Kategorier
Blogg100 Facebook Funny Sociala medier Tips och tricks

Vad säger din profilbild om dig?

Detta är ett ständigt återkommande ämne och något som intresserar mig mycket. För det finns några fasta typer av profilbilder som återkommer hela tiden. Mashable fångade upp en kul och mycket träffande översikt av profilbilder hösten 2011 som spreds snabbt då:

Det finns många mycket träffande beskrivningar bland dessa och det är på pricken så jag tänker när jag ser de olika typerna av profilbilder. Jag följer tex inga ”ägg” på Twitter. Saknar en kategori i listan ovan och det är de som har sina egna barn på bilden. Och då menar jag enbart sina/sitt barn. Varför har man det?

Jag känner en dansk Internetpsykolog: Anders Colding-Jørgensen. Han är en mycket intressant bekantskap som jag fått ta del av mycket klokheter ifrån. ”Internetpsykolog” innebär inte att han jobbar som en digital hjärnskrynklare utan han är utbildad psykolog som är expert på psykologin på/bakom/i Internet. Jag har bloggat om honom tidigare för två case som han fått internationell uppmärksamhet för här och här och hänger du med i danskan så kan du även se honom i en mkt bra föreläsning här.

Anders är en av mina facebookvänner som byter profilbild ofta. Ibland helt vanliga porträtt men ganska ofta får jag en stark känsla av att de är menade som psykologiska experiment. Här kan du se ett urval:

Ett urval av Anders Colding Jörgensens profilbilder på Facebook
Ett urval av Anders 102 profilbilder på Facebook

Önskar att ni kunnat se alla 102 bilder här. (Anders: PLZ gör ditt album ”Profilbilder” publikt och hoppas det var ok att jag ”lånade” lite profilbilder på dig 😉 )

Det här med profilbilder är viktigt. Och jag föredrar dem som visar hur personen ser ut. Sedan spelar det absolut inte någon som helst roll hur personen ser ut. Som Anders säger i föreläsningen jag länkade till ovan så dödade Facebook det anonyma Internet. Det är ute att gömma sig bakom ett anonymt alias och/eller en anonym profilbild.

När jag föreläste om LinkedIn i torsdags så tog jag även upp att det även i det affärsnätverket är viktigt att ha en bra profilbild. Den behöver inte vara stiff och så väldigt business där som man kan tro. Men en bild som visar hur du ser ut och kanske även säger något om vem du är. Dvs hur du vill bli uppfattad.

Mina Youtube-favoriter Rett and Link har gjort en fantastisk instruktionsvideo i hur man skapar den perfekta minen för sin profilbild. Den är egentligen en instruktion till en singelkille som undrar hur en profilbild ska se ut för att hjälpa honom att få en date. Men den funkar lika bra för dig som söker jobb på LinkedIn eller bara vill ge en så trevlig och hel-ylle bild av dig själv. De inleder med en lång rad exempel på mindre lyckade profilbilder. Så, se och lär:

Kategorier
Blogg100 LinkedIn Sociala medier

Bloggar om LinkedIn…

I går eftermiddag föreläste jag om LinkedIn för en skara på ca 50 inbjudna. Jag började skriva på blogginlägget om LinkedIn på väg hem därifrån på kvällen. Men jag skrev färdigt det först idag på morgonen.

Det blev min första miss under bloggutmaningen #blogg100. Sorry! Är visst så att många av de drygt 500 som var med på att skriva ett blogginlägg om dagen i hundra dagar nu hoppat av. Men jag tänkte hänga med ända in i kaklet. Ska försöka att inte missa fler dagar.

Men här kan ni iaf läsa inlägget på salgado.se om hur min syn på LinkedIn.

Kategorier
Blogg100 Facebook Sociala medier

Man kan inte bli profet i sin egen hemstad

Sedan min hemkommun Knivsta blev egen kommun för nu 10 år sedan har jag jobbat och kämpat för att vår lilla välmående och unga kommun även ska ha en modern webbstrategi, dels med en egen webbplats som erbjuder möjlighet till dialog, inte exkluderar människor pga otillgänglighet osv. Men jag har även kämpat för att Knivsta kommun skulle våga öppna upp för medborgardialog i andra kanaler. Här kan ni läsa om vad jag sagt i denna fråga i detta blogginlägg från i höstas. Där hittar ni även länkar till mina tidigare inlägg.

