Kategoriarkiv: Blogg100

Sorry #blogg100, I am out

Text: Sorry #blogg100 we're closed

Bloggutmaningen att skriva 100 blogginlägg i 100 dagar i rad var kul så länge det varade. Fantastiskt initiativ. Men det var kanske veckan med WordPress-strul som dödade orken och motivationen att köra ända in i kaklet. Och jag var ju egentligen redan ute ur leken innan dess då jag missade två dagars bloggande.

Jag har inga ursäkter egentligen för visst hade det gått att lösa med lite bättre planering och att prioritera upp det. Men som livet ter sig just nu så är högsta prio familjen (som alltid) och näst högsta prio jobbet där det också är hektiska dagar numera.

Men det var som sagt var kul så länge det varade. Det har varit nyttigt att blogga mer frekvent. Och det var bra hjärngympa att grunna på vad dagens blogginlägg skulle kunna handla om. Statistiken visar att det som jag iaf når ut med längst (om det nu egentligen är viktigast) är då jag varit mer personlig och lämnat ut lite mer av mig själv istället för att bara skriva ytliga reflektioner kring teknik och sånt som många andra skriver om.

Jag fortsätter blogga här då jag har något att säga som bara passar att skriva här. Men i huvudsak kommer jag att blogga på jobbets blogg och kanske ett och annat inlägg även på Ajour.se där jag är gästskribent. Och så sent som igår fick jag en förfrågan om att börja skriva lite mer frekvent på Socialbusiness.se, en blogg jag skrivit på ett par gånger förrut och som nu ska få lite mer liv igen efter ett uppehåll.

Lita inte på tekniken!

Värmeljus

I kväll pratade jag Sociala medier för en grupp kommunpolitiker i direktdemokratiprojektet Knivsta.nu. De hade önskan om att jag skulle Bambusa dragningen och det var också min plan. Men jag kom in i föreläsningslokalen först 15 min innan jag skulle prata så jag hann inte provköra Bambusningen så jag såg att all teknik funkade. Det var alldeles nog att hinna få bild på projektorn och Internetuppkoppling att funka på den kvarten. Så sändningen gick ut utan ljud och några försökte hojta via Twitter och även SMS att det inte fanns ljud på sändningen men jag uppfattade inte det förrän hela timmen var över. 🙁

Hade gärna fått sändningen att funka denna gång då jag visste om minst ett par som skulle kolla på det, om inte i direktsändning, så i efterhand.

Det vore najs om jag alltid hade kunnat ha en assistent när jag föreläser och ska få en massa teknik att funka samt fånga upp det som sägs och frågas via nätet då jag Bambusar. Men nu var det ingen som hade koll på det. Allra minst jag.

Så än en gång visade det sig att man inte kan lita på tekniken. Och det ska man inte göra heller. För teknik ska bara funka och finnas där utan att man märker den. Teknik ska man inte ägna en massa tid åt. Särskilt inte när man har en publik framför sig som man ska prata inför. Då är de första prio och ska ha din totala uppmärksamhet.

För hur många föreläsningar har man inte varit på där teknikstrul förstört hela grejen? Och ju mer teknik man blandar in desto mer saker är det ju som kan strula. Det är ju budskapet som borde vara det viktiga och centrala.

Så när jag föreläser och pratar så brukar jag alltid ha en plan B om något strular. Jag brukar även ha en plan C, D, E osv. Och Prezi, projektor, Internet, Bambuser, mikrofoner och högtalare i all ära. Men den sista utvägen är att jag mentalt är förberedd på att stå med en ficklampa och titta på mina små noteringar på en papperslapp.

För publiken kan alltid köpa att teknik strular. Men du som talar ska leverera. För det är därför du är där.

Experiment och metaföreläsning

iphone med tripod samt loggor för alla tjänster som ska presenteras och social media club

Till lunchen i mars för Social Media Club Uppsala har jag inte lyckats hitta någon talare. Så jag tänkte hålla låda själv istället. Och för att bjuda på något nytt och lite speciellt så tänkte jag köra en grej jag aldrig testat förr: Åhörar-input i realtid. Jag har alltid gillat användningen av Mentometer under konferenser och föreläsningar. Och förr var man tvungen att hyra svindyr utrustning men numera finns såklart gratistjänster även för sådant.

Men jag tänkte även testa att ha med minst en publik via videolänk. Jag brukar ju för det mesta Bambusa mina föreläsningar och då har jag allt som oftast med mig lika många åhörare via Bambuser som jag har i rummet. Men denna gång har jag ordnat så att jag vet att jag har en publik som är med och som jag även hoppas kunna se. För jag tänkte använda Google Hangout för denna session.

