Kategorier
gamla inlägg

Otroligt dumt om Mejlkoll på jobbet

På DN.se kan man läsa om en otroligt märklig slutsats av en undersökning om mailande på jobbet. "Mejlkoll stjäl fokus från jobbet " är rubriken för artikeln.

Det är en forskare vid universitetet som kommit fram till att många förlorar mycket arbetstid åt att svara på mail. Dels för att det kommer så många mail, dels för att de flesta försöker svara så snabbt och dels för att det tar 64 sekunder innan man kan koncentrera sig på jobbet igen. Hela undersökningen, slutsatsen (och sorry DN, men även hela er artikel) bygger på följande något mossiga syn på mail som:

1. Något som egentligen inte hör till jobbet.

2. En tidstjuv som man skulle klara sig lika bra utan.

3. En destruktiv stressfaktor.

 Hade artikeln varit skriven år 1999 skulle jag kanske ha kunnat köpa hela resonemanget. Men nu har vi 2008 och en helt annan situation. I de allra flesta jobb ingår mailande som en mer eller mindre självklar kommunikationskanal. Fortfarande ser många mailen som en ersättare för skrivna brev som man tidigare skickade med snigelpost och sedan väntade några dagar på att få svar på. Man skrev sitt brev, gick bort med det till postfacket för utgående post och väntade sig svar inom någon vecka. Men jag tror att det är allt mer vanligt att anställda i många yrken förväntas kunna göra mer än en sak i taget och kunna hålla mer än en boll i luften samtidigt. Om man sitter i kundtjänst kanske man chattar med kunder, pratar i telefon och svarar på mail: Samtidigt. 

Min fråga till sist är: Skulle DN ha publicerat ett forskningsrön som visade på hur skrämmande mycket arbetstid som går åt till att telefonera och hur många sekunder det tar innan man återfår koncentrationen tillbaka till det man egentligen borde göra på jobbet (vad det nu skulle vara). 

 Mail är mer tidseffektivt och tidssparande och anti-stressande än en ständigt ringande telefon. Man får sina frågor och ärenden i en fin kronologisk ordning och kan beta av dem i den takt man hinner och vill prioritera.

Men som jag hävdat i tidigare blogginlägg så är mailen redan utdöende som kommunikationsform. I formella sammanhang kommer den nog dock att leva kvar länge till.