Etikettarkiv: nätkärlek

Kärleksförklaring 16 i #blogg24: Super Mario

Super Mario

Game & Watch Donkey Kong från 1982Jag sa ju att det skulle bli högt och lågt i mina kärleksförklaringar. Idag vill jag hylla den lille italienska rörmockaren som Nintendo skapade på 80-talet. Det började med att han skulle rädda prinsessan från den ondskefulla gorillan som stod högst upp i ett virrvarr av plattformar och stegar och kastade tunnor. Jag spelade nog som Mario första gången på en lånad sådan här Game & Watch-konsoll. Året var 1982 och jag var fast.

super-marioSedan har jag nog spelat i stort sett varje version av Super Mario i serien ovan. Inte alltid på egna konsoller. Första gången något av våra barn spelade Super Mario var nog på en Game Boy. Och det är ju precis samma version av spelet som på NES många år tidigare.

På senare år har jag spelat Mario mest via Wii och nu sist på Wii U. Vi har alla Super Mario spel som kommit för Wii förutom Galaxy-spelen som vi inte alls gillade. För Super Mario har varit det spel som vi spelat mest tillsammans: Jag och våra två yngsta. När lill-tjejen var för liten för att klara de svåraste hindren i banorna var Super Mario så bra på Wii. För man kan ta en medspelare på sina axlar och hoppa över hinder och fiender. Så vi spelade igenom banor tillsammans och när det kom något svårt så slängde jag upp hennes karaktär på axlarna, hoppade över hindret och släppte ner henne på andra sidan.

Nu är hon 9 så nu är det ofta hon som klarar banor och bossar bättre än vad jag gör. 🙂

Vår senaste favorit är Mariokart 8 för Wii U. Men jag gillar även de gamla spelen. Så mitt projekt just nu som jag tänkte göra är en Arkad-maskin med chrystal joystick och hela kittett, driven av en Raspberry Pi och en emulator. Det viktigaste spelet som jag vill få till på den är Donkey Kong i första Arkad-versionen från 1981. Och därmed skulle cirkeln liksom bli sluten.

Donkey Kong Arcade machine from 1981

Det bästa med Super Mario är alla stunder han har gett mig tillsammans med mina barn. Att sjunka ner i våra Fatboys och spela lite Super Mario med Oliver och Natalie efter en stressig dag på jobbet är den ultimata formen av mys, samvaro och avkoppling.

Tydligen känner folk i min omgivning till min passion för denne lille rörmockare. För när vår praktikant på jobbet slutade sin praktik i fredags hade hon gjort ett kollage på oss alla på Salgado. Gissa vem jag var avbildad som? 😉

Kärleksförklaring nr 11 #blogg24: Daniel

…ja alltså inte jag själv. Utan alla andra Daniel. För idag är det 11 december och alla som heter Daniel har namnsdag. Jag det är många som heter Daniel. Enligt Expressen så är det namn 83 på listan över de 100 vanligaste namnen på nyfödda i Sverige. Men det är inte så många i exakt min ålder som heter Daniel. Jag är född 1970 och då jag fick heta Daniel var det någon som tyckte det var så skitfult att de tyckte det var nödvändigt att förklara för mina föräldrar att de måste tänka på att jag ska heta det i hela mitt liv.

Från 1975 och framåt blir det ett rätt så vanligt pojknamn. För idag är det enligt denna sida på ”Allt för föräldrar” på plats 21 över de vanligaste namnen hos hela befolkningen i Sverige. Mer info om namnet Daniel från ”Allt för föräldrar”:

”Daniel är ett hebreiskt mansnamn med betydelsen ”Gud är min domare”. Daniel har använts som dopnamn i Sverige sedan 1200-talet men blev vanligt först efter reformationen. Daniel (profet) Daniel var en av profeterna i Gamla testamentet. Se Daniels bok. 1992 var Daniel det femte vanligaste tilltalsnamnet bland nyfödda pojkar. Det året fick 27 av 1 000 nyfödda Daniel som tilltalsnamn. Det var kulmen på en modevåg som började redan på 60-talet. December 2012 fanns det totalt 78 711 personer i Sverige med namnet, varav 51 247 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 888 pojkar namnet, varav 377 fick det som tilltalsnamn. Namnsdag: 11 december. Det vanligaste smeknamnet är Dan eller Danne.”

Så dagens kärleksförklaring går till alla er dryga 85 000 Daniel runtom i Sverige. Och främst då till er Daniel som jag känner lite bättre. Jag taggar er på Facebook när jag länkar detta blogginlägg. För visst är det så att man känner någon slags samhörighet med de som har samma förnamn? Eller gör man inte det?