Och ämnet för min presentation är hur man kan berika föreläsningar genom smart användande av digitala tjänster och teknik. Så jag hoppas kunna skapa en metaupplevelse på flera plan,

De tjänster och den teknik jag tänker berätta om och visa är den standarduppsättning jag brukar köra med oftast då jag föreläser:

  • Prezi som presentationsverktyg. Har använt det i över tre år nu och jag har svårt att hitta skäl att någonsin köra med Keynote/Powerpoint istället. Även en straight forward serie med bilder är så otroligt mycket enklare och snabbare att få upp i Prezi. Och i mitt jobb på Salgado erbjuder vi numera även Prezi-kurs.
  • I min presentation finns i regel inte mycket text alls. Föredrar att säga mitt budskap till åhörarna istället för att de ska läsa tillsammans med mig i presentationen. Men mina stolpar till bilderna/presentationen brukar jag lägga upp i ett publikt Evernote-dokument. Och det dokumentet brukar jag skapa en kortadress till via Korta.nu. Därmed är det enda åhörarna behöver anteckna den korta.nu-adressen. För i Evernote-dokumentet lägger jag även mina kontaktuppgifter, Bambuser-sändningen och adressen till min presentation. Så har de allt på samma ställe.
  • Jag använder oftast Bambuser för att sända och sparar där mina föreläsningar. Men denna gång blir det Google Hangout istället för att få till dubbelriktad kommunkation med publiken i Köpenhamn och eventuellt på någon/några orter till.  

För att få med åhörarna så mycket som möjligt ska jag alltså denna gång även använda mig av Speakerscore som en vän i Danmark varit med och utvecklat. Han tipsade mig även om tjänsten Understoodit.com som är till för att lärare ska kunna ha koll på att eleverna förstår och hänger med i lektionen/föreläsningen.
Och så finns en annan gratistjänst som heter Mentimeter som också är en gratis Mentometer-tjänst.

Jag kommer att använda mentometer både för att få feedback om vad åhörarna tycker/tyckte om sessionen. Men jag kommer även låta publiken/åhörarna välja riktning på mitt föredrag vid minst ett par tillfällen. Och även få välja om jag ska prata mer om något visst eller om jag ska gå vidare till nästa punkt.

Fredagen den 15/3 kl. 13-14 kör jag alltså detta event. Och vill du vara med i Uppsala på Hotel Gillet och äta finlunch samtidigt som du får vara med om ett unikt experiment så anmäler du dig här. Och här finns evenemanget på Facebook.

Jag lovar att återkomma och berätta hur det gick och om tekniken fungerar kommer jag även att ha en video som jag kan länka upp så ni kan se hur det gick.

Facebooks serverhall i perspektiv

Facebook valde som de flesta känner till Luleå för placering av en av sina datorhallar. Den är nu i princip färdigbyggd och enligt vad jag hörde för ett par veckor sedan så installeras just nu servrar för fullt (jag känner mamman till han som är platschef). Hallen kommer att dra el motsvarande vad hela Västerås använder. Och den kommer att höja medeltemperaturen i området. Så det är ett imponerande bygge. Hallen är byggd enligt samma modell som två tidigare hallar som färdigställts i North Carolina och Oregon.

Serverhallen är på 28.000 kvadratmeter vilket kan jämföras med Gekås i Ullared som är på 19.000 kvm. När jag ser flygbilden ovan och inser vad gigantisk den är så får jag ytterligare argument för att man inte längre kan eller ska se Facebook som en enskild tjänst utan mer som en självständigt levande organism. När jag föreläste om Facebook nyligen så sa jag till publiken att de skulle tänka på Facebook som Bob the Blob: 🙂

Bob the blob från filmen Monsters vs Aliens

Grundaren Mark Zuckerberg sa på en konferens för inte så länge sedan att de har som mål att skapa ett pararellt Internet.

Aktuell Facebook-statistik för Norden

För övrigt så har jag noterat att Facebook backat en aning på sistone i Sverige. Facebook räknar ju de som aktiva som varit inloggade minst en gång den senaste månaden. Antalet invånare i Sverige på Facebook stod och stampade på en bit över 4.9 miljoner i flera månader i rad runt årsskiftet. Men nu är det nere på strax över 4.8 miljoner. Jag tror inte det kommer att fortsätta backa så mycket utan öka sakta snart igen. Sett i ett Nordiskt perspektiv så har vi ungefär lika stor andel av befolkningen som är aktiv på Facebook. I Norge är det just nu 2.75 av 5 miljoner (55%). I Danmark är siffran 2.98 av 5.5 miljoner invånare (54%). I Finland är det något färre med 2,26 av 5.4 miljoner (41%). Och i Sverige är vi bra nära 50% prick med 4,81 av 9.55 miljoner invånare (50,3%).

