Kategoriarkiv: Sociala medier

Sweden Social Web Camp 2013

Detta var mitt fjärde SSWC och det blev precis så inspirerande, lärorikt, intensivt och fantastiskt som 2009, 2010 och 2012 var. Även om varje SSWC är unikt och inte riktigt som det föregående så blir det perfekt eftersom det är just det årets deltagare som sätter programmet. Tillsammans skapas detta väldigt speciella evenemang som jag menar är branchens viktigaste på hela året.

Sweden Social Web Camp är inte en traditionell konferens utan en knytkonferens (Mer om vad en knytkonferens är kan du läsa här).

Torsdagen:

För 170 av deltagarna började årets konferens på Stockholm C när det chartrade museitåget startade på torsdag morgon. Det var andra året i rad som PR Newswire sponsrade ett tåg så vi 170 resenärer kunde åka fram och tillbaka till Blekinge i ett alldeles eget fint 60-tals-tåg för en rimlig peng. Diskussionerna och mötena börjar alltså redan på tågresan ner. Så även denna gång.

Väl framme på ön var det get-together och fredagens program sattes upp efter de sessioner vi fått rösta fram på förhand:

programmet för fredagens sessions i form av papperslappar tejpade på ett stort schema på tältväggen

Fredagens program (AKA The Grid)

 

 

Fredagen:

Efter en lite kall natt i tältet var det dags för dagens sessioner. Min dag blev så här:

Kl 10-11. Mycket intressant paneldiskussion om kundtjänst i sociala medier. Fritjof Andersson Relationdesk ledde diskussionen med en fantastisk panel bestående av community managers på Telenor, Scandic, Eniro och Emil Stenström från Kundo. Mycket bra! Mycket intressant.

Kl. 11-12. Gemenskapsmarknadsföring i sociala medier. Elia Möhrling på Tribaling berättade mycket transparent och frikostigt kring sina unika och mycket vettiga tankar kring hur företag ska jobba med sina varumärken och med marknadsföring i ett interaktionssamhälle som det vi har idag. Här har Elia nu själv lagt upp allt om hans session: video, bilder, presentationsmaterialet.

Lunch 12-13. Under lunchen hann jag med att vinna en 7 minuters helikopterflygning. Sånt händer bara på SSWC. City Network twittrade ut att man skulle hitta en viss GPS-position på ön och att de 50 första som kom skulle få en upplevelse. TACK till Andreas Ahrens som kom tillbaka med helikopterbiljett och viskade till mig vart jag kunde hitta dem :)

Kl 13-14. ”Quantify yourself”. Sessionen skulle handla om hur jag genom att samla data får mer ut av min vardag. Här måste jag erkänna att det var årets mest missvisande beskrivning av en session. För det handlade bara om vilken data som kan samlas och med vilka komponenter. Inte alls särskilt mycket om hur min vardag blir bättre av det. Men det var fortfarande mycket intressant för en tekniknörd som jag så jag hängde kvar med stort intresse.

Kl. 14-15. Här skulle jag gå på en session om programmering för barn. Det var liksom inte något ”Go!” i sessionen och inte riktigt vad jag hoppades på så jag tappade snart intresset och gick därifrån och blev stående ute och pratade med andra vilsna själar istället. Nog så bra det. Jag passade även på att förbereda mig lite inför dagens sista session där jag mer eller mindre ofrivilligt hamnade på en programpunkt.

Kl. 15-16. ”Sluta fulsälj”. Det var en fortsättning på en livlig diskussion i SSWCs Facebookgrupp och under förra årets SSWC. Min vän @peppelorum utmanade mig på en one-to-one polemik kring hur företag kan sälja sig på event som detta utan att ”fulsälja” som han kallar det. Vi käftades inte särskilt mycket men fick igång de ca 25-30 deltagarna och det blev en givande och kul stund tillsammans för oss alla som var med där tror jag.

Kl 16 stod jag beredd med en A4 med en session då lördagens program öppnade. Programmet fylldes på någon minut. Men jag fick in min session ”Geek parents 2.0″ precis där jag ville ha den: Sist på dagen och på platsen ”under flaggstången” på den solvarma klippan. :)

Sedan hann jag med att bli intervjuad av Spelpappan inför en bok han håller på att skriva om vad Commodore 64 har betytt för folk. Jag har föranmält intresse och kommer att köpa boken. Med eller utan intervjun med mig som en del.

Och så var det dags för min helikopterfärd. Det var sjukt coolt och hisnande att swischa runt Tjärö på hög höjd under några minuter. Tack City Network för den åkturen!

Tjärö fotograferad från helikopter

Tjärö från ovan. Det vita SSWC-tältet syns bland träden på denna mycket idylliska ö.

På kvällen var det middag och party så länge folk ville och orkade. Denna natt blev betydligt mildare så det var skönt att sova ordentligt utan att vakna av köld. Jag + min kollega Peter rymdes f.ö. finfint i vår inte-så-lilla 2-rummare. Ett tolvmannatält med ett fyrmanna tält innuti som sovrum:

Peter Söderman poserar framför tältet

Min kollega Peter framför vår rymliga tvåa av tyg. Vårt sovrum skymtar inne i tältkåtan.

Lördagen:

Lördagens program

Lördagens program. Jag hade med mig ett grönt papper för att skriva min session på. Ser ut att ha varit ett bra drag ;)

Lördagen var det åter dags för sessions.

10-11: Storytelling med min vän Mats Adamczak från PAF. Den sessionen höll han ombord på den tvåmastade galeasen M/S Albanus som stod förtöjd i kajen under hela SSWC. Mycket intressant session av en som verkligen vet hur riktig nytta kan skapas ur bra storytelling.

Direkt efter den sessionen blev jag intervjuad för en videofilm om Havskampen som är en insamling som pågick då M/S Albanus och en skuta till seglade ner till Tjärö.

