Kategoriarkiv: Sociala medier

Kärleksförklaring Nr 15 i #blogg24: Mina elever

Äpple på böcker

Idag tänkte jag skicka lite nätkärlek till en stor skara: Mina elever. Och av de elever jag haft de senaste åren i olika utbildningar och kurser så tänkte jag fokusera dagens kärleksförklaring till eleverna på Medieinstituet i Stockholm i kursen ”Webbkommunikatörer sociala medier” där jag undervisat tre årskullar i rad i sociala medier.

WKS12

Min första bekantskap med eleverna i denna utbildning var de som nu är färdigutbildade och hette WKS12. Jag kastades in hippsvipps mitt i en kurs och mitt första möte med klassen började så här:

Jag hade knappt börjat på Salgado och skulle hoppa in istället för en som slutat på Salgado. Jag visste alltså inte ens riktigt vart jag skulle hitta klassen ;) , men 30 sek efter att ovanstående postades så ramlade jag in i klassrummet och hade några lektioner med dem. Dessa elever har jag fortfarande kontakt med via Facebook och andra kanaler och jag tror att de allra flesta idag jobbar som stjärnor inom webbkommunikation och sociala medier.

WKS13

Nästa årskull WKS13 hade jag hand om en hel termin och därför hade jag chansen att ha bättre översikt över hela kursen och vad de skulle få med sig innan kursen var klar. Dessa elever har jag också fortfarande kontakt med och de är färdigutbildade till sommaren. Så är det någon som behöver anställa en vass webbkommunikatör så kan det fortfarande finnas någon chans att norpa en av dem.

WKS14

  Tidigare i höst har jag så haft en tredje klass WKS14. Och de träffade jag första gången i september. De var då helt nya på ny utbildning. Och det har varit helt fantastiskt att följa klassen och se hur de redan på en termin genom alla de olika kurser de har gått, har lärt sig massor och redan tar för sig på nätet och i olika sammanhang. Jag har nyligen (kraftigt försenat, sorry) gått igenom alla inlämningsuppgifter och annat betygsgrundande för denna klass. Det blev genomgående höga betyg. Och det är fascinerande att se hur de rakt igenom hela gruppen är så peppade och engagerade. Alla ger järnet och visar att de verkligen vill lära sig hantverket och att de redan greppat så mycket.

Jag tycker om att undervisa och njuter av när jag märker att folk lär sig något av det jag förmedlar. Detta gäller alla sammanhang där jag föreläser och undervisar. Kanske min särskilda kärlek till dessa elever på Medieinstitutet beror på att det är så fokuserade på precis det jag jobbar med. Då jag i andra sammanhang får jobba hårt för att få folk att förstå vilken fantastiskt kommunikationsrevolution vi upplever just nu så köper dessa elever mitt resonemang rakt av och vill bara veta mer, mer!! :)

Nuförtiden är det inte äpplen man ska ge till lärare om man vill fjäska. Det är lika omodernt som skolböcker (vi har inte använt en enda bok i mina kurser med WKS). Nej, det som gör den här läraren riktigt glad. Det är istället Tweets som den här (som jag skrivit om på Salgado.se): … eller som när en elev sitter på en skitdyr Internet-konferens med influgna amerikanska föreläsare och twittrar så här:

 

Eller när de säger så här:

Så Webbkommunikatörer på Medieinstitutet: I love you all! Härligt att kärleken verkar besvarad :)

Sweden Social Web Camp 2013

Detta var mitt fjärde SSWC och det blev precis så inspirerande, lärorikt, intensivt och fantastiskt som 2009, 2010 och 2012 var. Även om varje SSWC är unikt och inte riktigt som det föregående så blir det perfekt eftersom det är just det årets deltagare som sätter programmet. Tillsammans skapas detta väldigt speciella evenemang som jag menar är branchens viktigaste på hela året.

Sweden Social Web Camp är inte en traditionell konferens utan en knytkonferens (Mer om vad en knytkonferens är kan du läsa här).

Torsdagen:

För 170 av deltagarna började årets konferens på Stockholm C när det chartrade museitåget startade på torsdag morgon. Det var andra året i rad som PR Newswire sponsrade ett tåg så vi 170 resenärer kunde åka fram och tillbaka till Blekinge i ett alldeles eget fint 60-tals-tåg för en rimlig peng. Diskussionerna och mötena börjar alltså redan på tågresan ner. Så även denna gång.

