Förr i tiden sa man att riktigt nära vänner och familj kunde man bara sitta tyst med utan att behöva prata. Några kanske höll på med handarbete eller läste någon bok/tidning. Nu för tiden sitter vi med våra mobiler om vi inte har något att prata om. Men ofta händer då att någon genast måste fotografera det och påpeka att alla är asociala/nördiga/internetberoende/mobilzombies osv.
En annan liknande situation som även uppstår i vår familj är då man är på resa. Familjen umgås intensivt 24/7. Men så hittar man Wifi och då vill alla koppla upp sig och kolla vad som hänt i den digitala verkligheten. Även detta brukar många påpeka som lustigt/skrämmande/konstigt/osocialt.
Hur länge kommer det att dröja innan vi inser att mobilen är en förlängning av våra sinnen? Att vi är sociala när vi tittar ner i skärmen. Ett kommunikationsredskap. Ett minneshjälpmedel. En nyhetsförmedlare. Inte något som hämmar vårt sociala beteende.
Jag gillar inte ordet mobilzombie. För det är bara ett ord som precis som förkortningen ”IRL” försöker måla ut den ofrånkomliga utvecklingen av människors kommunikationssätt som något konstigt, skadligt, otäckt, märkligt och negativt. Tror ni de ser den tekniska utvecklingen på det sättet i länder som Sydkorea, Kina, Nigeria, Egypten osv?
Och det var ju inte direkt så att folk satt och småpratade med varandra på exempelvis pendeltåget innan mobila webben slog igenom..