11-12: Mina kloka vänner Brit Stakston och Micke Kazarnowicz pratade på rubriken ”Istället för ROI”. Jag försökte Bambusa denna session men min uppkoppling strulade och det klipptes 2 ggr. Kolla hellre in min vän Andreas filmer på Youtube här. Det var tänkvärt och skönt att få bekräftelse att ens egna tankar stämmer överens med dessa två som jobbar med några av de största varumärkena och har lyckats i sociala medier i många år.

12-13. Lunch med många intressanta och trevliga samtal som i alla pauser och mellantider.

13-14. Anna Hass (@Glimra) höll en session om hur bra texter på en webbplats ska vara. Frivilliga bland åhörarna hade skickat in sina webbplatser till Anna som hon granskade inför publiken på sessionen. Det blev både ris och ros och Anna Hass är verkligen kunnig på sitt specialområde.

14-15. Big data. Joakim Nyström och Hampus Brynolf ledde en mycket intressant diskussion i varsin grupp på klippan under flaggstången. Joakim vågade göra det man kan under en knytkonferens: Sätta upp ett ämne man inte vet så mycket om och hoppas att det kommer folk som vet en del om ämnet. Tillsammans la vi ett pussel och gick därifrån kunnigare på området som vi alla var intresserade av.

15-16. Geek Parens 2.0. Det var min session och jag ledde diskussionen om barn och teknik. Det var en fortsättning på förra årets session på samma rubrik. Den gången fortsatte diskussionen i en Facebookgrupp som nu har långt över 500 medlemmar.
Jag direktsände denna diskussion från min mobil så du kan följa de 40 minuternas diskussion här.


Det var väldigt kul att så många kunniga och kloka föräldrar kom och diskuterade detta intressant ämne med mig. Facebookgruppen har fått stor tillströmning av medlemmar i samband med att gruppen omtalats i medier. Nu senast var det denna intervju med mig som TT Spektra gjorde i sommar som publicerades i lokaltidningar runt om i landet.

På lördag kvällen var det åter middag och partaj. Och årets middagstalare var riktigt cool. En LOL-catz-forskare från Boston Universitet, Kate Miltner. Verkar inte som att någon lyckats fånga henne på video. Men det var både kul och tänkvärt.

Summa summarum

Hemresan med det chartrade tåget var inte alls så trött och avslagen som jag trodde. Fortfarande hann jag med flera intressanta diskussioner, mötte nya deltagare, fick testa Google Glasses mm.

Att skriva om alla möten, samtal, inspirerande människor jag mött osv vore hopplöst. ÅK DIT så får du uppleva detta fantastiska själv. Här är iallafall en glimt från fredagkvällen då den 16-åriga supertalangen Manda Månson satt en timme med sin gitarr ombord på M/S Albanus:

Och detta är något av det mest väldokumenterade som händer under hela året. Så på denna sida kan du ta del av några tusen bilder, hundratals sändningar, blogginlägg, nyhetsartiklar osv om du vill se mer från vad som hände under den gångna helgen.

Här kan du se min kortare resumé av SSWC på mitt jobbs blogg.

Några av mina bilder från årets knytkonferens på Tjärö i Blekinge skärgård:

2013-08-18 19.53.042013-08-18 19.30.09DSC_7504DSC_7502DSC_7501DSC_7499
2013-08-17 21.02.392013-08-17 21.01.072013-08-17 16.31.142013-08-17 14.23.482013-08-17 10.03.232013-08-17 10.01.17
2013-08-17 09.52.09DSC_7484DSC_7483DSC_7481DSC_7477DSC_7471
DSC_7470DSC_7469DSC_7463DSC_7462DSC_7461DSC_7460

Alla mina närmare 80 bilder hittar du här: SSWC 2013, (Ett set på mitt Flickr-konto).

Tack Thomas och Kristin som skapar detta event varje år!

Tack alla sponsorer som gör att detta evenemang blir så billigt och händelserikt!

Tack alla underbara människor jag haft förmånen att lära känna och fått lära mig så mycket av under åren och även denna gång!

Här kan du läsa om mina tidigare SSWC:

Experiment och metaföreläsning

iphone med tripod samt loggor för alla tjänster som ska presenteras och social media club

Till lunchen i mars för Social Media Club Uppsala har jag inte lyckats hitta någon talare. Så jag tänkte hålla låda själv istället. Och för att bjuda på något nytt och lite speciellt så tänkte jag köra en grej jag aldrig testat förr: Åhörar-input i realtid. Jag har alltid gillat användningen av Mentometer under konferenser och föreläsningar. Och förr var man tvungen att hyra svindyr utrustning men numera finns såklart gratistjänster även för sådant.

Men jag tänkte även testa att ha med minst en publik via videolänk. Jag brukar ju för det mesta Bambusa mina föreläsningar och då har jag allt som oftast med mig lika många åhörare via Bambuser som jag har i rummet. Men denna gång har jag ordnat så att jag vet att jag har en publik som är med och som jag även hoppas kunna se. För jag tänkte använda Google Hangout för denna session.

Och ämnet för min presentation är hur man kan berika föreläsningar genom smart användande av digitala tjänster och teknik. Så jag hoppas kunna skapa en metaupplevelse på flera plan,

De tjänster och den teknik jag tänker berätta om och visa är den standarduppsättning jag brukar köra med oftast då jag föreläser:

  • Prezi som presentationsverktyg. Har använt det i över tre år nu och jag har svårt att hitta skäl att någonsin köra med Keynote/Powerpoint istället. Även en straight forward serie med bilder är så otroligt mycket enklare och snabbare att få upp i Prezi. Och i mitt jobb på Salgado erbjuder vi numera även Prezi-kurs.
  • I min presentation finns i regel inte mycket text alls. Föredrar att säga mitt budskap till åhörarna istället för att de ska läsa tillsammans med mig i presentationen. Men mina stolpar till bilderna/presentationen brukar jag lägga upp i ett publikt Evernote-dokument. Och det dokumentet brukar jag skapa en kortadress till via Korta.nu. Därmed är det enda åhörarna behöver anteckna den korta.nu-adressen. För i Evernote-dokumentet lägger jag även mina kontaktuppgifter, Bambuser-sändningen och adressen till min presentation. Så har de allt på samma ställe.
  • Jag använder oftast Bambuser för att sända och sparar där mina föreläsningar. Men denna gång blir det Google Hangout istället för att få till dubbelriktad kommunkation med publiken i Köpenhamn och eventuellt på någon/några orter till.  