Väl framme på ön var det get-together och fredagens program sattes upp efter de sessioner vi fått rösta fram på förhand:

programmet för fredagens sessions i form av papperslappar tejpade på ett stort schema på tältväggen
Fredagens program (AKA The Grid)

 

 

Fredagen:

Efter en lite kall natt i tältet var det dags för dagens sessioner. Min dag blev så här:

Kl 10-11. Mycket intressant paneldiskussion om kundtjänst i sociala medier. Fritjof Andersson Relationdesk ledde diskussionen med en fantastisk panel bestående av community managers på Telenor, Scandic, Eniro och Emil Stenström från Kundo. Mycket bra! Mycket intressant.

Kl. 11-12. Gemenskapsmarknadsföring i sociala medier. Elia Möhrling på Tribaling berättade mycket transparent och frikostigt kring sina unika och mycket vettiga tankar kring hur företag ska jobba med sina varumärken och med marknadsföring i ett interaktionssamhälle som det vi har idag. Här har Elia nu själv lagt upp allt om hans session: video, bilder, presentationsmaterialet.

Lunch 12-13. Under lunchen hann jag med att vinna en 7 minuters helikopterflygning. Sånt händer bara på SSWC. City Network twittrade ut att man skulle hitta en viss GPS-position på ön och att de 50 första som kom skulle få en upplevelse. TACK till Andreas Ahrens som kom tillbaka med helikopterbiljett och viskade till mig vart jag kunde hitta dem :)

Kl 13-14. ”Quantify yourself”. Sessionen skulle handla om hur jag genom att samla data får mer ut av min vardag. Här måste jag erkänna att det var årets mest missvisande beskrivning av en session. För det handlade bara om vilken data som kan samlas och med vilka komponenter. Inte alls särskilt mycket om hur min vardag blir bättre av det. Men det var fortfarande mycket intressant för en tekniknörd som jag så jag hängde kvar med stort intresse.

Kl. 14-15. Här skulle jag gå på en session om programmering för barn. Det var liksom inte något ”Go!” i sessionen och inte riktigt vad jag hoppades på så jag tappade snart intresset och gick därifrån och blev stående ute och pratade med andra vilsna själar istället. Nog så bra det. Jag passade även på att förbereda mig lite inför dagens sista session där jag mer eller mindre ofrivilligt hamnade på en programpunkt.

Kl. 15-16. ”Sluta fulsälj”. Det var en fortsättning på en livlig diskussion i SSWCs Facebookgrupp och under förra årets SSWC. Min vän @peppelorum utmanade mig på en one-to-one polemik kring hur företag kan sälja sig på event som detta utan att ”fulsälja” som han kallar det. Vi käftades inte särskilt mycket men fick igång de ca 25-30 deltagarna och det blev en givande och kul stund tillsammans för oss alla som var med där tror jag.

Kl 16 stod jag beredd med en A4 med en session då lördagens program öppnade. Programmet fylldes på någon minut. Men jag fick in min session ”Geek parents 2.0″ precis där jag ville ha den: Sist på dagen och på platsen ”under flaggstången” på den solvarma klippan. :)

Sedan hann jag med att bli intervjuad av Spelpappan inför en bok han håller på att skriva om vad Commodore 64 har betytt för folk. Jag har föranmält intresse och kommer att köpa boken. Med eller utan intervjun med mig som en del.

Och så var det dags för min helikopterfärd. Det var sjukt coolt och hisnande att swischa runt Tjärö på hög höjd under några minuter. Tack City Network för den åkturen!

Tjärö fotograferad från helikopter
Tjärö från ovan. Det vita SSWC-tältet syns bland träden på denna mycket idylliska ö.

På kvällen var det middag och party så länge folk ville och orkade. Denna natt blev betydligt mildare så det var skönt att sova ordentligt utan att vakna av köld. Jag + min kollega Peter rymdes f.ö. finfint i vår inte-så-lilla 2-rummare. Ett tolvmannatält med ett fyrmanna tält innuti som sovrum:

Peter Söderman poserar framför tältet
Min kollega Peter framför vår rymliga tvåa av tyg. Vårt sovrum skymtar inne i tältkåtan.

