Kategoriarkiv: gamla inlägg

Importerade blogginlägg från min gamla Joomla 1.5 sajt

Nya utmaningar i livet! Sociala medier för hela slanten framöver

Har twittrat och facebookat om det redan tidigare. Men jag tänkte att jag även ska skriva lite utförligare om mitt jobbyte.

Sedan i måndags så jobbar jag inte längre för SiteVision där jag varit i ganska precis ett år. Jag har ju de senaste åren även haft en enskild firma vid sidan om mitt ordinarie arbete där jag tagit uppdrag kring sociala medier. Det har handlat mest om föreläsningar och kortare utbildningar samt en del strategisk rådgivning. Men bara på hobbybasis och då det inte inskränkt på mitt ordinarie arbete. Men detta med Sociala meder är det som är allra mest intressant just och och därför känns det väldigt spännande och kul att det nu ska vara min heltids-sysselsättning framöver.

Jag jobbar åt Gamsun

I detta nu så kör jag på i eget enskilt bolag och som underkonsult åt Gamsun i Uppsala. Vi börjar så här och så ser vi om vårt samarbete kan fördjupas och utvecklas. Vi tar ett steg i taget och nu inledningsvis utan att förbinda oss till något från endera hållet. Men vi är båda helt övertygade om att vi kommer att utveckla detta till något riktigt bra. Jag och Magnus Lundin i Gamsun är egentligen ganska olika som personer. Men vi trivs ihop och framför allt så har vi väldigt mycket gemensamma tankar kring Sociala medier och vad man ska säga till företagare och organisationer som vill ge sig ut i på den för dem nya spelplanen.

De som har hört mig föreläsa om Sociala medier de senaste åren vet att jag brukar ta upp Gamsun och då särskilt ”engagemangstrappan” och de tre blogginläggen om Sociala medier för småföretagare som jag tycker är mycket bra.

Uppdrag som jag nu hoppas fylla kalendern med är utbildningar, föreläsningar, rådgivning osv kring Sociala medier. Jag kommer att berätta fortlöpande då jag har klart med fler och nya uppdragsgivare.

Jag är glad och peppad över detta steg och borde kanske ha tagit det tidigare. Men inte förrän nu är jag redo att ta den risken som det innebär att stå mer eller mindre på egna ben. Hoppas, hoppas att det går!

Okonferenser och konferenser, Vad kostar de?

Just nu (bokstavligen) rasar en het diskussion på facebook-gruppen för årets Social Web Camp. Det är Erik Laakso (AKA @Uppstuds) som idag ställde frågan i ett blogginlägg om vad arrangörerna kan tänkas dra in på ett event som detta. Han efterfrågar ekonomisk redovisning av det hela och Tomas Wennström (en av arrangörerna) har svarat att de ska återkomma med info imorgon. Några backar upp Erik och förordar full transparens i det ekonomiska kring arrangerandet av konferensen. Men de flesta tycker att det är nonsens, hippieflum och kommunistfasoner att ens fråga efter något sådant. Jag är nog beredd att hålla med de sistnämnda, men utan sprängda synapser ;). Tänkte först skriva en tweet om vad jag tycker i frågan men 140 tecken räckte inte långt. Här följer därför en lite längre förklaring av min ståndpunkt:

Till att börja med så har jag själv bestämt mig för att avstå SSWC i år. Jag var med 2009 och 2010 och det var alldeles, alldeles underbart. Dessutom var det utan konkurens det event/konferens både 2009 och 2010 som gav mig mest i frågan om:

  1. Inspiration
  2. Kunskap
  3. Kontakter/nätverkande
Och då har jag sprungit på en hel del konferenser som handlar om webben under de åren. Både i Sverige och utomlands. Men i år avstår jag alltså SSWC. En anledning var att det blev en dag extra i år och alltså blir tor-sön som går åt om man vill vara på plats under hela okonferensen på Tjärö torsdagskväll till söndag fm. Datumen passade inte lika bra i år då jag haft tidigare semester. osv. Jag kommer förmodligen att ångra mig mycket när jag för höra/läsa/märka att 2011 blir precis lika awesome som tidigare år. Men-men, jag har bestämt mig.
Tillbaka till Eriks fråga. Jag anser att Tomas och Kristin som arrangerar detta fantastiska event inte alls har något större skäl att redovisa det ekonomiska kring SSWC än vad andra konferens- eller okonferensarrangörer har.