Det fanns tills för inte så länge sedan bara en i hela världen som heter Daniel Erkstam. Men nu har jag en brorson i NC, USA som heter Isac Daniel Erkstam. Så jag skickar en särskild gratulation på namnsdagen till honom:

Isac Daniel Erkstam

Jag har googlat runt lite för att se vilka kändisar som heter Daniel. Och i denna guldgruva på ämnet ”kändisar som heter Daniel” hittade jag ett bekant namn: Daniel Webster, amerikansk politiker som levde för ca 200 år sedan. I Sverige kanske han inte är så känd. Men jag minns att ett citat från honom som vi använde då jag jobbade med kommunikationshjälpmedel. Detta citat är väldigt klokt och passar ju även in i mitt nuvarande jobb på en kommunkationsbyrå. Så det får bli avslutningen på denna hyllning till alla Daniel:

Daniel Webster

Daniel Webster (1782–1852)


“If all my possessions were taken from me with one exception, I would choose to keep the power of communication, for by it I would soon regain all the rest”

Kärleksförklaring nr 9 i #blogg24: Bubblan

Jaiku logo

Idag tänkte jag hylla Bubblan som nummer 9 av mina 24 kärleksförklaringar. Bubblan är en mycket odefinierbar grupp människor. Men det var i en grupp på Jaiku några år in på det nya milleniet som jag började förstå vad sociala medier verkligen var och varför detta skulle ändra vårt sätt att kommunicera för all framtid.

Jaiku kan man beskriva som föregångaren till Twitter: en mikroblogg där man kunde skriva korta statusmeddelanden. Sedan fanns till skillnad från Twitter även möjligheten att kommentera en statusuppdatering vilket gav möjligheten till långa diskussionstrådar under en status. Detta har Twitter fixat till under resans gång så det även på Twitter går att spåra en tråd/diskussion bakåt och hur den hänger ihop.

I den öppna och löst sammanhängande sammanhållningen på Jaiku byttes tankar, tips och idéer om precis allt: Högt och lågt. Och genom de kontakter som skapades där så träffades också många i mindre och större grupper även face-to-face för att diskutera webbens utveckling. Flera av de jag lärde känna där och då några år in på nya årtusendet är de som sedan dess varit och förblivit stora inspirations- och kunskapskällor.

Det går inte att räkna upp alla vid namn, dels för att jag inte minns vilka som var med då jag kom in i gemenskapen. Dels är det svårt då det är en grupp som vuxit snabbt och nu innefattar många hundra. Ni som hör till denna bubbla är de som vill räkna sig till den. Och därmed får ni även ta del av denna kärleksförklaring.

Att idag försöka hitta Twitterkluster och Facebookgrupper som fungerar likadant som Jaiku-bubblan är svårt. För om vi då var en bunt entusiaster där många av oss då var lite ensamma på vår kant och på den arbetsplats vi just då befann oss på, så är de flesta av oss idag i full färd med att försöka få med oss så många som möjligt i denna härliga kommunikationsrevolution som fortfarande pågår. Och som det ibland kan kännas går lite för långsamt på vissa håll. Vi är inte lika transparenta som vi var förrut. Vi har väl alla också fått lite för mycket folk att hålla reda på. Men fortfarande är det härligt att träffa på de tidigaste vännerna och kontakterna jag lärde känna. Det är på konferenser som Webbdagarna och Internetdagarna som det händer. Och det är också härligt att se hur nytt fräscht, kunnigt och inspirerande folk hela tiden fyller på den allt större gemenskapen.

Joakim Jardenberg beskrev denna Jaikububbla i blogginlägg hösten 2009 och förklarade redan då den ursprungliga bubblan som död. Men att den dött till förmån för att nya bubblor bildats och fortfarande bildas hela tiden. Så det är egentligen ingen tragiskt ledsen död, utan mer en naturlig utveckling och evolution.

Jag minns faktiskt hur jag kom i kontakt med bubblan och via vem det var. Det var nämligen så att jag satt och googlade efter folk som skrivit smarta och bra saker om webbtillgänglighet 2004 och hittade detta blogginlägg av Per Axbom. Så det var @Axbom som introducerade mig i Jaikububblan. Hade han inte gjort det hade jag kanske snubblat på någon annan senare. Men jag är evigt tacksam att jag gjorde den googlingen och är glad att jag lärde känna dig Pelle!