Facebook är här för att stanna för lång tid framöver. Och serverhallen i Luleå är ett väldigt påtagligt och fysiskt verkligt bevis för det.

Hur många vänner kan man ha?

folkmassa från en hattfestival i Bridport

Under middagen på SSMX hamnade jag i samma middagsbord som en jag inte pratat med så mycket tidigare annat än via kommentarstrådar och liknande. Jag visste att hon har en ganska annorlunda syn på huruvida det är bra att ha många kontakter på nätet eller inte (jämfört med mig själv).

För jag har aldrig haft en medveten strategi att ha så många Facebook/LinkedIn/Twitter-vänner som möjligt. Det finns absolut inget som helst egenvärde i det. Men samtidigt så har jag haft väldigt låg tröskel för att bli Facebookvän med folk jag träffat offline eller bra kommit i kontakt med på nätet. Samma sak när det gäller vilka jag följer tillbaka på Twitter. I stort sett räcker det att en person som börjar följa mig har en profilbild, något som verkar vara personens riktiga namn samt en bio som säger något om vem personen i fråga är. På LinkedIn får man ju inte bli vän med vem som helst utan man ska kunna ange hur vi känner varandra för att man ska kunna lägga till en person.

Jag bloggade tidigare på salgado.se om LinkedIn och om hur jag mest på skoj ville hamna över 500 kontakter på LinkedIn för att få det tjusiga ”500+” i antal kontakter. Efter att jag passerade den magiska 500-gränsen har det blivit mycket större fart på antalet förfrågningar till mig från folk som vill bli LinkedIn.

Det finns någon gammal teori om att vi som människor har en gräns på ca 150 mänskilga kontakter (kan någon bekräfta med länk?) som vi max klarar av att upprätthålla. Men jag tror att den siffran måste gälla för tiden före Internet och sociala medier. För när jag passerade 1200 personer jag följer på Twitter gjorde jag en riktig storstädning bland followers på Twitter. Men jag förmådde mig bara avfölja ett fåtal. För nästan varenda person som dök upp hade jag ju en koppling till. Det var folk jag är i dialog med då och då: Några som delar intressen med mig, andra som varit på samma konferens/event som mig osv.

Åter till middagssällskapet på SSMX. Hon argumenterade starkt för att man ska ha max 130-150 kontakter på LinkedIn och att dessa enbart ska vara sådana som ger en affärer och intäkter. Jag är starkt emot det synsättet för all form av nätverkande. För i samma ögonblick som hennes vänner upptäcker detta tror jag hon har bränt sin bekantskapskrets. Visst kan det funka under en begränsad tid i början. Men så fort taktiken genomskådas är det kört. Och då kan det nog vara så att det blir än tyngre att bygga upp en ny kontaktskara. Då jag kom hem från SSMX tänkte jag att jag ska ta ett rejält tag om just LinkedIn och rensa ut folk för det ska ju vara ett rent affärsnätverk. Men efter att ha gått igenom alla 540 kontakter var det bara ca 40 som jag kunde plocka bort för att jag inte har någon som helst yrkesmässig kontakt till dem eller kommer att ha något att göra med dem ens hypotetiskt (barndomsvänner, gamla klasskompisar och dyl som inte vågat lägga till mig på Facebook).

Men att få ner antalet till 150 vore en ren omöjlighet. Och om man ska kunna bygga upp ett renodlat nätverk som genererar affärer så bygger det ju på att alla andra i nätverket inte har samma syn på det hela. För annars spricker hela grejen. 😉

Visst är det även så att det är svårt, ja näst intill omöjligt att hänga med vad 1000-tals människor säger och framför allt upptäcka när de INTE säger något. Dvs tystnar. Ganska nyligen kom jag på att jag saknade en vän i flödet på FB och Twitter. Och när jag kollade upp så såg jag att det var något dramatiskt besked i familjen som fått honom att tystna helt och hållet. Då känner man sig ju lite dryg och så blir man lite bedrövad.

Till sist:

  • Jag tror inte det finns någon gräns för hur stort nätverk man ska eller bör ha. Varken online eller offline.
  • Jag tror vår förmåga och kapacitet att hålla kontakt med fler människor har förbättrats mha digitala verktyg och den snabbhet som finns i medierna idag. 
  • Jag tror inte man medvetet kan bygga upp ett nätverk som ska förse en med bra saker och affärer. Tror det är en sak som måste komma av sig självt genom att man själv först varit den som delar med sig och bjussar på sig själv, sin tid och sin kunskap.