Jämförelse Webbkonferensdagar i Centrala Stockholm

 

I en webbkonferens som ett mediahus eller en konferensarrangör anordnar så brukar upplägget vara att deltagare betalar 5.000-15.000 kr för ett vara med i 1-2 dagar. Utställare och sponsorer betalar 30.000-300.000 kr för olika grader av synlighet och promotion i samband med eventet. Har man betalat riktigt bra kanske man tom får talartid. Säkert kan en arrangör göra sig en slant på ett sådant event om det är ett sunt ekonomiskt upplägg bakom och har en maffig försäljnings- och marknadsföringsapparat bakom. Arrangören sitter med risken med kostnaderna även om inga deltagare kommer. De solklara vinnarna är konferensanläggningen som får in sin sedvanliga hyra i alla lägen (en hyra som dessutom oftast ger ett kvadratmeterpris som får en vindsvåning på Östermalm att verka snorbillig). Utställare och sponsorer har (av erfarenhet) ofta svårt att räkna hem insatsen i sådana konferenser och event utan får räkna hem det i den allmänna PR-insatsen för varumärket/företagsnamnet. Men de riktiga förlorarna är oftast deltagarna. De får betala dyrt för en konferens där andra satt samman programmet och där de med störst betalförmåga har fått störst inflytande och synlighet. Det är dessutom precis lika svårt att förutse hur mycket man får ut av en sådan konferens som ur en okonferens där programmet sätts samman först då alla kommit till okonferensen. De som på pappret verkat vara de mest intressanta talare kanske är helt usla på framförande och därmed blir behållningen noll. Hur mycket professor och världsledande på sitt område personen i fråga än är. (Upp med en hand den som inte varit med om det!).

I en okonferens som SSWC så kan det ju tyckas som att mycket ordnar sig av sig självt. Många hjälper till med det de är bra på. De stora tekniska insatserna görs nog inte ideellt men väl nog av de bästa vi har i landet. Alla dessa insatser, betalda eller utförda ideellt är vad som tillsammans bakom kulisserna skapar förutsättningarna för SSWC. Att okonferensen sedan blir ett Halleluja-moment för alla som är på plats hänger mest på deltagarna och vad var och en bidrar med. Och tänk på att du har två öron och en mun. 😉

Metafor: Knytkalas

SSWC är ett knytkalas för informationsdelning om framtidens kommunikation och sociala medier. Många av Sveriges kunnigaste på området är där. Du är bjuden. Ta med något gott och pissa inte i skorna i farstun på väg in.
Så till slut massa PEPP till Tomas och Kristin. Tack för två fantastiska SSWC. Jag önskar er lycka till och hoppas verkligen 2011 blir lika bra som de föregående åren var. Och hoppas det blir många fler SSWC både för mig och för andra intresserade.

Döden på facebook

Hundra år sedan jag bloggade sist. Denna blogg för en tynande tillvaro. Försökte uppgradera till version 1.6 av Joomla men körde fast då något i databasinställningarna för mitt webbhotell inte verkar lira med uppgraderingspluggen. Egentligen skulle jag vilja byta till WordPress men då tappar jag alla inlänkningar till gamla blogginlägg. Nåväl. Dags att damma av bloggen för att skriva nåt. Och vad kan då passa bättre än att skriva om döööden 😉

Och jag tänkte inte skriva att facebook dör pga Google + kommit. För jag tror inte på det….ännu. När jag räknat ut hur och varför man skall använda Google + så kanske jag ändrar mig. Men tills vidare säger jag länge leve facebook! 🙂

Digital minneslund

Har sedan en längre tid tillbaka två facebookvänner som inte finns kvar i livet. Har inte velat unfrienda dem för jag tycker inte att det gör något. I det ena fallet handlar det om en man som jag kände väl och har haft mycket kontakt med även offline. På årsdagen av hans dödsdag så skriver alltid någon på hans facebook-wall till minne av honom. Jag tycker det är fint med en liten digital minneslund för min vän. Det enda som var lite störande tidigare var när facebook ibland påminde mig om att det var länge sedan jag hade kontakt med honom och bilden dök upp i högerspalten. Funktionen verkar inte finnas kvar nu, men då det hände några gånger var jag nästan på väg att unfrienda honom bara för det.