När jag så småningom märkte att inget hände satte jag upp ett eget webbforum (Knivstabo.se men jag äger inte längre domänen) och la där in all den information som jag saknade på kommunens webbplats samt gjorde en rad möjligheter för Knivstaborna att kommunicera med varandra. Det enda kommunen hade att säga om mitt försök var att Informationschefen hörde av sig och sa att jag inte fick basera webbplatsens logga på kommunens gulröda vapen. Duh. Hela webbplatsen var först gjort i Joomla och när det lokala webbhotellet stängde ner flyttade jag istället över forumet till Ning. Men då det var så litet intresse stängde jag så småningom ner även den sajten.

Kommunen meddelade på sin hemsdia för något år sedan att man nu kan ”blogga med rektorn” på Thunmansskolan. Visade sig att de trodde att blogga betydde att man läser en blogg. Som visade sig vara en digital version av rektorns veckobrev. Utan möjlighet att kommentera. (Konversation är skiiiitläskigt).

När kommunen något år senare med stolthet meddelade att de nu skulle göra ett försök med sociala medier i samband med ett Energi-projekt blev jag först glad. Men sedan upptäckte jag att även det var taffligt och inte så mycket dialog det heller. Bloggade om det här och fick tom svar från både projektledaren och Informationschefen.

Den röda tråden i kommunens svar till mig och den hållning tjänstemännen visat upp genom åren är att dialog är skitläskigt.

För 2-3 år sedan kom jag i kontakt med det lokala direktdemokrati-partiet Knivsta.nu som jag sedan har jobbat med och hjälpt, utbildat och stöttat i sitt engagemang för att dels skapa en egen plattform för effektiv och transparent kommunikation på nätet. Men Knivsta.nu har även jobbat hårt för att kommunen ska öppna upp sin tillknäppta inställning till dialog och konversation med medborgarna på nätet.

Jag har pratat sociala medier för representanter för många kommuner. Exempelvis vid detta tillfälle hade jag nog representanter från ca 30-40 kommuner i lokalen. Och ganska nyligen skrev jag detta inlägg på Ajour.se om kommuner på Facebook.

Jag har hjälpt en lång rad företagare och organisationer i Knivsta att bli mer aktiva online. Dels via seminarier, workshops och föreläsningar som Knivsta.nu, Rotary, PwC och företagarnätverket Knifsam mfl ordnat. Men även som konsult till enskilda företag och ett par föreläsningar via skolor i Knivsta.

För drygt ett år sedan startade jag och Stellan Grönwall Knivsta-gruppen på Facebook. Det har varit många intressanta diskussioner där och vi passerade för ett tag sedan 500 medlemmar i gruppen. Och fortfarande är det i vår grupp som man får den snabbaste och mest relevanta informationen då även Knivstas politiker kan gå in och svara där. Något de inte får göra på Knivsta kommuns egen facebook-sida 🙂

I förra veckan besökte jag företagarmässan KnivstaExpo och blev då intervjuad av den lokala gratistidningen för Knivsta/Sigtuna som UNT ger ut. Och jag hjälpte även till med en bild till reportaget. Idag kom tidningen och här ser ni hur mittuppslaget såg ut men min ipad och händer på bild samt några citat i texten (men rubriken högst upp är inte mina ord):

tidningsuppslag med stor bild på min ipad

Men jag har som sagt för länge sedan insett att jag aldrig kommer att bli anlitad av kommunen själva och har inte heller ansträngt mig för att få några uppdrag där. Det räcker att jag har bra kontakt med flera representanter för tre av de styrande partierna i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen.

I förra veckan klurade jag ut att en god vän till mig som har mycket bättre koll på Sociala medier än vad jag har jobbar aktivt med kommunen och stöttar dem bla i deras nya satsning med en egen Facebook-sida (inte en dag för tidigt som den kom upp 😉 ). Så det känns betryggande tycker jag och inga hard feelings där min vän! 😉

För det är väl så…man kan inte kan bli profet i sin egen hemstad. 

 

Kategorier
Blogg100 Event Kreativitet PR och marknadsföring Sociala medier

Ett äkta Facebook-case med Uppsala-anknytning

Idag blir det åter en eko-postning av ett blogginlägg som jag gjort på en annan blogg. Jag skrev och berättade idag om Uppsala-fotografen Johannes Rousseau som gör succé på Facebook med sina vackra bilder med motiv från Uppsala med omnejd.