För att få med åhörarna så mycket som möjligt ska jag alltså denna gång även använda mig av Speakerscore som en vän i Danmark varit med och utvecklat. Han tipsade mig även om tjänsten Understoodit.com som är till för att lärare ska kunna ha koll på att eleverna förstår och hänger med i lektionen/föreläsningen.
Och så finns en annan gratistjänst som heter Mentimeter som också är en gratis Mentometer-tjänst.

Jag kommer att använda mentometer både för att få feedback om vad åhörarna tycker/tyckte om sessionen. Men jag kommer även låta publiken/åhörarna välja riktning på mitt föredrag vid minst ett par tillfällen. Och även få välja om jag ska prata mer om något visst eller om jag ska gå vidare till nästa punkt.

Fredagen den 15/3 kl. 13-14 kör jag alltså detta event. Och vill du vara med i Uppsala på Hotel Gillet och äta finlunch samtidigt som du får vara med om ett unikt experiment så anmäler du dig här. Och här finns evenemanget på Facebook.

Jag lovar att återkomma och berätta hur det gick och om tekniken fungerar kommer jag även att ha en video som jag kan länka upp så ni kan se hur det gick.

Hur många vänner kan man ha?

folkmassa från en hattfestival i Bridport

Under middagen på SSMX hamnade jag i samma middagsbord som en jag inte pratat med så mycket tidigare annat än via kommentarstrådar och liknande. Jag visste att hon har en ganska annorlunda syn på huruvida det är bra att ha många kontakter på nätet eller inte (jämfört med mig själv).

För jag har aldrig haft en medveten strategi att ha så många Facebook/LinkedIn/Twitter-vänner som möjligt. Det finns absolut inget som helst egenvärde i det. Men samtidigt så har jag haft väldigt låg tröskel för att bli Facebookvän med folk jag träffat offline eller bra kommit i kontakt med på nätet. Samma sak när det gäller vilka jag följer tillbaka på Twitter. I stort sett räcker det att en person som börjar följa mig har en profilbild, något som verkar vara personens riktiga namn samt en bio som säger något om vem personen i fråga är. På LinkedIn får man ju inte bli vän med vem som helst utan man ska kunna ange hur vi känner varandra för att man ska kunna lägga till en person.

Jag bloggade tidigare på salgado.se om LinkedIn och om hur jag mest på skoj ville hamna över 500 kontakter på LinkedIn för att få det tjusiga ”500+” i antal kontakter. Efter att jag passerade den magiska 500-gränsen har det blivit mycket större fart på antalet förfrågningar till mig från folk som vill bli LinkedIn.

Det finns någon gammal teori om att vi som människor har en gräns på ca 150 mänskilga kontakter (kan någon bekräfta med länk?) som vi max klarar av att upprätthålla. Men jag tror att den siffran måste gälla för tiden före Internet och sociala medier. För när jag passerade 1200 personer jag följer på Twitter gjorde jag en riktig storstädning bland followers på Twitter. Men jag förmådde mig bara avfölja ett fåtal. För nästan varenda person som dök upp hade jag ju en koppling till. Det var folk jag är i dialog med då och då: Några som delar intressen med mig, andra som varit på samma konferens/event som mig osv.

Åter till middagssällskapet på SSMX. Hon argumenterade starkt för att man ska ha max 130-150 kontakter på LinkedIn och att dessa enbart ska vara sådana som ger en affärer och intäkter. Jag är starkt emot det synsättet för all form av nätverkande. För i samma ögonblick som hennes vänner upptäcker detta tror jag hon har bränt sin bekantskapskrets. Visst kan det funka under en begränsad tid i början. Men så fort taktiken genomskådas är det kört. Och då kan det nog vara så att det blir än tyngre att bygga upp en ny kontaktskara. Då jag kom hem från SSMX tänkte jag att jag ska ta ett rejält tag om just LinkedIn och rensa ut folk för det ska ju vara ett rent affärsnätverk. Men efter att ha gått igenom alla 540 kontakter var det bara ca 40 som jag kunde plocka bort för att jag inte har någon som helst yrkesmässig kontakt till dem eller kommer att ha något att göra med dem ens hypotetiskt (barndomsvänner, gamla klasskompisar och dyl som inte vågat lägga till mig på Facebook).

Men att få ner antalet till 150 vore en ren omöjlighet. Och om man ska kunna bygga upp ett renodlat nätverk som genererar affärer så bygger det ju på att alla andra i nätverket inte har samma syn på det hela. För annars spricker hela grejen. ;)

Visst är det även så att det är svårt, ja näst intill omöjligt att hänga med vad 1000-tals människor säger och framför allt upptäcka när de INTE säger något. Dvs tystnar. Ganska nyligen kom jag på att jag saknade en vän i flödet på FB och Twitter. Och när jag kollade upp så såg jag att det var något dramatiskt besked i familjen som fått honom att tystna helt och hållet. Då känner man sig ju lite dryg och så blir man lite bedrövad.

Till sist:

  • Jag tror inte det finns någon gräns för hur stort nätverk man ska eller bör ha. Varken online eller offline.
  • Jag tror vår förmåga och kapacitet att hålla kontakt med fler människor har förbättrats mha digitala verktyg och den snabbhet som finns i medierna idag. 
  • Jag tror inte man medvetet kan bygga upp ett nätverk som ska förse en med bra saker och affärer. Tror det är en sak som måste komma av sig självt genom att man själv först varit den som delar med sig och bjussar på sig själv, sin tid och sin kunskap.