”Vill du komma på min begravning?”

I det andra fallet handlar det om en kontakt jag fick genom jobbet och en person jag aldrig träffade offline. När personen gick bort använde anhöriga den personens facebook-profil för att bjuda in samtliga facebook-vänner till dennes egen begravning. Inte så smakfullt, nej. Men man kanske inte är så rationell alla gånger i en sådan situation. Personen själv skulle delta i eventet enligt OSA-listan. Men jag tycker att det är en tolkningsfråga om det kan räknas som närvaro att man är objektet för eventet och ligger i en trälåda hela tiden. Har hursom ändå inte unfriendat den personen heller.

Personen jag kanske känner…..är död

Det som blev aktuellt helt nyligen när det gäller döden på facebook är att ”Personer du kanske känner” föreslog en person som jag vet vem han var men som jag också vet hastigt gick bort för ett par månader sedan. Vi har några gemensamma bekanta och därför dök bilden och namnet upp i högerfältet. Det var också lite olustigt på något vis. För visst skulle jag ju kunna skicka en vänförfrågan. Men jag skulle nog knappas få svar.

Statusändring i flödet: ”NN har avlidit”

Det har diskuterats tidigare om döden på facebook och andra sociala forum. Har inga anhöriga tillgång till den bortgångnes profil är det i princip stört omöjligt att få bort den. Tycker att facebook åtminstone borde ha en funktion där de som har ett släktband (typ förälder/barn/syskon) borde kunna anmäla en person/profil som avliden. Och om denne själv inte bestrider det inom en viss tid så ändras status till avliden och den personens profil finns då kvar men kan inte dyka upp i ”personer du kanske känner” eller ”folk du inte haft kontakt med på länge” osv. Och detta behöver inte vara en statusändring som då automatiskt syns i alla den personens flöden. För jag tycker här att det är precis som med statusändring av förhållanden (läs: separationer) dvs att jag föredrar att få veta vissa saker om mina vänner på andra sätt än via en statusändring i facebook-flödet. Så analog är jag.

Vad tjänar Twitter pengar på?

 

tre valar med valutasymboler på och som bärs upp av en twitter-fågel

Igår kväll föreläste jag om Sociala media för en skara i Vetlanda. Det var Studieförbundet Vuxenskolan som bjudit in mig. Och jag höll låda i tre timmar för en tapper skara som trotsat vårens varmaste dag.

I en av pauserna fick jag en fråga som helt satte mig på pottan. Det var @philiphordegard som undrare vad Twitter som företag tjänar pengar på. Jag använder Twitter varje dag och ser det som mitt mest värdefulla kommunikationsverktyg. Jag föreläser om Twitter. Jag älskar Twitter. Men det slog mig då att jag verkligen inte hade någon aning om vad de drar in pengar på.

Twitter har funnits i fem år. De har idag 175 miljoner registrerade användare och det postas i snitt 95 miljoner tweets (twitter-meddelanden på 140 tecken). Hisnande siffror som kräver sin datakraft.

När man blir satt på pottan av en fråga som jag blev igårkväll så kan man i ett sånt läge alltid såklart fråga….Twitter!! 🙂 Så jag slängde upp frågan och fick snabbt flera bra svar från flera twitter-polare som har bättre koll än jag:

  • Linda (@dvijdvs) svarade snabbast och hon sa att de inte tjänar några pengar vilket är ganska unikt. Jag undrade då om hon menade att de jobbar med välgörenhet och fick en länk till en nyhetsartikel som svar där man kan läsa att Twitter nobbade ett fläskigt anbud på att bli uppköpt av Facebook för ett par år sedan. Och i samma artikel säger även en av grundarna att de inte riktigt hittat sin affärsmodell ännu.

  • Jens Gustafsson (@lankbyggare) och hemlighetsfulle twittraren @qpaqex svarade att de lever på sponsrade/promoted tweets. Och @qpaqex lade senare till att Twitter idag inte har någon intäkt men letar en sådan.

  • Therese Reuterswärd (@TrulyTherese) trodde också på promoted tweets, men lade även till ”promoted accounts” och ”promoted trends”. Alltså betalkonton och att man kan betala för att ens ämne/varumärke ska synas som en aktuell trend på twitter.com.

