Jag jobbar ju till vardags med att sälja teknik som underlättar för människor med särskilda behov. Jag har alltid varit fascinerad av hur modern teknik kan göra otrolig skillnad i vardagen för vissa grupper av människor. Vi har nu levt med datorer, mobiler och annat i många år och de har underlättat vår vardag. Men för en del människor innebär det betydligt större skillnad i vardagen än att det är lättare att nå människor och/eller hitta information. Jag skall ge några exempel från verkligheten som jag varit med om under de drygt 12 år som jag jobbat dagligen med teknik som kompensation för funktionshinder:
Jocke på dagcenter
Till att börja med så tänkte jag berätta om Jocke, en gravt utvecklingsstörd/multihandikappad ung man som jag skulle filma då han började jobba med enkla orsak/verkan-program i datorn. Det här var ca 10 år sedan och de hade precis fått en dator till den dagliga verksamhet där Jocke var på dagarna. Han hade då en väldigt inrutad dag och han behövde hjälp med det mesta såsom matning, påklädning, hygien etc. Han hade mycket begränsad kommunikation och därmed var det mycket begränsat vad han själv kunde påverka. Det mesta serverades liksom för honom på bestämda tider och enligt de dagliga rutinerna. Med den nya datorn följde enkla stora knappar för att starta och stoppa animeringar med ljud i det program han jobbade med. Det var underbart att se med vilken glädje han kunde starta sina favorit-animationer om och om igen. Det var han som kontrollerade situationen. Och han valde vilken sekvens han ville se och hur många gånger han ville se den. Kanske var det första gången han själv helt och hållet kunde kontrollera ett skeende.
Albert på vårdhemmet
Ett annat exempel var på mitt förra jobb där jag sålde tekniska hjälpmedel som t.ex. utrustning för omgivningskontroll för personer med rörelsehinder. Jag minns särskilt en äldre herre som vi kan kalla Albert. Han var sängliggande och helt förlamad från halsen och neråt. Han låg i sängen på ett vårdhem med begränsade vårdresurser. Det ENDA han kunde göra var att larma på personal om han ville något genom att blåsa i ett munstycke. Jag åkte till honom med uppdraget att installera en fjärrkontroll som han kunde manöverera med ett sug-och-blås munstycke. Sedan fick han en telefon som han kunde styra med den fjärrkontrollen samt en mottagare så han även kunde tända och släcka sin lampa samt slå på och av den bandspelare han hade för att lyssna på kasett-böcker. Det kan man också kalla skillnad. Helt plötsligt kunde han ringa vem han ville, svara i telefon osv. Han kunde fortfarande så klart kalla på personal men det var ändå en avsevärd skillnad för honom att kunna göra något själv.
Joe i Nya Zeeland
I dag jobbar jag med att göra webbplatser talande så att människor som har svårt att läsa kan ta del av information som finns på webbplatser. Det är lite mer abstrakt än mina tidigare jobb och direktkontakten med människorna som har nytta av det vi håller på med är svårare att få till och hinna med. Men i förra veckan fick vi ett kul meddelande från en kille som heter Joe på andra sidan jordklotet (Nya Zeeland) och jag tror det är vår uppläsning av nyheterna på International Herald Tribune (www.iht.com) han avser när han skriver:
"Many thanks for a service that is going to be of great help to me ,I cannot read
for great periods of time due to motor accident and now will be able to listen
to the news and also allow me to understand it better . My congratulations to
your reader in the fact that I could understand every word he said ,Once again
my many thanks".
Och som min chef skrev när han skickade ovanstående feedback vidare till alla i personalen så är just sådana här meddelanden det som gör vårt arbete så kul…