Nätkärlek i flera led

Det har ju pratats mycket om näthat den senaste tiden. Men jag lever i en stark förvissning att nätkärleken är mycket större. Så här har ni ett konkret exempel på hur kärlek på nätet kan materialiseras till något så verkligt som snigelpost. Och inte bara en gång, utan 306 vykort. Och det är ju väldigt mycket kärlek i det eftersom:

tecknad bild som beskriver hur glad man blev för 10 år sedan för ett mail men då man fick massor av pappersbrev och hur det idag är precis tvärtom

 

Så här gick det till:

Del 1: Gratis-gig ger 11 möten

I november 2012 så var det en vän som undrade om jag kände någon som kunde prata om Trip Advisor på ett företagsevenemang för ca 50 pers från Hotell- och konferensanläggningar. Jag satte upp frågan i en facebookgrupp där jag hade för mig att det fanns folk med anknytning till Trip Advisor. Men jag fick inget napp där och då utan blev mest dissad för att jag viftade med ett gratis-gig (på tal om näthat ;)) Däremot var det en Karoline Goldberg som skickade direktmeddelande till mig om att hon sett min fråga i gruppen. Hon hade jobbat en hel del med Trip Advisor framför allt under en period då hon jobbat med turism i Jordanien. Så hon fick uppdraget och gjorde en bejublad insatsInformus Sälj och Marknadsdag den 28 januari. Hon gjorde det gratis men har efter det bokat in 11 möten med de företag som fanns representerade bland åhörarna.

Sedan har jag fortsättningsvis haft kontakt med Karoline efter vårt möte på Informus event för det visade sig att vi ju hade flera gemensamma intressen. Bl.a. politik och opinionsbildning i sociala medier då Karoline jobbat åt Moderaternas riksdagsgrupp med Sociala medier fram till ganska nyligen.

Del 2: En tweet blir gratisbiljett

Förra fredagen snappade jag upp på Twitter att Jocke Jardenberg inte kunde åka på SSMX och han bad att folk skulle föreslå vem som skulle få vara med på hans biljett. Detta såg jag ganska sent på fredag em/kväll och knytkonferensen startade kl. 9 på lördag morgon. Eftersom jag tidigare i veckan hört från Karoline att hon hade velat gå men inte tyckte att hon hade råd just nu så föreslog jag henne. Arrangörerna och/eller Jocke tyckte det var ett bra förslag och Karoline fick biljetten. Hon blev så glad för det att hon slängde sig iväg och köpte ingredienser för att baka en tårta att ha med.

Och SSMX har jag ju redan bloggat om tidigare. Det blev en mycket givande och trevlig knytkonferens. Så här såg tårtan ut:

en prinsesstårta med texten ssmx 2013

Del 3: En tweet blir 306 vykort

På kvällen på SSMX sökte arrangörerna Niklas och Caroline upp mig för att meddela att jag var den lyckliga vinnaren av Postifys pris av en årsförbrukning av vykort. Postify är en tjänst som gör att man kan välja bilder på sin Instagram eller Facebook som skickas som stora fina rektangulära vykort till någon som äkta hederligt vykort. En fantastiskt rolig idé som jag inte ens testat ännu. Och nu har jag alltså ett per dag att skicka för resten av året. Gissa vem som fick det första? ;)

Sammanfattningsvis: Internet är också IRL

Så detta blev en lång rad event som ledde fram till flera postiva saker på vägen. Och jag tror inte det är en slump att man genom att sprida glädje och omtanke kring sig ibland får något tillbaka också. En del kallar det den lyckliga slumpen eller tur, andra väljer att kalla det för karma eller välsignelse.

Denna serie med event blev ännu ett bevis för att det som händer på Internet är på riktigt. Postify är ett bra konkret exempel på när något på Internet blir fysisk verklighet:  En facebookbild blir ett vykort i brevlådan.

 

SSMX 2013 sammanfattat

Igår var jag på knytkonferensen SSMX. Man kan säga att det är vinterversionen av den fantastiska SSWC som jag var på i höstas för tredje gången. De två tidigare SSMX, eller Vintermingel som det också kallas, har jag missat. Men denna gång blev det av. Och det är jag glad för eftersom det blev en inspirerande, lärorik och mycket trevlig dag.

Vad är en knytkonferens?

För oinvigda: Knytkonferens (även kallat okonferens) heter Unconference på engelska och det är ett format för deltagarstyrd konferens. Det är de deltagare som kommer på konferensen som bestämmer innehållet i programmet. Den ursprungliga idén kommer av det faktum att det i princip alltid på konferenser är så att den samlade kunskapen i publiken i det aktuella teman alltid överstiger föreläsarens. Och det är det man vill ta vara på i en knytkonferens. Så det är alltså deltagarna som även sätter upp programpunkterna i ett ämne man vill diskutera, inspirera andra kring eller en idé som man vill få input till. I en knytkonferens är det helt ok att lämna en session om den inte var vad man trodde att den skulle vara eller om det är någon annan pågående session man hellre vill gå till. Det kallas för ”lagen om två fötter”.

Min dag på SSMX

Programpunkter på handskrivna lappar fastsatta på en vägg En del av knytkonferensens program, även kallat ”The Grid”.

Dagen började med kaffe och mingel. Väldigt trevligt att träffa gamla bekanta och även se några nya som jag inte träffat utanför Twitter/Facebook tidigare. Det tomma programmet öppnades 9.15 och fylldes på snabbt med programpunkter i form av handskrivna lappar. De förslag som kommit in på föhand och fått mest röster var uppsatta innan programmet öppnades. Jag hade planerat en diskussion om Incheckningar, sk Location based services tillsammans med en nyfunnen Twitter-vän Karin Bäcklund. Jag fick tips av Foursquare Queen Maria Hägglöf (som tillsammans med Jan Videren driver bloggen Checkain.se) att Karin är grym på området vilket stämde bra. Varken Maria eller Jan skulle vara med på SSMX så jag kontaktade Karin och vi planerade via ett delat Google Doc vad vi kunde ta upp och diskutera i vår session.