Lördagen:

Lördagens program
Lördagens program. Jag hade med mig ett grönt papper för att skriva min session på. Ser ut att ha varit ett bra drag ;)

Lördagen var det åter dags för sessions.

10-11: Storytelling med min vän Mats Adamczak från PAF. Den sessionen höll han ombord på den tvåmastade galeasen M/S Albanus som stod förtöjd i kajen under hela SSWC. Mycket intressant session av en som verkligen vet hur riktig nytta kan skapas ur bra storytelling.

Direkt efter den sessionen blev jag intervjuad för en videofilm om Havskampen som är en insamling som pågick då M/S Albanus och en skuta till seglade ner till Tjärö.

11-12: Mina kloka vänner Brit Stakston och Micke Kazarnowicz pratade på rubriken ”Istället för ROI”. Jag försökte Bambusa denna session men min uppkoppling strulade och det klipptes 2 ggr. Kolla hellre in min vän Andreas filmer på Youtube här. Det var tänkvärt och skönt att få bekräftelse att ens egna tankar stämmer överens med dessa två som jobbar med några av de största varumärkena och har lyckats i sociala medier i många år.

12-13. Lunch med många intressanta och trevliga samtal som i alla pauser och mellantider.

13-14. Anna Hass (@Glimra) höll en session om hur bra texter på en webbplats ska vara. Frivilliga bland åhörarna hade skickat in sina webbplatser till Anna som hon granskade inför publiken på sessionen. Det blev både ris och ros och Anna Hass är verkligen kunnig på sitt specialområde.

14-15. Big data. Joakim Nyström och Hampus Brynolf ledde en mycket intressant diskussion i varsin grupp på klippan under flaggstången. Joakim vågade göra det man kan under en knytkonferens: Sätta upp ett ämne man inte vet så mycket om och hoppas att det kommer folk som vet en del om ämnet. Tillsammans la vi ett pussel och gick därifrån kunnigare på området som vi alla var intresserade av.

15-16. Geek Parens 2.0. Det var min session och jag ledde diskussionen om barn och teknik. Det var en fortsättning på förra årets session på samma rubrik. Den gången fortsatte diskussionen i en Facebookgrupp som nu har långt över 500 medlemmar.
Jag direktsände denna diskussion från min mobil så du kan följa de 40 minuternas diskussion här.


Det var väldigt kul att så många kunniga och kloka föräldrar kom och diskuterade detta intressant ämne med mig. Facebookgruppen har fått stor tillströmning av medlemmar i samband med att gruppen omtalats i medier. Nu senast var det denna intervju med mig som TT Spektra gjorde i sommar som publicerades i lokaltidningar runt om i landet.

På lördag kvällen var det åter middag och partaj. Och årets middagstalare var riktigt cool. En LOL-catz-forskare från Boston Universitet, Kate Miltner. Verkar inte som att någon lyckats fånga henne på video. Men det var både kul och tänkvärt.

Summa summarum

Hemresan med det chartrade tåget var inte alls så trött och avslagen som jag trodde. Fortfarande hann jag med flera intressanta diskussioner, mötte nya deltagare, fick testa Google Glasses mm.

Att skriva om alla möten, samtal, inspirerande människor jag mött osv vore hopplöst. ÅK DIT så får du uppleva detta fantastiska själv. Här är iallafall en glimt från fredagkvällen då den 16-åriga supertalangen Manda Månson satt en timme med sin gitarr ombord på M/S Albanus:

Och detta är något av det mest väldokumenterade som händer under hela året. Så på denna sida kan du ta del av några tusen bilder, hundratals sändningar, blogginlägg, nyhetsartiklar osv om du vill se mer från vad som hände under den gångna helgen.

Här kan du se min kortare resumé av SSWC på mitt jobbs blogg.

