på nytt CMS. Det var enkelt att sätta upp men det tog en rejäl stund innan man fattade vad skillnaden var på Sektion och Kategori för att nämna ett exempel. Funkade inte helt smärtfritt i alla webbläsare och det var bara tabellbaserad layout. Nåväl. Sedan kom version 1.5 som inte hade någon gemensam kod med Mambo längre och var ett bra kliv i rätt riktning.

Men ungefär i samma tid började jag pilla med WordPress och upptäckte att det var minst lika enkelt att sätta upp och såå mycket enklare att förstå logiken i administrations-gränssnittet. Jag älskade också att man kunde plocka upp plugins och widgets direkt i själva gränssnittet och inte så att man behövde surfa runt och ladda ner dem på andra sajter och ställen för att till sist kunna ladda upp och installera i Joomla. Så för drygt 2 år sedan bestämde jag mig för att lägga över bloggen på WordPress istället. Därmed har intresset för att underhålla layout och annat på sajten varit lågt. Till slut har jag fått detta gjort.

Som tur var gick det mycket smidigt att få med sig alla inlägg sedan 2007. Men jag tappade alla kommentarer som folk har gett på blogginläggen. Och alla blogginlägg har nu nya adresser. Så gamla länkningar funkar därmed inte längre. De flesta inlänkar jag har till bloggen är hursom till förstasidan. Så det borde inte ha så stor betydelse för min fina sökmotoroptimering. På sikt borde bytet från Joomla till WordPress tom vara ett plus i SEO-hänseende.

Jag har satt upp ett flertal sajter och bloggar i WordPress tidigare så det var inte premiär. Vill man börja blogga och göra det så enkelt som möjligt för sig så kan man bara registrera ett konto på wordpress.com och börja blogga inom några minuter. Men denna sajt är baserad på fristående WordPress-installation som man kan hämta på wordpress.org.

Disclamer: Jag har ju de senaste året jobbat med SiteVision CMS och anser, trots att jag nu slutat där, att SiteVision är det bästa publiceringsverktyget på marknaden. Ännu bättre kommer det att bli med SiteVision 3 som ska lanseras i höst. Där ligger WordPress i lä i frågan om användarvänlighet. Men det kostar ju sina slantar så det är inget för en enskild bloggare som mig att skaffa. Vore lite som att hämta tidningen på morgonen med ett JAS. ;)

En halsduk med ett statement

På väg till Socialmedia Club Uppsala och meetup nr 3 gick jag genom Forumgallerian i Uppsala i kväll. Och i den lilla ”T-shirt Store” mitt i gallerian hade de denna halsduk framme:

Trots att jag egentligen hade lite bråttom var jag bara tvungen att stanna och köpa den. ”Normal people scare med” står det på den. SÅ COOLT! Den tänker jag bära med stolthet och en vacker dag kommer jag att rycka loss den från nacken och hålla den ovanför huvudet och vråla ut texten som ett AIK/Bajen/Djurgårn-fans skulle kunna göra med sina halsdukar.

För jag har svårt för folk som är normala. Kanske inte så att jag riktigt är rädd för dem. Men de som på fullt allvar menar att de är normala och därmed per automatik har bestämt att det finns något som är normalt.

Jag frågade säljaren om texten stod för något speciellt. Nån organisation eller nåt sånt. Han hade inte en susning. Nu har jag googlat och bland det första som dök upp var detta Youtube-klipp:

Om du inte orkar kolla på hela kan du hoppa fram till 8.25 in i klippet. Där får några unga personer med autism svara på frågan om ”Normala människor skrämmer dig”. Allas svar är intressanta. Men det klokaste tycker jag var tjejen på slutet som svarar att Normala människor skrämmer mig för att de tycker att de är normala. För i hennes mening finns inget som är normalt.

Jag brukar kalla mig själv för normalstörd. Och jag känner många underbara människor som i mångas ögon skulle klassas som onormala. Det är spel/webb/dator/nätverks/rymd/fiske/bil/sport/musik/-nördar mm. Människor med alla möjliga diagnoser. Människor som har valt en helt annan livsstil än ”gemene man”. Människor från helt andra kulturer än vår. osv osv. Och jag älskar folk som är sig själva och inte försöker vara något annat än vad de är. Såna är det enklare att vara med och umgås med än sådana som hela tiden försöker vara något de inte är. Och detta de försöker vara som de inte är skulle man nog kunna sammanfatta just med att vara normal.

Uppdatering: Nu har jag hittat halsduken på T-shirt Shops webbutik. Så nu kan även du beställa en likadan för 200 kr. Har fått mycket respons på Facebook på detta och vet redan om två till som kommer att köpa en på studs. Så nu startar vi en folkrörelse baserad på en random halsduk.