Scandic imponerar… som vanligt

Min dag började med att lyssna på alltid lika skarpa Therese Reuterswärd som berättade om en lyckad Facebook-kampanj som Scandic gjorde i slutet av 2012 (Helahelgenmys). Det var häftigt att höra hur smart och modernt en hotellkedja kan jobba med sin marknadsföring. Och vilket fantastiskt resultat det gav. Och i princip rattat av en enda person: Karin Eriksson AKA @Kometkarin (som tyvärr var sjuk i influensa och inte kunde vara med och presentera). Också imponerande att se hur transparenta Scandic kan vara. Jag fick tom sända hela sessionen live men valde själv medvetet att inte visa presentationen med alla deras grafer och siffror i bild:

Thereses egen postning om sin session igår hittar ni här.

Ingen gillar Klout men alla vill scora

Deeped höll i en mycket intressant diskussion om det omdiskuterade verktyget för att mäta folks ”influence” (påverkan/inflytande i sitt eget nätverk. Han inledde med en mycket bra överblick av vad Klout är och hur det fungerar. Sedan blev det en livligt diskussion kring hur man ska se på Klout och liknande automatverktyg för att mäta enskilda människors och företags aktivitet online. Allt direktsändes av Lukaz Lindell så ni kan se även hela den sessionen här. Och Deeped har skrivit en bra överblick/intro till sin session tidigare som du kan läsa här.

Trevlig lunchdiskussion

Även lunchen var mycket trevlig i trevligt sällskap av min kollega Peter Söderman samt Christian Dahlqvist och Stefan Waborg, ett par av de mer långväga deltagarena från västkusten. Stunderna mellan sessioner och uppehåll för fika och lunch kan bli minst lika givande som själva sessionerna eftersom diskussionen om dagens ämne pågår hela tiden. För det är ju bara übernördar och verkligen passionerat intresserade som ägnar en lördag till en sådan här knytkonferens.

Session om opinionsbildning

Hur man jobbar med opinionsbildning i sociala medier är något som intresserar mig mycket eftersom jag jobbat en del med både funktionshinderorganisationer och politiska partier och försökt hjälpa dem att orientera sig i den nya digitala spelplanen. Tyvärr kom det att handla väldigt mycket om enbart hur fackföreningar kan arbeta. Hade hoppats på lite mer diskussion kring hur intresseorganisationer och politiska organisationer kan arbeta. Och diskutera hur man på bästa sätt kan jobba med digital lobbyverksamhet.

Jag bambusade även denna session, men jag tror ni gör bättre i att kolla på Stefan Waborgs sändning istället eftersom bl.a. min rigg tippade ner ett tag och filmade rakt upp i taket :)

Uppdatering 25/2 2013: 

Det var Anna Olsson som höll i passet om Opinioinsbildning och hon har nu sammanfattat 8 punkter från sessionen med mycket matnyttiga tips till alla som jobbar med opinionsbildning på nätet: 8 tips att gå från Gilla till Göra. Spin it!

Eget pass om Incheckningar

Jag har inte varit på någon knytkonferens utan att sätta upp minst en session själv. Brukar försöka hitta något ämne som andra kan vara intresserade av och som jag även själv får ut något av att diskutera och/eller presentera. Så denna gång blev det en öppen diskussion om huruvida Incheckningar någonsin blir mer än en nörd-grej och blir en vanlig allmän sak. Några menar att det redan är mainstream, men jag tror det är mest i Stockholm och andra större städer där var och varannan checkar in. Det är nog en perifer företeelse än och särkskilt om man tittar på en ren incheckningstjänst som exempelvis Foursquare.

Här kan ni se min sändning som jag gjorde i Salgados namn:

Och om ni vill se det hela från en annan vinkel så kan ni se Lukaz Lindells sändning av samma session här. Det var mycket trevligt att upptäcka att självaste Checkain.se skrev om vår session i ett inlägg redan igår där Jan lägger till ett mycket bra tips om hur det blivit enklare i senaste versionen av Foursquare att hitta vilka företag i närheten som har erbjudanden på Foursquare. Tack alla som kom på vår session och bidrog till att den blev intressant för oss alla som var med! Och jag citerar Karin Bäcklunds slutord: ”Nu värvar vi alla en till Foursquare-person så växer vi och blir större och så blir världen en bättre plats”

Här hittar du den visualisering av de senaste 500.000.000 incheckningarna på Foursquare. 

Hampus Brynolf är awesomeness personifierat

Dagens sista pass hölls av Hampus Brynolf. Hampus är vad jag kallar en Data-Ninja. Eller som min chef uttryckte det då jag för första gången träffade honom för flera år sedan (i ett kundbesök på Forum för levande historia där Hampus jobbade då): – Du det där var en kille med svart bälte i html! ;)

Hampus har svart bälte i en massa annan kodning också. Och hans digitala fotspår de senaste åren är mer awesomeness än de flesta av oss kommer att prestera under en livstid.

Han är en mästare på visualiseringar och jag älskar visualiseringar. Det kan även ha en viss påverkan i min syn på hans verk. Han har bla gjort en visualisering av svenskt Twittrande i Twittercensus. Och i dagarna presenterade han även finska Twitter. Hans presentation i går var en överblick av Norden och en teaser inför årets stora uppdatering av hur svenska Twitter utvecklas. Den 12 mars ska han släppa den och det vill jag verkligen inte missa. Lukaz Lindell bambusade Hampus presentation igår.

