Kategorier
Blogg100 Jobbrelaterat LinkedIn Sociala medier Teknik

Nutidens digitala referenser

När du söker jobb idag kan du utgå från att den tilltänkta arbetsgivaren kommer att Googla dig. Heter du Sven Andersson eller Anna Svensson och liknande har det inte så stort betydelse eftersom det är svårt att veta att det verkligen är dig den som Googlar hittar. Men heter man något lite mer ovanligt blir det desto mer betydelsefullt vad arbetsgivaren hittar på dig. Och i vissa fall handlar det kanske än mer om vad de inte hittar på dig.

Men förutom att du blir Googlad så finns det några ställen som kan vara bra att ha koll på och kanske tom ange som referenser. För förutom din CV, intyg och betyg är det viktigt att ange referenser. Och några digitala referenser som säger en del om dig, din digitala närvaro och vad du kan är följande:

LinkedIn skills

Skärmdump av mina Skills and expertise på min LinkedIn-profil

Att en blivande arbetsgivare kollar på din LinkedIn-profil är självklart. Men det som jag tycker borde vara mest intressant efter CV och resumén är de skills som andra människor har gett dig. Om du tittar på en persons LinkedIn-profil och scrollar ner en bit så hittar du det. Man kan så klart ange vilka skills man själv tycker att man har. Men det som är intressant är att se vilka skills dina kontakter tycker att du har. Och hur mycket.

Tidigare kunde man skriva rekommendationer för varandra på LinkedIn. Och det var lite svårt tycker jag. Både att spontant skriva åt andra och att be om. För det känns som att det är något outtalad förpliktelse att man måste skriva en tillbaka då man får en rekommendation. Men skills är mer otvunget genom att man bara klickar för vilka skills du tycker andra har.

Här kan du se min publika profil på LinkedIn. Det verkar som att man bara kan se staplarna med hur många som addat ens skills på de kontakter på LinkedIn som du har. Kanske du även kan se det på dem som är upp till tre steg bort.

Jag brukar lägga någon minut då och då på att klicka för om jag håller med att olika personer har de skills som de uppgivit. Och det verkar som att några av mina LinkedIn-kontakter även gör det för mig 🙂

Klout

Mycket omdiskuterat verktyg som mäter en persons ”influence” på sitt nätverk. Klout har 400 mätpunkter och det Kloutscore man för tillfället har är resultatet av de senaste 90 dagarnas resultat på dessa 400 okända punkter. Så klart går det att manipulera siffran. Och så klart ska siffran inte läsas som ett poängresultat som ska jämföras med andras. Men en användares Kloutscore säger iallafall något om en person. Och även om den du vill kolla inte själv har registrerat sig på Klout men finns på Twitter så kan du få ut ett resultat på ett visst Twitter-konto. Mig kan du kolla in på klout.com/#/erkstam.

Kommande helg ska jag vara med på SSMX och ska definitivt lyssna på Deepeds session om Klout med rubriken ”Ingen gillar Klout men alla vill scora”. Här kan du läsa ett blogginlägg med samma rubrik som bra förklarar vad som är bra med Klout.

En liknande tjänst är Peer Index, men som verkar ha en något annorlunda algoritm.

Twitter-listor

En sak som kan säga en hel del om en person är vilka listor denne har hamnat på Twitter. För det är något som man själv inte kan styra över. Och visst kan man hitta en del märkliga saker om du tittar i den radda med listor jag hamnat i. (Geek girls kan vara den märkligaste listan jag är med i)

Expovault

En ny tjänst som en vän till mig satt upp är Expovault. Det är en sajt i huvudsak för personar som jobbar som utvecklare, designer osv där man ska kunna visa upp sina showcases. Jag har ett konto där men har inte kommit på vad jag ska ha det till då jag inte programmerar alls eller har anda saker som kan radas upp för allmän beskåndning. Men testa gärna tjänsten och säg vad ni tycker till Femi Hassani

About.me

About.me, som från början bara var ett ställe där du kunde lägga upp dina kontaktuppgifter och länkar till de platser du finns på, verkar utvecklas mot att bli en mer avancerad referens-sajt med sociala funktioner och kopplingar till alla dina konton och sajter. Här kan du se min about.me-sida. Där är inte så mycket andra som tycker till om vad du kan och hur du är förutom att de kan lägga tlll din ”About.me” till sina favoriter. Har inte riktigt räknat ut vad just det ska vara bra för. Men det kanske visare sig framöver.