Några av de mest luttrade i Jaikububblan hade varit på nätet mycket längre än jag. För jag kopplade upp mig hemma för första gången 1998 i samband med en distanskurs i programmering på Uppsala Universitet. Jag och kursarna satt och löste inlämningsuppgifter hemma och höll kontakten via ICQ. Minns att det fick tuta upptaget länge när jag skulle ladda hem hela Javas JDK via en 49kbit/sek modemuppkoppling. Loth Hammar var en av mina kursare på den kursen och en av dem jag hade mest kontakt med mellan kurstillfällena på Universitetet. Ännu en nätkompis som jag haft kontakt med sedan dess och träffat på i olika sammanhang då både hon och jag farit runt lite hit och dit i olika jobb sedan då.

Tack bubblan för allt ni gav mig! Tack för att jag fortfarande får vara er vän! Tack för att jag tillsammans med er får uppleva denna spännande tid! Älskar er allihop! Ni vet vilka ni är 😉

 

Kärleksförklaring 4 #blogg24: Chefen

#lettjul

Charlotte da Silva och Erika Nord med en del av det Salgado ska skicka till familjer på den Lettiska landbygden.

Idag tänkte jag bli lite cheesy igen. För dagens kärleksförklaring går till min chef Charlotte Da Silva. Hon är VD på Salgado, kommunikationsbyrån hon själv grundade för några år sedan. I måndags var det prick 2 år sedan jag började jobba på heltid åt Salgado. Och senast jag firade 2 årsjubileum hos en arbetsgivare var 2006, vilket talar för att jag hittat ett arbete och ett företag jag trivs på. 😉

Det jag särskilt vill hylla Charlotte för nu är hennes sociala engagemang. Hon har ju själv under ett par års tid bott utomlands och arbetat åt en hjälporganisation (Star of Hope). I år hittade hon på att vi istället för att skicka ut julklappar till våra kunder ska delta i ett av Star of Hopes långsiktiga projekt för landsbygden i Lettland. Charlotte har varit till Lettland en gång tidigare och delat ut julklappar till familjer som har det mycket knapert. Och i år så bestämde hon att Salgado ska skicka ner 100 julklappar med Star of Hope. Det är Salgado som betalar dessa både vad gäller innehåll men även med den tid som vi anställda har lagt ner på detta projekt nu under ett par veckor.

I kväll ska vi ha julmingel på jobbet då vi samtidigt tillsammans med några av våra kunder ska packa dessa 100 banankartonger med förnödenheter, husgeråd och en del leksaker till barnfamiljer.

Så här berättade Charlotte själv om vår projekt i inbjudan vi skickade ut till våra kunder om detta:

charlotte”I december 2011 åkte jag över till Lettland och delade ut julpaket till behövande familjer på landsbygden. Projektet anordnas varje år av biståndsorganisationen Star of Hope.

Det jag kommer ihåg mest, så här tre år senare, var den tunga röken från eldstaden i stugorna, smuts och mögel och den bitande kylan både utom- och inomhus. Jag minns också den tydliga uppgivenheten hos föräldrarna och tystheten hos barnen. Många av barnen hade funktionsnedsättningar. Det krossade mitt hjärta när jag såg dem undanskuffade i mörka rum, i spjälsängar, under gråa tunga och fuktiga filtar.

Att förändra sådant kräver långsiktigt arbete på flera parallella plan; politiskt, kulturellt och samhälleligt. Just det arbetar Star of Hope med.

Men hur kommer då en så enkel sak som julpaket in i detta? Hur kan det hjälpa? Det betyder mer än många kan ana. I detta långsiktiga arbete som tar tid kan det vara svårt att hålla hoppet uppe.

Att få hembesök av Star of Hopes hjälparbetare, få prata en stund och få ett julpaket med ”lyxvaror” såsom socker, mjöl, konserver, kaffe och hygienartiklar, packade av någon som tänkt på dem, kan vara den lilla kärlekshandling en mamma eller pappa behöver för att orka kämpa lite till.

Star of Hopes arbete i Lettland är fantastiskt och det vill vi fortsätta stötta. Därför kommer våra julklappspengar i år gå till julpaket till 100 behövande familjer.

I mitten på december åker jag över till Riga och har förmånen att få vara med och träffa dessa familjer igen, säkerligen också många nya familjer och så klart även Star of Hopes fantastiska medarbetare.”