Och en godisbit som vi fick med oss denna gång av Hampus var en ”heatmap” där man kan markera en bit på kartan över Norden och se vart det Twittras mest. Ni hittar den här. Och så här funkar den:

Beskrivande bild av grafiska gränssnittet för Twittercensus heatmap 1. Välj hur många tweets du vill ska beräknas. Ju större siffra desto längre tid tar det för kartbilden att skapas.
2. Flytta först fram till den del av kartan du vill kolla in (zooma med reglaget till vänster om det behövs) och klicka sedan på den lilla rutsymbolen för att välja markeringsverktyget.
3. Välj det område på kartan som du vill studera genom att markera ett område med en ruta.
4. Klicka på ”Do it” och vänta tills kartan skapats.

Avslutning

Efter det var det middag och ett kort men uppskattat gig av ståupp-komikern Behrad Rouzbeh.

Och en mycket trevlig avslutning på dagen för min del var att jag vann ett presentkort på  Postify. Det är en tjänst som gör att man mycket enkelt omvandlar en bild man har lagt upp på Instagram eller Facebook och skickar den som snigelpost-vykort vart som helst i världen. Det är väldigt coolt och jag är så glad att jag fick det. Och bakgrundsstoryn till varför jag fick detta fina pris är kul och värd att berätta separat. Så det får bli en helt egen postning framöver.En domino-effekt av nätkärlek. Tack för det fina priset!

Hela dagen i övrigt är så klart mycket väldokumenterad av alla deltagare som det brukar bli när transparenta och tech-nördar samlas som har devisen att ”Sharing is caring”.

Här kan ni se min gode vän Anders samlade bilder av dagen:

Och här kan ni se allt som folk lagt upp på Instagram med hashtag #ssmx (om du loggar in med Instagram kan du se alla bilder)

Stefan Waborg och Lukaz Lindell är de två som Bambusade mest igår.

Flickr har det också lagts upp en hel del bilder som taggats med #ssmx.

På Twitter försvinner ju tweets efter någon dag. Men just nu finns ca 1500 Tweets att läsa här. (Enligt Tweetreach är det just nu prick 1500 tweets med hashtag #ssmx).

Tack alla goa vänner, trevliga nya bekantskaper, alla som delat med sig av sin kunskap, sina bilder och Bambusningar och framför allt: Tack Niklas och Caroline för ett mycket bra arrangemang med SSMX 2013.

 

Nutidens digitala referenser

När du söker jobb idag kan du utgå från att den tilltänkta arbetsgivaren kommer att Googla dig. Heter du Sven Andersson eller Anna Svensson och liknande har det inte så stort betydelse eftersom det är svårt att veta att det verkligen är dig den som Googlar hittar. Men heter man något lite mer ovanligt blir det desto mer betydelsefullt vad arbetsgivaren hittar på dig. Och i vissa fall handlar det kanske än mer om vad de inte hittar på dig.

Men förutom att du blir Googlad så finns det några ställen som kan vara bra att ha koll på och kanske tom ange som referenser. För förutom din CV, intyg och betyg är det viktigt att ange referenser. Och några digitala referenser som säger en del om dig, din digitala närvaro och vad du kan är följande:

LinkedIn skills

Skärmdump av mina Skills and expertise på min LinkedIn-profil

Att en blivande arbetsgivare kollar på din LinkedIn-profil är självklart. Men det som jag tycker borde vara mest intressant efter CV och resumén är de skills som andra människor har gett dig. Om du tittar på en persons LinkedIn-profil och scrollar ner en bit så hittar du det. Man kan så klart ange vilka skills man själv tycker att man har. Men det som är intressant är att se vilka skills dina kontakter tycker att du har. Och hur mycket.

Tidigare kunde man skriva rekommendationer för varandra på LinkedIn. Och det var lite svårt tycker jag. Både att spontant skriva åt andra och att be om. För det känns som att det är något outtalad förpliktelse att man måste skriva en tillbaka då man får en rekommendation. Men skills är mer otvunget genom att man bara klickar för vilka skills du tycker andra har.

Här kan du se min publika profil på LinkedIn. Det verkar som att man bara kan se staplarna med hur många som addat ens skills på de kontakter på LinkedIn som du har. Kanske du även kan se det på dem som är upp till tre steg bort.

Jag brukar lägga någon minut då och då på att klicka för om jag håller med att olika personer har de skills som de uppgivit. Och det verkar som att några av mina LinkedIn-kontakter även gör det för mig :)

Klout

Mycket omdiskuterat verktyg som mäter en persons ”influence” på sitt nätverk. Klout har 400 mätpunkter och det Kloutscore man för tillfället har är resultatet av de senaste 90 dagarnas resultat på dessa 400 okända punkter. Så klart går det att manipulera siffran. Och så klart ska siffran inte läsas som ett poängresultat som ska jämföras med andras. Men en användares Kloutscore säger iallafall något om en person. Och även om den du vill kolla inte själv har registrerat sig på Klout men finns på Twitter så kan du få ut ett resultat på ett visst Twitter-konto. Mig kan du kolla in på klout.com/#/erkstam.

Kommande helg ska jag vara med på SSMX och ska definitivt lyssna på Deepeds session om Klout med rubriken ”Ingen gillar Klout men alla vill scora”. Här kan du läsa ett blogginlägg med samma rubrik som bra förklarar vad som är bra med Klout.

En liknande tjänst är Peer Index, men som verkar ha en något annorlunda algoritm.

Twitter-listor

En sak som kan säga en hel del om en person är vilka listor denne har hamnat på Twitter. För det är något som man själv inte kan styra över. Och visst kan man hitta en del märkliga saker om du tittar i den radda med listor jag hamnat i. (Geek girls kan vara den märkligaste listan jag är med i)

Expovault

En ny tjänst som en vän till mig satt upp är Expovault. Det är en sajt i huvudsak för personar som jobbar som utvecklare, designer osv där man ska kunna visa upp sina showcases. Jag har ett konto där men har inte kommit på vad jag ska ha det till då jag inte programmerar alls eller har anda saker som kan radas upp för allmän beskåndning. Men testa gärna tjänsten och säg vad ni tycker till Femi Hassani

About.me

About.me, som från början bara var ett ställe där du kunde lägga upp dina kontaktuppgifter och länkar till de platser du finns på, verkar utvecklas mot att bli en mer avancerad referens-sajt med sociala funktioner och kopplingar till alla dina konton och sajter. Här kan du se min about.me-sida. Där är inte så mycket andra som tycker till om vad du kan och hur du är förutom att de kan lägga tlll din ”About.me” till sina favoriter. Har inte riktigt räknat ut vad just det ska vara bra för. Men det kanske visare sig framöver.