Jag åt lunch med honom förra veckan och blev ännu mer fascinerad av denna unga fotograf som dels tar fantastiska bilder och dels gör allt rätt på Facebook. Han drömmer om att kunna leva på sitt fotograferande. Och jag gissar att han gör det innan detta år är slut. Få se om jag får rätt 😉

På Salgado.se kan du läsa mitt inlägg:

”Uppsalabilder gör succé på Facebook

Och den 15/2 har du chansen att få komma och höra Johannes berätta om bilderna själv. Joina Social Media Club Uppsalas lunch på Hotell Gillet den 15/2 genom att anmäla dig här (200.- för tvårätters lunch + presentation och diskussion). Och du kan även gå med i evenemanget på Facebook här.

 

Kategorier
Blogg100 Misc Sociala medier

Är Internet Real Life?

Jag brukar ofta säga i föreläsningar att jag inte tycker om uttrycket ”IRL”. För om man kallar den analoga fysiska verkligheten för ”In real life” så betyder det ju att man inte tycker att det som händer på nätet är på riktigt. Och det är ju på riktigt. I förrgår bloggade jag om hur vänner vi skaffar på nätet blir och är riktiga vänner. Och jag har har en föreläsning/ framtidsspaning som jag gjort i några varianter som går ut på att visa hur även vår fysiska omgivning blir allt mer ihopkopplat med Internet.

Sedan kan jag hålla med om att vi inte ger en helt rättvis bild av vårt liv och vilka vi är i bloggar och på vår Facebook-profil. Till viss del handlar det ju oftast (i större eller mindre grad) om marknadsföring av vårt personliga varumärke. Ibland helt medvetet och ibland mer subtilt och i det undermedvetna. Men vilka bilder vi delar, vilken mat vi fotograferar, vad vi skriver i vår statusrad säger hur som helst något om oss. Vi kan välja att vara personlig/opersonlig, privata, distanslösa eller ytliga osv. Alla hittar sin balans och kanske är det så att man även helst följer andra som har likvärdig balans mellan de olika delarna i hur man återger sig själv. Vi hör ju då och då att människor blir deprimerade och nertryckta av att läsa och se alla andras ”underbara liv” återges i blogga och på facebook. Men är det inte de människorna som missat hur nätet fungerar eller som har problem med dåligt självförtroende?

Många ovana är livrädda för att uttrycka sig på nätet. Jag har föreläst och hållit workshops för politiker i hur Sociala medier fungerar och hur man ska bete sig där. I princip varje gång jag gjort det är det någon som på slutet sagt att ”Men tänk om man säger något tokigt?”. Och mitt svar är att det inte är något som är nytt med Internet att man måste tänka efter innan man säger något. Kanske att det blivit aningens viktigare nu, men nytt är det inte. Det som är nytt är att det man skriver är mer beständigt än vad en groda uttalad på ett torgmöte är. Och att det sällan hjälper att radera något plumt man skrivit eller delat eftersom det snabbt kan ha kopierats och hamnat på villovägar. Det är även samma sak med sådant man kanske tänkte skriva i förtrolighet i ett mail eller direktmeddelande till en annan. För allt kan ju kopieras och spridas och göras publikt.

Eric Qualman säger i boken ”Digital leader” att man ska tänka så här innan man publicerar något på nätet: Skulle jag kunna tänka mig att ha dessa ord tryckta på en T-shirt som jag sedan går runt med i ett år. Om svaret är nej på den frågan så ska man inte skriva det.

Så jag tycker att vi fortsätter Instagramma Sushin och skippar den där sunkiga burgaren på Mc Donalds. Skriv om er underbara utflykt med barnen och strunta i att berätta om praktgrälet med frugan. Skriv något kul och sprid glädje på nätet. Men om du har problem som du verkligen behöver dryfta med en vän är det bättre att använda nätet för att få kontakt med någon som du kan få träffa mellan fyra ögon vid köksbordet eller på ett café. Och så kan du ta de sakerna där istället. För även om Internet är på riktigt så är det vissa saker och problem som är bättre att ta upp och prata om när vi träffas öga mot öga. Att fiska bekräftelse genom en självömkande statusuppdatering på Facebook kan ge en stunds lättnad men är ingen bestående lösning eller terapi.