Kategoriarkiv: Nätkärlek

Kärleksförklaring 24 i #blogg24: Min fru Merja

Idag är det julafton och det är dags för den sista av mina 24 kärleksförklaringar. Och den vill jag tillägna min älskade fru Merja. Nästa år är det 25 år sedan vi träffades. Denna bild är tagen 30 april 1990:

Daniel och Merja 1990

Vilken resa vi har varit med om hittills. En massa fantastiskt har vi fått uppleva tillsammans. Men vi har även tagit oss igenom en rad motgångar.

Jag och Merja i Istanbul. Maj 2014.

Jag och Merja i Istanbul. Maj 2014.

När man har levt ihop i så många år så blir man säkert mer och mer lika varandra i sättet att vara och sättet att tänka. Men en av sakerna som jag är så lycklig över är att du Merja är bra på så många saker som jag totalt suger på. Och att du så ofta är stark när jag är svag. Och för allt du gör för mig och för våra barn. Det finns så mycket mer jag skulle kunna säga och räkna upp.

Jag älskar dig Merja!

 

 

Blogg 24 avklarad

Det har varit kul att skriva dessa 24 kärleksförklaringar. Detta är ju en del i utmaningen att skriva 24 blogginlägg i december. Lite som en adventskalender. Att göra 24 kärleksförklaringar var min egen idé/variant. Och det var kul att bara tänka igenom allt jag skulle vilja skriva om. Lite terapi i sig att se vad mycket och vad många det finns att uttrycka sin kärlek för.

Detta är ingen topplista och det finns många fler jag skulle kunna haft med. Jag ville att det skulle vara lite blandat mellan högt och lågt, dyrbara människor blandat med mer triviala saker som en bil och en spelkaraktär.
Så 24 dagar kanske var för kort. Hoppas ingen känner sig besviken för att inte ha kommit med.

 

 

Kärleksförklaring 23 i #blogg24: Natalie

Natalies pyttelilla hand i min hand

Efter fyra fina grabbar så fick vi till slut även en tjej. Men det var lite extra dramatiskt när vår lilla tjej skulle komma till världen. För hon hade väldigt bråttom och föddes redan i vecka 24. Ovanstående bild togs när hon var tolv dagar och som minst vägde hon 660 gram.

Vi märkte redan från första stund att detta var en tjej utöver det vanliga. Trots sin extremt tidiga födsel med alla odds emot sig så hade hon respirator bara i några timmar mest som en säkerhetsåtgärd och kunde sedan dess andas för egen maskin. Det var såklart både upp och ner och de första veckorna var mest kritiska. Men hon kämpade på. Vi hade ju en liten ettåring hemma så vi turades om att vara med Natalie på sjukhuset. Totalt 101 dagar tog det innan vi fick hem vår lilla tjej. Och otaliga timmar har vi suttit så här: med Natalie på magen, hud mot hud, vilket är en viktig del i sk känguruvård.

Jag och Natalie

Natalie

Så här ser hon ut idag, vår supertjej

Det är alltid speciellt med yngsta barnet i en syskonskara. Men som ni nu kanske kan förstå så är det lite extra speciellt med vår lilla tjej. Det går nästan inte en dag utan att jag tänker tillbaka på den här tiden trots att det nu är över 9 år sedan. Men numera är det mest med tacksamhet och lycka för att allt gick så bra. För nu är Natalie en mkt kreativ, smart, kärleksfull och helt perfekt tjej som vi älskar så mycket. Och hon vet att hon är älskad.

Hon växer upp lite väl fort nu tycker jag för jag hoppas att hon länge till tycker det är lika mysigt som jag att sitta axel mot axel i soffan som vi gör just nu medan jag skriver detta.

Så Natalie, Jag älskar dig! Och jag vet att du vet att jag älskar dig. För du brukar säga att jag är lite tjatig när jag frågar dig om du vet att jag älskar dig…varje dag. 😉

PS. Om ni vill se lite exempel på vad jag menar med kreativ tjej så kan ni ta en titt på hennes Instagram-konto som hon öppnade från privat till publikt i går.

 

Kärleksförklaring 22 i #blogg24: Jonatan

Idag är det Jonatan som har namnsdag. Så då passar det ju bra att skriva en kärleksförklaring just idag till vår äldsta son Jonatan.

Vi var bara 22 år när Jonatan föddes. Och nu är han själv nästan 22. Jonatan är född i Helsingfors och finska var hans första språk. Men vi flyttade till Sverige innan han fyllt 2 år. Nu verkar det inte som att han minns så mycket från barndomen öht, för när vi frågade ikväll vad som är hans första minne från barndomen så svarade han ”Studenten”. 🙂
Sedan la han till att han faktiskt minns att han åt solroskärnor från en solros på dagis då han var fyra år. Men efter det är det typ ett svart hål fram till studenten.

Jonatan med Nikkarit-kläder

Jonatan gick Thorén Business School 2012 men jobbade extra under hela gymnasietiden på en brädgård nära oss. När han gick ut gymnasiet fick han jobb nästan direkt på en snickarfirma i Knivsta som heter Nikkarit. Deras specialité är att lista. Och de listar och spikar sockel och foder i ett tempo som inga andra firmor kan tävla med. Jonatans rekord är någonting på 400 meter list…på en dag. Några exempel på byggen som Jonatan varit med och spikat list i är Radissons nya hotell på Arlanda, Kulturhuset i Umeå, Psykiatrins hus på Ackis i Uppsala, utbyggnaden av Karolinska sjukhuset osv.

Intresset för att bygga och skapa saker har Jonatan haft sedan han var liten. Han har länge haft intresse för elektronik, har byggt egna fyrverkerier (OBS, inga bomber), tecknat massor då han var yngre. Så det är naturligt att han nu jobbar med att bygga och skapa.