Sharing is caring… is love

Idag är det mycket kärlek i luften och på nätet. För det är ju Alla hjärtans dag. Och eftersom det varit så mycket prat på sistone om näthat så tänkte jag skriva om det jag tycker är riktig nätkärlek: Att dela med sig av innehåll.

Inventering av mitt digitala fotavtryck

Jag har under några års tid nu försökt dela med mig av sånt jag tror att andra kan vara intresserad av. En snabb inventering ger följande status just nu:

Allt ovanstående + en del annat i andra kanaler är det man brukar kalla mitt digitala fotavtryck. Och många jag träffar fattar inte vad vitsen med allt detta delande är. Men genom att dela med mig av allt detta har jag fått flerfaldigt tillbaka av allt andra delat med sig. Tänk alla bilder man sett som gett en snabb uppdatering om vad ens vänner och bekanta gör. Alla blogginlägg jag lärt mig så mycket nyttigt, lärorikt och tänkvärt av. Alla föreläsningar man kunnat se via Bambuser och Youtube då man inte haft möjlighet att fysiskt vara på plats. Alla diskussioner och input jag fått via Twitter, kommentarer osv.

social media club logo, if you get it share itIf you get it, share it

Social Media Club är en internationell organisation med flera hundra lokala klubbar (s.k. chapters) runt om i hela världen. Jag startade upp i Uppsala för 2.5 år sedan. Och devisen för Social Media Club är ”if you get it, share it”. Klubbens syfte och idé är att man delar med sig av kunskap. Experter och nybörjare kan samlas och tillsammans blir alla klokare.

Nätkärlek är att dela. Och min filosofi med allt jag lägger upp på nätet är att det är till för att delas vidare. Vill jag inte att något ska delas vidare eller skulle jag vilja skydda något och tjäna pengar på något innehåll så skulle jag inte lägga upp det publikt på nätet.

Ge ditt innehåll vingar

Foton jag lägger upp är alltid Creative commons Attribution licens på. Det innebär på svenska att de är fria att använda till vad man vill bara man anger mig som fotograf. Jag tycker det bara är kul om någon hittar en användning av mina bilder förutom att de är ett sätt att låta mina vänner och bekanta ta del av sånt jag gör, ser och upplever.

silluetter av besökare som står framför en upplyst isskulptur

I går kväll besökte jag med min familj den pågående Isfestivalen i Stadsparken i Uppsala. Jag tog ca 200 bilder. Och av de valde jag ut de 70 som jag tyckte blev bäst och la upp dem på mitt Flickr Pro konto. Jag twittrade ett tack till Uppsala kommun för ett trevligt arrangemang. Och det fortsatte i en dialog som mynnade ut i att de troligen kommer att använda någon av mina bilder på uppsala.se:s startsida. Skulle vara kul att få ha med en bild där.

Nätkärlek är även länkkärlek. Så när du skriver, twittrar och bloggar om något/någon du gillar så måste du komma ihåg att även länka till den webbplats, den artikel, den tweet eller bild du pratar om. För dels erbjuder du en service till dina läsare. Det blir automatiskt en källhänvisning. Och du ger lite länkkraft till den du nämner och länkar till.

Vad säger din profilbild om dig?

Detta är ett ständigt återkommande ämne och något som intresserar mig mycket. För det finns några fasta typer av profilbilder som återkommer hela tiden. Mashable fångade upp en kul och mycket träffande översikt av profilbilder hösten 2011 som spreds snabbt då:

Det finns många mycket träffande beskrivningar bland dessa och det är på pricken så jag tänker när jag ser de olika typerna av profilbilder. Jag följer tex inga ”ägg” på Twitter. Saknar en kategori i listan ovan och det är de som har sina egna barn på bilden. Och då menar jag enbart sina/sitt barn. Varför har man det?

Jag känner en dansk Internetpsykolog: Anders Colding-Jørgensen. Han är en mycket intressant bekantskap som jag fått ta del av mycket klokheter ifrån. ”Internetpsykolog” innebär inte att han jobbar som en digital hjärnskrynklare utan han är utbildad psykolog som är expert på psykologin på/bakom/i Internet. Jag har bloggat om honom tidigare för två case som han fått internationell uppmärksamhet för här och här och hänger du med i danskan så kan du även se honom i en mkt bra föreläsning här.

Anders är en av mina facebookvänner som byter profilbild ofta. Ibland helt vanliga porträtt men ganska ofta får jag en stark känsla av att de är menade som psykologiska experiment. Här kan du se ett urval:

Ett urval av Anders Colding Jörgensens profilbilder på Facebook

Ett urval av Anders 102 profilbilder på Facebook

Önskar att ni kunnat se alla 102 bilder här. (Anders: PLZ gör ditt album ”Profilbilder” publikt och hoppas det var ok att jag ”lånade” lite profilbilder på dig ;) )

Det här med profilbilder är viktigt. Och jag föredrar dem som visar hur personen ser ut. Sedan spelar det absolut inte någon som helst roll hur personen ser ut. Som Anders säger i föreläsningen jag länkade till ovan så dödade Facebook det anonyma Internet. Det är ute att gömma sig bakom ett anonymt alias och/eller en anonym profilbild.