Kategorier
Blogg100 Sociala medier Teknik

Sharing is caring… is love

Idag är det mycket kärlek i luften och på nätet. För det är ju Alla hjärtans dag. Och eftersom det varit så mycket prat på sistone om näthat så tänkte jag skriva om det jag tycker är riktig nätkärlek: Att dela med sig av innehåll.

Inventering av mitt digitala fotavtryck

Jag har under några års tid nu försökt dela med mig av sånt jag tror att andra kan vara intresserad av. En snabb inventering ger följande status just nu:

Allt ovanstående + en del annat i andra kanaler är det man brukar kalla mitt digitala fotavtryck. Och många jag träffar fattar inte vad vitsen med allt detta delande är. Men genom att dela med mig av allt detta har jag fått flerfaldigt tillbaka av allt andra delat med sig. Tänk alla bilder man sett som gett en snabb uppdatering om vad ens vänner och bekanta gör. Alla blogginlägg jag lärt mig så mycket nyttigt, lärorikt och tänkvärt av. Alla föreläsningar man kunnat se via Bambuser och Youtube då man inte haft möjlighet att fysiskt vara på plats. Alla diskussioner och input jag fått via Twitter, kommentarer osv.

social media club logo, if you get it share itIf you get it, share it

Social Media Club är en internationell organisation med flera hundra lokala klubbar (s.k. chapters) runt om i hela världen. Jag startade upp i Uppsala för 2.5 år sedan. Och devisen för Social Media Club är ”if you get it, share it”. Klubbens syfte och idé är att man delar med sig av kunskap. Experter och nybörjare kan samlas och tillsammans blir alla klokare.

Nätkärlek är att dela. Och min filosofi med allt jag lägger upp på nätet är att det är till för att delas vidare. Vill jag inte att något ska delas vidare eller skulle jag vilja skydda något och tjäna pengar på något innehåll så skulle jag inte lägga upp det publikt på nätet.

Ge ditt innehåll vingar

Foton jag lägger upp är alltid Creative commons Attribution licens på. Det innebär på svenska att de är fria att använda till vad man vill bara man anger mig som fotograf. Jag tycker det bara är kul om någon hittar en användning av mina bilder förutom att de är ett sätt att låta mina vänner och bekanta ta del av sånt jag gör, ser och upplever.

silluetter av besökare som står framför en upplyst isskulptur

I går kväll besökte jag med min familj den pågående Isfestivalen i Stadsparken i Uppsala. Jag tog ca 200 bilder. Och av de valde jag ut de 70 som jag tyckte blev bäst och la upp dem på mitt Flickr Pro konto. Jag twittrade ett tack till Uppsala kommun för ett trevligt arrangemang. Och det fortsatte i en dialog som mynnade ut i att de troligen kommer att använda någon av mina bilder på uppsala.se:s startsida. Skulle vara kul att få ha med en bild där.

Nätkärlek är även länkkärlek. Så när du skriver, twittrar och bloggar om något/någon du gillar så måste du komma ihåg att även länka till den webbplats, den artikel, den tweet eller bild du pratar om. För dels erbjuder du en service till dina läsare. Det blir automatiskt en källhänvisning. Och du ger lite länkkraft till den du nämner och länkar till.

Kategorier
Blogg100 Facebook Funny Sociala medier Tips och tricks

Vad säger din profilbild om dig?