Några av mina bilder från årets knytkonferens på Tjärö i Blekinge skärgård:

2013-08-18 19.53.042013-08-18 19.30.09DSC_7504DSC_7502DSC_7501DSC_7499
2013-08-17 21.02.392013-08-17 21.01.072013-08-17 16.31.142013-08-17 14.23.482013-08-17 10.03.232013-08-17 10.01.17
2013-08-17 09.52.09DSC_7484DSC_7483DSC_7481DSC_7477DSC_7471
DSC_7470DSC_7469DSC_7463DSC_7462DSC_7461DSC_7460

Alla mina närmare 80 bilder hittar du här: SSWC 2013, (Ett set på mitt Flickr-konto).

Tack Thomas och Kristin som skapar detta event varje år!

Tack alla sponsorer som gör att detta evenemang blir så billigt och händelserikt!

Tack alla underbara människor jag haft förmånen att lära känna och fått lära mig så mycket av under åren och även denna gång!

Här kan du läsa om mina tidigare SSWC:

Experiment och metaföreläsning

iphone med tripod samt loggor för alla tjänster som ska presenteras och social media club

Till lunchen i mars för Social Media Club Uppsala har jag inte lyckats hitta någon talare. Så jag tänkte hålla låda själv istället. Och för att bjuda på något nytt och lite speciellt så tänkte jag köra en grej jag aldrig testat förr: Åhörar-input i realtid. Jag har alltid gillat användningen av Mentometer under konferenser och föreläsningar. Och förr var man tvungen att hyra svindyr utrustning men numera finns såklart gratistjänster även för sådant.

Men jag tänkte även testa att ha med minst en publik via videolänk. Jag brukar ju för det mesta Bambusa mina föreläsningar och då har jag allt som oftast med mig lika många åhörare via Bambuser som jag har i rummet. Men denna gång har jag ordnat så att jag vet att jag har en publik som är med och som jag även hoppas kunna se. För jag tänkte använda Google Hangout för denna session.

Och ämnet för min presentation är hur man kan berika föreläsningar genom smart användande av digitala tjänster och teknik. Så jag hoppas kunna skapa en metaupplevelse på flera plan,

De tjänster och den teknik jag tänker berätta om och visa är den standarduppsättning jag brukar köra med oftast då jag föreläser:

  • Prezi som presentationsverktyg. Har använt det i över tre år nu och jag har svårt att hitta skäl att någonsin köra med Keynote/Powerpoint istället. Även en straight forward serie med bilder är så otroligt mycket enklare och snabbare att få upp i Prezi. Och i mitt jobb på Salgado erbjuder vi numera även Prezi-kurs.
  • I min presentation finns i regel inte mycket text alls. Föredrar att säga mitt budskap till åhörarna istället för att de ska läsa tillsammans med mig i presentationen. Men mina stolpar till bilderna/presentationen brukar jag lägga upp i ett publikt Evernote-dokument. Och det dokumentet brukar jag skapa en kortadress till via Korta.nu. Därmed är det enda åhörarna behöver anteckna den korta.nu-adressen. För i Evernote-dokumentet lägger jag även mina kontaktuppgifter, Bambuser-sändningen och adressen till min presentation. Så har de allt på samma ställe.
  • Jag använder oftast Bambuser för att sända och sparar där mina föreläsningar. Men denna gång blir det Google Hangout istället för att få till dubbelriktad kommunkation med publiken i Köpenhamn och eventuellt på någon/några orter till.  

För att få med åhörarna så mycket som möjligt ska jag alltså denna gång även använda mig av Speakerscore som en vän i Danmark varit med och utvecklat. Han tipsade mig även om tjänsten Understoodit.com som är till för att lärare ska kunna ha koll på att eleverna förstår och hänger med i lektionen/föreläsningen.
Och så finns en annan gratistjänst som heter Mentimeter som också är en gratis Mentometer-tjänst.

Jag kommer att använda mentometer både för att få feedback om vad åhörarna tycker/tyckte om sessionen. Men jag kommer även låta publiken/åhörarna välja riktning på mitt föredrag vid minst ett par tillfällen. Och även få välja om jag ska prata mer om något visst eller om jag ska gå vidare till nästa punkt.

Fredagen den 15/3 kl. 13-14 kör jag alltså detta event. Och vill du vara med i Uppsala på Hotel Gillet och äta finlunch samtidigt som du får vara med om ett unikt experiment så anmäler du dig här. Och här finns evenemanget på Facebook.