Så Charlotte: Det är ett nöje att få jobba med dig. Vi har kul samtidigt som vi gör topp-leveranser till så många kunder. Och att du dessutom har ett så starkt socialt sammanhang och att få jobba på ett företag med starkt socialt engagemang (CSR) är roligt och viktigt för mig.

På bilden ovan syns även projektledaren för vårt CSR-projekt Erika Nord. Hon får ta del i denna kärleksförklaring också. För utan henne hade detta CSR-projekt INTE gått att genomföra.

Älska din busschaufför! – There´s nätkärlek in the air

Case 1: Säg hej!

Det kan tyckas banalt. Men brukar du säga hej till busschauffören då du kliver in i bussen? Eller visar du bara surt upp din biljett eller ignorerar denne om du skannar biljetten i en apparat? Jag läste någonstans för länge sedan en uppmaning att bemöta busschauffören med ett leende och ett hej. Jag började tänka på det och brukar försöka komma ihåg att göra det. Även när bussen är sen eller jag har sprungit som en idiot för att hinna med (paradoxalt nog är båda lika vanligt).

Senaste veckorna har detta klipp cirkulerat på Facebook och man blir glad av att se med vilken iver denna busschaufför hälsar varje passagerare välkommen ombord:

I Uppsala har vi en chaufför i samma kategori. Han heter Amos Makajula och har en bra bit över 5000 Facebookvänner. Han använder sitt inflytande till så många med att sprida glädje och kärlek även på Facebook. Uppsala Nya Tidning skrev om honom för några år sedan här.

Case 2: Borttappad Ipad återfunnen

För några veckor sedan lyckades jag med bedriften att tappa min Ipad-mini på bussen på väg till jobbet på morgonen. Jag trodde att jag hade den i väskan men den måste ha legat i mitt knä och glidit ner på golvet när jag gick av bussen. Som tur var kom jag på det snabbt. Och eftersom jag under den resan satt i ”dragspelet” på den ledade bussen tänkte jag att det nog inte är så lätt att se den på golvet då det är så mörkt just där. Jag började efterlysa bussen via UL som hänvisade mig till SL som kör busslinje 677 från Norrtälje mot Uppsala. De lovade försöka kontakta busschauffören som nu var på väg tillbaka mot Norrtälje. Redan inom en timme efter att jag tappat min Ipad fick jag veta att den var upphittad och inlämnad på bussgaraget i Norrtälje. Så jag kunde åka och hämta den kort därefter vilket jag gjorde. Behövde inte betala någon avgift (som man måste om den skulle hamnat på hittegodsavdelningen) och jag frågade vem som ska ha hittelönen men de visste hon inte som hade förvarat den åt mig. Jag åkte hem lycklig att ha fått tillbaka min Ipad men kom på att jag ju borde ha haft med mig fikabröd åtminstone. Så ett par dagar senare hade jag med mig två stora lådor med godbitar som jag lämnade till busschauffören då jag åkte hem en dag. Jag bad honom lägga det i deras fikarum i Norrtälje och hade även skrivit ett kort om varför jag ville bjuda på fika. Cheezy kan tyckas (framför allt att skriva och berätta om det). Men min poäng är att allt blir så mycket trevligare med väldigt små medel.

Jag kan tänka mig att busschaufförer inte alltid möter trevliga miner och glada tillrop. När det är vinter och bussen är försenad är det ändå busschauffören som ofta får ta skit för det. När bussbolaget inför nya hopplösa betalsystem för SMS-biljetter är det också busschauffören som får ta skiten. Anledningen till att kontanter plockats bort från många bussbolag är till en början rånrisken. Det är ju chaufförer som blivit brutalt misshandlade för sin kontantkassa på några hundralappar.

Så älska din busschaufför! Behandla honom/henne som en medmänniska. Och den gamla sanningen ”behandla andra som du vill bli bemött själv” gäller även när du kliver på bussen.

Case 3: Flashmob

När din favoritbusschaufför fyller år nästa gång kan du kanske arrangera en flashmob som den här 😉

(Spoiler alert: Det förtar lite av det fina i klippet att det på slutet visar sig vara reklam för busstrafiken. Man vill så gärna att det ska vara på riktigt men det kan ju faktiskt vara helt iscensatt.* Men jag får iaf tårar i ögonen varje gång jag ser det)

*) Uppdatering: Säkra källor från Köpenhamn intygar att Mukthar-klippet är på riktigtTack Anders Colding för det. 

Till slut: Tack till My Hallin vars fråga på Twitter tidigare idag blev inspirationen till detta inlägg.