Detta är ett ständigt återkommande ämne och något som intresserar mig mycket. För det finns några fasta typer av profilbilder som återkommer hela tiden. Mashable fångade upp en kul och mycket träffande översikt av profilbilder hösten 2011 som spreds snabbt då:

Det finns många mycket träffande beskrivningar bland dessa och det är på pricken så jag tänker när jag ser de olika typerna av profilbilder. Jag följer tex inga ”ägg” på Twitter. Saknar en kategori i listan ovan och det är de som har sina egna barn på bilden. Och då menar jag enbart sina/sitt barn. Varför har man det?

Jag känner en dansk Internetpsykolog: Anders Colding-Jørgensen. Han är en mycket intressant bekantskap som jag fått ta del av mycket klokheter ifrån. ”Internetpsykolog” innebär inte att han jobbar som en digital hjärnskrynklare utan han är utbildad psykolog som är expert på psykologin på/bakom/i Internet. Jag har bloggat om honom tidigare för två case som han fått internationell uppmärksamhet för här och här och hänger du med i danskan så kan du även se honom i en mkt bra föreläsning här.

Anders är en av mina facebookvänner som byter profilbild ofta. Ibland helt vanliga porträtt men ganska ofta får jag en stark känsla av att de är menade som psykologiska experiment. Här kan du se ett urval:

Ett urval av Anders Colding Jörgensens profilbilder på Facebook
Ett urval av Anders 102 profilbilder på Facebook

Önskar att ni kunnat se alla 102 bilder här. (Anders: PLZ gör ditt album ”Profilbilder” publikt och hoppas det var ok att jag ”lånade” lite profilbilder på dig 😉 )

Det här med profilbilder är viktigt. Och jag föredrar dem som visar hur personen ser ut. Sedan spelar det absolut inte någon som helst roll hur personen ser ut. Som Anders säger i föreläsningen jag länkade till ovan så dödade Facebook det anonyma Internet. Det är ute att gömma sig bakom ett anonymt alias och/eller en anonym profilbild.

När jag föreläste om LinkedIn i torsdags så tog jag även upp att det även i det affärsnätverket är viktigt att ha en bra profilbild. Den behöver inte vara stiff och så väldigt business där som man kan tro. Men en bild som visar hur du ser ut och kanske även säger något om vem du är. Dvs hur du vill bli uppfattad.

Mina Youtube-favoriter Rett and Link har gjort en fantastisk instruktionsvideo i hur man skapar den perfekta minen för sin profilbild. Den är egentligen en instruktion till en singelkille som undrar hur en profilbild ska se ut för att hjälpa honom att få en date. Men den funkar lika bra för dig som söker jobb på LinkedIn eller bara vill ge en så trevlig och hel-ylle bild av dig själv. De inleder med en lång rad exempel på mindre lyckade profilbilder. Så, se och lär:

Kategorier
Blogg100 LinkedIn Sociala medier

Bloggar om LinkedIn…

I går eftermiddag föreläste jag om LinkedIn för en skara på ca 50 inbjudna. Jag började skriva på blogginlägget om LinkedIn på väg hem därifrån på kvällen. Men jag skrev färdigt det först idag på morgonen.

Det blev min första miss under bloggutmaningen #blogg100. Sorry! Är visst så att många av de drygt 500 som var med på att skriva ett blogginlägg om dagen i hundra dagar nu hoppat av. Men jag tänkte hänga med ända in i kaklet. Ska försöka att inte missa fler dagar.

Men här kan ni iaf läsa inlägget på salgado.se om hur min syn på LinkedIn.

Kategorier
Blogg100 Facebook Sociala medier

Man kan inte bli profet i sin egen hemstad

Sedan min hemkommun Knivsta blev egen kommun för nu 10 år sedan har jag jobbat och kämpat för att vår lilla välmående och unga kommun även ska ha en modern webbstrategi, dels med en egen webbplats som erbjuder möjlighet till dialog, inte exkluderar människor pga otillgänglighet osv. Men jag har även kämpat för att Knivsta kommun skulle våga öppna upp för medborgardialog i andra kanaler. Här kan ni läsa om vad jag sagt i denna fråga i detta blogginlägg från i höstas. Där hittar ni även länkar till mina tidigare inlägg.