Jag lovar att återkomma och berätta hur det gick och om tekniken fungerar kommer jag även att ha en video som jag kan länka upp så ni kan se hur det gick.

Hur många vänner kan man ha?

folkmassa från en hattfestival i Bridport

Under middagen på SSMX hamnade jag i samma middagsbord som en jag inte pratat med så mycket tidigare annat än via kommentarstrådar och liknande. Jag visste att hon har en ganska annorlunda syn på huruvida det är bra att ha många kontakter på nätet eller inte (jämfört med mig själv).

För jag har aldrig haft en medveten strategi att ha så många Facebook/LinkedIn/Twitter-vänner som möjligt. Det finns absolut inget som helst egenvärde i det. Men samtidigt så har jag haft väldigt låg tröskel för att bli Facebookvän med folk jag träffat offline eller bra kommit i kontakt med på nätet. Samma sak när det gäller vilka jag följer tillbaka på Twitter. I stort sett räcker det att en person som börjar följa mig har en profilbild, något som verkar vara personens riktiga namn samt en bio som säger något om vem personen i fråga är. På LinkedIn får man ju inte bli vän med vem som helst utan man ska kunna ange hur vi känner varandra för att man ska kunna lägga till en person.

Jag bloggade tidigare på salgado.se om LinkedIn och om hur jag mest på skoj ville hamna över 500 kontakter på LinkedIn för att få det tjusiga ”500+” i antal kontakter. Efter att jag passerade den magiska 500-gränsen har det blivit mycket större fart på antalet förfrågningar till mig från folk som vill bli LinkedIn.

Det finns någon gammal teori om att vi som människor har en gräns på ca 150 mänskilga kontakter (kan någon bekräfta med länk?) som vi max klarar av att upprätthålla. Men jag tror att den siffran måste gälla för tiden före Internet och sociala medier. För när jag passerade 1200 personer jag följer på Twitter gjorde jag en riktig storstädning bland followers på Twitter. Men jag förmådde mig bara avfölja ett fåtal. För nästan varenda person som dök upp hade jag ju en koppling till. Det var folk jag är i dialog med då och då: Några som delar intressen med mig, andra som varit på samma konferens/event som mig osv.

Åter till middagssällskapet på SSMX. Hon argumenterade starkt för att man ska ha max 130-150 kontakter på LinkedIn och att dessa enbart ska vara sådana som ger en affärer och intäkter. Jag är starkt emot det synsättet för all form av nätverkande. För i samma ögonblick som hennes vänner upptäcker detta tror jag hon har bränt sin bekantskapskrets. Visst kan det funka under en begränsad tid i början. Men så fort taktiken genomskådas är det kört. Och då kan det nog vara så att det blir än tyngre att bygga upp en ny kontaktskara. Då jag kom hem från SSMX tänkte jag att jag ska ta ett rejält tag om just LinkedIn och rensa ut folk för det ska ju vara ett rent affärsnätverk. Men efter att ha gått igenom alla 540 kontakter var det bara ca 40 som jag kunde plocka bort för att jag inte har någon som helst yrkesmässig kontakt till dem eller kommer att ha något att göra med dem ens hypotetiskt (barndomsvänner, gamla klasskompisar och dyl som inte vågat lägga till mig på Facebook).

Men att få ner antalet till 150 vore en ren omöjlighet. Och om man ska kunna bygga upp ett renodlat nätverk som genererar affärer så bygger det ju på att alla andra i nätverket inte har samma syn på det hela. För annars spricker hela grejen. ;)

Visst är det även så att det är svårt, ja näst intill omöjligt att hänga med vad 1000-tals människor säger och framför allt upptäcka när de INTE säger något. Dvs tystnar. Ganska nyligen kom jag på att jag saknade en vän i flödet på FB och Twitter. Och när jag kollade upp så såg jag att det var något dramatiskt besked i familjen som fått honom att tystna helt och hållet. Då känner man sig ju lite dryg och så blir man lite bedrövad.

