Kategorier
gamla inlägg

Några reflektioner om förmiddagens seminarium

"Bättre tillgänglighet till informationssamhället " var alltså temat på det halvdagsseminarium som jag varit på idag. Av programmet att döma så misstänte jag redan på förhand att det skulle bli ganska stort spektra på dragningarna. Och det var väldigt mycket "Så-här-jobbar-vi-med-de-här-frågorna-i-vår-organisation" och inte så mycket "så-här-löser-vi-problemet".
 
En dragning handlade om ett iofs spännande projekt om ett gps-baserat navigeringssystem för personer med grav synskada. Men vad har det med dagens tema att göra? Utrustningen som presenterades ger en mycket bättre tillgänglighet till gator och torg och ger en ökad självständighet men det har ju ingenting med tillgänglighet till informationssamhället att göra.
 
Sedan handlade en dragning om nästa generations trygghetslarm, dvs. en trygghetstelefon som var uppkopplad via bredband istället för det analoga telenätet. Men det har ju heller inget att göra med rubriken för dagen. Snarare om hur tekniken varit tvungen att anpassa sig till den övriga tekniska utvecklingen.   
 
Men sedan var det två dragningar som till slut handlade precis om dagens tema: Dels var det presentation av ett försök där personer med Aspergers syndrom, Läs- och skrivsvårigheter, eller utvecklingsstörning har provat ett system för att mycket enkelt skapa och skicka videomail till kompisar och andra mer formella kontakter. DET är ett sätt hur man ger dessa målgrupper en anpassad möjlighet till en bättre tillgänglighet till informationssamhället.
 
Sedan var det Omnitor som presenterade mycket intressanta lösningar för hur personer som har teckenspråk som förstaspråk kan kommunicera med oss hörande på ett så smidigt och naturligt sätt som möjligt. Det har ju sedan länge varit möjligt att ringa till en förmedlingstjänst som omvandlar texttelefoni till tal och tvärtom. Numera kan även teckenspråkiga använda videotelefoni och via en teckentolkförmedling prata med hörande: Både från en dator med webkamera men framför allt från sin kameramobil. 
Det som var nytt för mig var ett pågående försöksprojekt där teckenspråkiga kan få ett direktnummer som ändå går via en förmedlingstjänst. Tjänsten heter Ring direkt och du kan läsa mer om det här: www.omnitor.se/ringdirekt. Hela idén med projektet är att försökspersonerna kan ge oss som inte kan teckenspråk möjligheten att ringa dem direkt via ett personligt telefonnummer där den tolk som svarar direkt vet vem du vill kontakta och ringer upp denne via mobil eller webkamera. Fram till nu har teckenspråkiga t.ex. på visitkort och liknande varit tvugna att uppge telefonnummer till en förmedlingstjänst och därunder uppgett att den som ringer sedan skall be förmedlingstjänsten ringa deras texttelefonnummer eller videotelefonnummer. Vem skulle vilja ha så?
 
Till sist så kan jag bara beklaga att det var mycket dålig tillgänglighet till informationssamhället under seminariet eftersom ingen publik internetuppkoppling kunde erbjudas annat än till föreläsarna. Så därför blev det ingen direktsändning via Bambuser.