När jag så småningom märkte att inget hände satte jag upp ett eget webbforum (Knivstabo.se men jag äger inte längre domänen) och la där in all den information som jag saknade på kommunens webbplats samt gjorde en rad möjligheter för Knivstaborna att kommunicera med varandra. Det enda kommunen hade att säga om mitt försök var att Informationschefen hörde av sig och sa att jag inte fick basera webbplatsens logga på kommunens gulröda vapen. Duh. Hela webbplatsen var först gjort i Joomla och när det lokala webbhotellet stängde ner flyttade jag istället över forumet till Ning. Men då det var så litet intresse stängde jag så småningom ner även den sajten.

Kommunen meddelade på sin hemsdia för något år sedan att man nu kan ”blogga med rektorn” på Thunmansskolan. Visade sig att de trodde att blogga betydde att man läser en blogg. Som visade sig vara en digital version av rektorns veckobrev. Utan möjlighet att kommentera. (Konversation är skiiiitläskigt).

När kommunen något år senare med stolthet meddelade att de nu skulle göra ett försök med sociala medier i samband med ett Energi-projekt blev jag först glad. Men sedan upptäckte jag att även det var taffligt och inte så mycket dialog det heller. Bloggade om det här och fick tom svar från både projektledaren och Informationschefen.

Den röda tråden i kommunens svar till mig och den hållning tjänstemännen visat upp genom åren är att dialog är skitläskigt.

För 2-3 år sedan kom jag i kontakt med det lokala direktdemokrati-partiet Knivsta.nu som jag sedan har jobbat med och hjälpt, utbildat och stöttat i sitt engagemang för att dels skapa en egen plattform för effektiv och transparent kommunikation på nätet. Men Knivsta.nu har även jobbat hårt för att kommunen ska öppna upp sin tillknäppta inställning till dialog och konversation med medborgarna på nätet.

Jag har pratat sociala medier för representanter för många kommuner. Exempelvis vid detta tillfälle hade jag nog representanter från ca 30-40 kommuner i lokalen. Och ganska nyligen skrev jag detta inlägg på Ajour.se om kommuner på Facebook.

Jag har hjälpt en lång rad företagare och organisationer i Knivsta att bli mer aktiva online. Dels via seminarier, workshops och föreläsningar som Knivsta.nu, Rotary, PwC och företagarnätverket Knifsam mfl ordnat. Men även som konsult till enskilda företag och ett par föreläsningar via skolor i Knivsta.

För drygt ett år sedan startade jag och Stellan Grönwall Knivsta-gruppen på Facebook. Det har varit många intressanta diskussioner där och vi passerade för ett tag sedan 500 medlemmar i gruppen. Och fortfarande är det i vår grupp som man får den snabbaste och mest relevanta informationen då även Knivstas politiker kan gå in och svara där. Något de inte får göra på Knivsta kommuns egen facebook-sida 🙂

I förra veckan besökte jag företagarmässan KnivstaExpo och blev då intervjuad av den lokala gratistidningen för Knivsta/Sigtuna som UNT ger ut. Och jag hjälpte även till med en bild till reportaget. Idag kom tidningen och här ser ni hur mittuppslaget såg ut men min ipad och händer på bild samt några citat i texten (men rubriken högst upp är inte mina ord):

tidningsuppslag med stor bild på min ipad

Men jag har som sagt för länge sedan insett att jag aldrig kommer att bli anlitad av kommunen själva och har inte heller ansträngt mig för att få några uppdrag där. Det räcker att jag har bra kontakt med flera representanter för tre av de styrande partierna i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen.

I förra veckan klurade jag ut att en god vän till mig som har mycket bättre koll på Sociala medier än vad jag har jobbar aktivt med kommunen och stöttar dem bla i deras nya satsning med en egen Facebook-sida (inte en dag för tidigt som den kom upp 😉 ). Så det känns betryggande tycker jag och inga hard feelings där min vän! 😉

För det är väl så…man kan inte kan bli profet i sin egen hemstad.