Även intresset för verktyg hade han mycket tidigt. Eftersom han säger sig ha så lite minnen från då han var ung är det ju bra att vi filmade lite då. Så här kan han och ni få se lite glimtar från då han var ca 1.5-2 år. 😉

Jonatan, hoppas även du förstår hur mycket jag älskar dig. Det är trist att du inte bor kvar hemma men jag är glad och stolt att du har bra jobb och egen lägenhet. Och är även väldigt glad att både du och Benjamin bor så nära att vi träffar er ofta.

Kärleksförklaring nr 21 #blogg24: Benjamin

Benjamin, smygfotograferad julafton 2013.

Benjamin, smygfotograferad julafton 2013.

Vår näst äldsta son är Benjamin. Nyligen fyllda 20. Som jag berättade i den första kärleksförklaringen för tre veckor sedan så har Benjamin flyttat hemifrån i höst. Han gick ut gymnasiet 2013. Och ganska kort därefter fick han jobb på Arlanda som flygplansstädare och jobbar skift där. Han gör det bra, för numera är han teamledare och har på sistone fått ta stort ansvar för att organisera och arbetsleda de olika städteam som far runt som illrar mellan gaterna på Arlanda.

Benjamin har sedan han var väldigt liten haft glimten i ögat och en mycket skön humor. Han har ett stort hjärta för sina tre småsyskon så han är mkt saknad här hemma nu av oss alla när han har flyttat. När Benne kommer hem för en middag eller en kväll så är det populärt hos oss alla.

För ett par år sedan hade det inte varit en bra idé att skriva en sådan här kärleksförklaring, utan förmodligen varit ”sjukt pinsamt”. Nu tänker jag att det bara är liite pinsamt. 😉

Här nedan kan ni se några glimtar från då Benjamin var liten. När jag ser på dessa bilder undrar jag vart alla år tog vägen.

Benjamin, jag älskar dig nu lika mycket som då dessa bilder togs.

 

 

Kärleksförklaring nr19 #blogg24: Eldsjälen Maria

Maria Johansson och en gruppbild från torsdagsaktionen

Idag tänkte jag rikta min kärlek till en äkta eldsjäl: Maria Johansson

Maria var, till för inte så länge sedan, DHRs ordförande. I den rollen har Maria under många år drivit frågor om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar. Jag lärde känna Maria via Lars Lindberg då jag + Lars höll en heldags utbildning i sociala medier för HSO 2010. Sedan dess har jag och Maria blivit goda vänner och har träffats i en rad olika sammanhang och har hållit kontakten via främst Facebook.

Maria är numera inte längre DHRs ordförande och har sedan hon slutade där börjat engagera sig politiskt i Folkpartiet.

Maria får min kärleksförklaring idag för att hon är en sådan härlig eldsjäl och vad jag skulle vilja benämna en äkta människorättskämpe. Det är visserligen trist att vi fortfarande behöver sådana i Sverige år 2014. Men det finns en del orättvisor som ett land som vårt behöver få ordning på. Och Maria har gjort och gör fortfarande mycket för att det ska ske.

I går fick Maria ett hedersomnämnande när tidningen Resumé utsåg årets lobbyist. Detta fick Maria för att hon var initiativtagare till Torsdagsaktionen, som jag bloggat om tidigare och som pågick i över två år.

Torsdagsaktionen

Varje torsdag sedan december 2011 till april 2014 har funktionshindersrörelsen manifesterat utanför Rosenbad kl 8.00-9.00. Varje torsdag delades blåa lappar ut som berättade hur många dagar det gått sedan den 19 november 2010 då remisstiden gick ut för förslaget i promemorian Bortom fagert tal (Ds 2010:20) som gick ut på att bristande tillgänglighet ska klassas som en form av diskriminering.  USA, Norge, Sydafrika och många andra länder har haft sådan lagstiftning länge. Men i Sverige har det dröjt allt för länge.

Varför var torsdagsaktionen viktig?

Tillgänglighet är en fråga om demokrati och en naturlig följd av konstaterandet att alla människor är lika mycket värda. En god tillgänglighet är en grundförutsättning för att alla ska kunna delta och bidra i samhället! Genom att få med bristande tillgänglighet som en form av diskriminering i diskrimineringslagstiftningen i Sverige borde det göra att synen på otillgänglighet skulle ändras.

Riksdagen beslutade den 14 juni 2012 att skyndsamt ge regeringen i uppdrag att komma med ett lagförslag. I januari 2014 lämnade regeringen ett besked om att den skulle  komma med en proposition den 18 mars 2014. Den 24 juni 2014 antogs bristande tillgänglighet som en ny form i diskrimineringslagen och den lagen träder i kraft nu i årsskiftet. Lagen blev till slut tyvärr ganska tandlös och det finns allt för många kryphål i form av dispansmöjligheter, undantag och avgränsningar. Detta har gjort att torsdagsaktionen byttes ut mot tisdagsaktionen.

Jag var med några gånger (allt för få) utanför Rosenbad under tiden som Torsdagsaktionen pågick. Det var härligt att se det engagemang som Maria lyckades mobilisera. Och Maria var där själv precis varenda torsdag hon inte hade förhinder för att hon var på resa, var sjuk och liknande. I ur och skur, gassande sol, 18 minusgrader osv. Och hon tjatade på folk på Facebook och via andra kanaler så det var några stycken och vid ett speciellt tillfälle var där så mycket som 300 personer som tog emot ministrarna då de var på väg in till sitt möte.

Tack för att jag får vara din vän Maria! Keep up the good work!