Till sist:

  • Jag tror inte det finns någon gräns för hur stort nätverk man ska eller bör ha. Varken online eller offline.
  • Jag tror vår förmåga och kapacitet att hålla kontakt med fler människor har förbättrats mha digitala verktyg och den snabbhet som finns i medierna idag. 
  • Jag tror inte man medvetet kan bygga upp ett nätverk som ska förse en med bra saker och affärer. Tror det är en sak som måste komma av sig självt genom att man själv först varit den som delar med sig och bjussar på sig själv, sin tid och sin kunskap.

Nätkärlek i flera led

Det har ju pratats mycket om näthat den senaste tiden. Men jag lever i en stark förvissning att nätkärleken är mycket större. Så här har ni ett konkret exempel på hur kärlek på nätet kan materialiseras till något så verkligt som snigelpost. Och inte bara en gång, utan 306 vykort. Och det är ju väldigt mycket kärlek i det eftersom:

tecknad bild som beskriver hur glad man blev för 10 år sedan för ett mail men då man fick massor av pappersbrev och hur det idag är precis tvärtom

 

Så här gick det till:

Del 1: Gratis-gig ger 11 möten

I november 2012 så var det en vän som undrade om jag kände någon som kunde prata om Trip Advisor på ett företagsevenemang för ca 50 pers från Hotell- och konferensanläggningar. Jag satte upp frågan i en facebookgrupp där jag hade för mig att det fanns folk med anknytning till Trip Advisor. Men jag fick inget napp där och då utan blev mest dissad för att jag viftade med ett gratis-gig (på tal om näthat ;)) Däremot var det en Karoline Goldberg som skickade direktmeddelande till mig om att hon sett min fråga i gruppen. Hon hade jobbat en hel del med Trip Advisor framför allt under en period då hon jobbat med turism i Jordanien. Så hon fick uppdraget och gjorde en bejublad insatsInformus Sälj och Marknadsdag den 28 januari. Hon gjorde det gratis men har efter det bokat in 11 möten med de företag som fanns representerade bland åhörarna.

Sedan har jag fortsättningsvis haft kontakt med Karoline efter vårt möte på Informus event för det visade sig att vi ju hade flera gemensamma intressen. Bl.a. politik och opinionsbildning i sociala medier då Karoline jobbat åt Moderaternas riksdagsgrupp med Sociala medier fram till ganska nyligen.

Del 2: En tweet blir gratisbiljett

Förra fredagen snappade jag upp på Twitter att Jocke Jardenberg inte kunde åka på SSMX och han bad att folk skulle föreslå vem som skulle få vara med på hans biljett. Detta såg jag ganska sent på fredag em/kväll och knytkonferensen startade kl. 9 på lördag morgon. Eftersom jag tidigare i veckan hört från Karoline att hon hade velat gå men inte tyckte att hon hade råd just nu så föreslog jag henne. Arrangörerna och/eller Jocke tyckte det var ett bra förslag och Karoline fick biljetten. Hon blev så glad för det att hon slängde sig iväg och köpte ingredienser för att baka en tårta att ha med.

Och SSMX har jag ju redan bloggat om tidigare. Det blev en mycket givande och trevlig knytkonferens. Så här såg tårtan ut:

en prinsesstårta med texten ssmx 2013

Del 3: En tweet blir 306 vykort

På kvällen på SSMX sökte arrangörerna Niklas och Caroline upp mig för att meddela att jag var den lyckliga vinnaren av Postifys pris av en årsförbrukning av vykort. Postify är en tjänst som gör att man kan välja bilder på sin Instagram eller Facebook som skickas som stora fina rektangulära vykort till någon som äkta hederligt vykort. En fantastiskt rolig idé som jag inte ens testat ännu. Och nu har jag alltså ett per dag att skicka för resten av året. Gissa vem som fick det första? ;)

Sammanfattningsvis: Internet är också IRL

Så detta blev en lång rad event som ledde fram till flera postiva saker på vägen. Och jag tror inte det är en slump att man genom att sprida glädje och omtanke kring sig ibland får något tillbaka också. En del kallar det den lyckliga slumpen eller tur, andra väljer att kalla det för karma eller välsignelse.

Denna serie med event blev ännu ett bevis för att det som händer på Internet är på riktigt. Postify är ett bra konkret exempel på när något på Internet blir fysisk verklighet:  En facebookbild blir ett vykort i brevlådan.