När jag föreläste om LinkedIn i torsdags så tog jag även upp att det även i det affärsnätverket är viktigt att ha en bra profilbild. Den behöver inte vara stiff och så väldigt business där som man kan tro. Men en bild som visar hur du ser ut och kanske även säger något om vem du är. Dvs hur du vill bli uppfattad.

Mina Youtube-favoriter Rett and Link har gjort en fantastisk instruktionsvideo i hur man skapar den perfekta minen för sin profilbild. Den är egentligen en instruktion till en singelkille som undrar hur en profilbild ska se ut för att hjälpa honom att få en date. Men den funkar lika bra för dig som söker jobb på LinkedIn eller bara vill ge en så trevlig och hel-ylle bild av dig själv. De inleder med en lång rad exempel på mindre lyckade profilbilder. Så, se och lär:

Bloggar om LinkedIn…

I går eftermiddag föreläste jag om LinkedIn för en skara på ca 50 inbjudna. Jag började skriva på blogginlägget om LinkedIn på väg hem därifrån på kvällen. Men jag skrev färdigt det först idag på morgonen.

Det blev min första miss under bloggutmaningen #blogg100. Sorry! Är visst så att många av de drygt 500 som var med på att skriva ett blogginlägg om dagen i hundra dagar nu hoppat av. Men jag tänkte hänga med ända in i kaklet. Ska försöka att inte missa fler dagar.

Men här kan ni iaf läsa inlägget på salgado.se om hur min syn på LinkedIn.

Man kan inte bli profet i sin egen hemstad

Sedan min hemkommun Knivsta blev egen kommun för nu 10 år sedan har jag jobbat och kämpat för att vår lilla välmående och unga kommun även ska ha en modern webbstrategi, dels med en egen webbplats som erbjuder möjlighet till dialog, inte exkluderar människor pga otillgänglighet osv. Men jag har även kämpat för att Knivsta kommun skulle våga öppna upp för medborgardialog i andra kanaler. Här kan ni läsa om vad jag sagt i denna fråga i detta blogginlägg från i höstas. Där hittar ni även länkar till mina tidigare inlägg.

När jag så småningom märkte att inget hände satte jag upp ett eget webbforum (Knivstabo.se men jag äger inte längre domänen) och la där in all den information som jag saknade på kommunens webbplats samt gjorde en rad möjligheter för Knivstaborna att kommunicera med varandra. Det enda kommunen hade att säga om mitt försök var att Informationschefen hörde av sig och sa att jag inte fick basera webbplatsens logga på kommunens gulröda vapen. Duh. Hela webbplatsen var först gjort i Joomla och när det lokala webbhotellet stängde ner flyttade jag istället över forumet till Ning. Men då det var så litet intresse stängde jag så småningom ner även den sajten.

Kommunen meddelade på sin hemsdia för något år sedan att man nu kan ”blogga med rektorn” på Thunmansskolan. Visade sig att de trodde att blogga betydde att man läser en blogg. Som visade sig vara en digital version av rektorns veckobrev. Utan möjlighet att kommentera. (Konversation är skiiiitläskigt).

När kommunen något år senare med stolthet meddelade att de nu skulle göra ett försök med sociala medier i samband med ett Energi-projekt blev jag först glad. Men sedan upptäckte jag att även det var taffligt och inte så mycket dialog det heller. Bloggade om det här och fick tom svar från både projektledaren och Informationschefen.

Den röda tråden i kommunens svar till mig och den hållning tjänstemännen visat upp genom åren är att dialog är skitläskigt.

För 2-3 år sedan kom jag i kontakt med det lokala direktdemokrati-partiet Knivsta.nu som jag sedan har jobbat med och hjälpt, utbildat och stöttat i sitt engagemang för att dels skapa en egen plattform för effektiv och transparent kommunikation på nätet. Men Knivsta.nu har även jobbat hårt för att kommunen ska öppna upp sin tillknäppta inställning till dialog och konversation med medborgarna på nätet.

Jag har pratat sociala medier för representanter för många kommuner. Exempelvis vid detta tillfälle hade jag nog representanter från ca 30-40 kommuner i lokalen. Och ganska nyligen skrev jag detta inlägg på Ajour.se om kommuner på Facebook.

Jag har hjälpt en lång rad företagare och organisationer i Knivsta att bli mer aktiva online. Dels via seminarier, workshops och föreläsningar som Knivsta.nu, Rotary, PwC och företagarnätverket Knifsam mfl ordnat. Men även som konsult till enskilda företag och ett par föreläsningar via skolor i Knivsta.

För drygt ett år sedan startade jag och Stellan Grönwall Knivsta-gruppen på Facebook. Det har varit många intressanta diskussioner där och vi passerade för ett tag sedan 500 medlemmar i gruppen. Och fortfarande är det i vår grupp som man får den snabbaste och mest relevanta informationen då även Knivstas politiker kan gå in och svara där. Något de inte får göra på Knivsta kommuns egen facebook-sida :)

I förra veckan besökte jag företagarmässan KnivstaExpo och blev då intervjuad av den lokala gratistidningen för Knivsta/Sigtuna som UNT ger ut. Och jag hjälpte även till med en bild till reportaget. Idag kom tidningen och här ser ni hur mittuppslaget såg ut men min ipad och händer på bild samt några citat i texten (men rubriken högst upp är inte mina ord):

tidningsuppslag med stor bild på min ipad

Men jag har som sagt för länge sedan insett att jag aldrig kommer att bli anlitad av kommunen själva och har inte heller ansträngt mig för att få några uppdrag där. Det räcker att jag har bra kontakt med flera representanter för tre av de styrande partierna i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen.

I förra veckan klurade jag ut att en god vän till mig som har mycket bättre koll på Sociala medier än vad jag har jobbar aktivt med kommunen och stöttar dem bla i deras nya satsning med en egen Facebook-sida (inte en dag för tidigt som den kom upp ;) ). Så det känns betryggande tycker jag och inga hard feelings där min vän! ;)

För det är väl så…man kan inte kan bli profet i sin egen hemstad.