Jag har svårt att se hur Twitter skulle kunna leva på något av det ovanstående. Sponsrade tweets, trender och konton är inte något jag sett mycket av iallafall.

Senare på kvällen fick jag ett till svar då Paul Iman (@pauliman) sa att de säljer access till sin ”fire hose”. Den punkten alla tweets passerar. Detta är ju något som borde ha ett stort värde om man är intresserad av informationsutvinning (Data mining) på allt som sägs på twitter världen över.

Men som slutsats kan man väl då säga att Twitters affärsmodell inte är helt glasklar. Fyll gärna på med mer info om du har koll på detta.

 

Nespresso gillar inte kunder

Hemma köpte vi en Nespresso-maskin till oss själva i julklapp. Jag, frugan och två tonåringar uppskattar bra kaffe. Vi valde en riktigt fin modell med mjölkskummare mm. Kapselkaffe verkade bra då vi ville slippa gryllandet med en manuell espressomaskin (köket behöver storstädas efter att man ägnat 20 min åt att göra en bra Latte). Finns troligen inget kaffe i kapselform som kommer upp i klass med Nespresso. Skulle möjligen vara Zinzino då, men jag är inte så intresserad av att vara fast i en prenumeration på kaffekapslar och dessutom verkar det svårt att bara vara kund. Man förväntas även bli en hängiven nätverkssäljare av konceptet. Nej tack.

Jag pimplar Nespresso på jobbet och flera av mina kollegor har Nespresso-maskiner hemma och är mycket nöjda. Allt var frid och fröjd till det var dags att få tag på kaffe-kapslar. Att registrera sin maskin och lyckas bli medlem på Nespresso.com skulle ge tillbaka 500.- att handla kaffe för. Men det var ungefär lika osmidigt som det måste ha varit att ansöka om visum till Sovjet att lyckas med det. En mängd formulär och medlemsnummer, kvittonummer och allt möjligt skulle registreras. Fick en stark känsla att det var en tanke bakom. Troligen 1 av 10 som lyckas genomföra processen och få tillbaka sina 500 utlovade kronor. Sedan tog en det ett par veckor utan någon som helst bekräftelse. Jag hörde av mig igen med ett långt och utförligt mail om deras registreringsförfarande och undrade vart mitt kaffe var. Fick ett kort svar att det skulle vara på väg.

Nästa kaffe-inköp gjorde jag i den flashiga (och Sveriges enda) butik vid Stureplan. Inga problem där. Lyxig känsla som lever upp till det lyxiga priset på 3.50 kr per kapsel. 😉

Fullständigt otillgänlig webbplats

Nespresso.com och den svenska sajten är helt och hållet gjord i flash. Det innebär att sajten inte alls fungerar för besökare som surfar via skärmläsare. Det betyder också att sajten är ett vitt papper för Google och andra sökmotorer. Det betyder för det tredje att sajten inte fungerar för någon som surfar in via en ipad eller iphone. Så ganska många är det som inte alls kommer in i ”butiken”. Jag har ett tillägg installerat i min webbläsare som gör att jag slipper se flash (reklam och annant skit) om jag inte klickar på rutan med flash-objektet. Då Nespresso.com är helt byggd i flash och dessutom gjort extra krångligt visade det sig att jag var tvungen att hitta en ruta på ca en pixel uppe i vänstra hörnet för att lyckas aktivera sajten.

Med viss möda lyckades jag alltså till slut komma in i butiken och göra mitt inköp av kaffe för 500 spänn.

När jag skickat beställningen så tänkte jag gå in och kolla runt lite igen bland utbudet. Efter att ha skickat beställningen blev jag utloggad automatiskt (??!!) så jag måste då logga in på nytt. Då kommer en stor blaffa upp (typ som ett varningsmeddelande i Windows):

 

En meddelanderuta med texten: Du har redan beställt idag. Klicka på JA om du vill lämna en annan beställning idag eller besöka webbplatsen.

Tänk er en fysisk butik som behandlade sina kunder likadant. En biffig dörrvakt står vid entrén och sorterar folk:

”- Jasså, du tänkte komma in hit med en sån där iphone/ipad. Glöm det!”

”- Jasså du är synskadad. Såna vill vi inte ha i den här butiken!”

”- Men hallå! Du har redan handlat här idag en gång. Är du säker på att du vill komma tillbaka?”