Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

En dag med SJ på Twitter

Idag har det handlat mycket om SJ på Twitter. Dels för min egen del började dagen med SJ kl. 06.33 från Bålsta. Jag hamnade bredvid en skjutdörr som öppnades och stängdes oavbrutet och av sig själv. Och då den öppnades kom det en vägg av pisslukt i kategorin det-svartnar-för-ögonen-illa. Konduktören förklarade lugnt att det var vanligt särskilt vid kyla(!!?) Hon som satt bredvid mig sprayade med parfym i sin halsduk och hade den för näsan. Så illa var det. Om ni någon gång varit tvungna att åka med den kombinerade hissen och spontantoaletten på T-Centralen eller andra tågstationer så vet ni vad jag menar. Jag twittrade så klart om det till @sj_ab och fick svar när twitter-teamet efter 9 jobbat sig fram till min tweet.

Men det som varit den stora snackisen idag är Göteborgspostens ledarskribent Malin Lernfelt som idag hade en artikel som till en början hade rubriken: ”Dags att SJ börjar Twittra” men som senare byttes till ”Twitter hjälper resenärer” lite hipps vipps. Deeped har sammanfattat händelserna bäst och jag tänkte först nöja mig med det. Men efter allt som ploppat upp och hur hon själv flera gånger bara förvärrat situationen så måste även jag ge mina reflektioner kring detta:

För tanken var ju god och uppslaget till artikeln var att Lernfelt haft nytta av Gatwicks twittrande då hon var strandad på flygplatsen tidigare. Det som gjorde att twitter-bubblan gick berserk på artikeln var att SJ twittrar sedan oktober 2009 och att det är ett av de mest omtalade twitter-case sedan dess. Senast idag skrev Brit Stakston denna skarpa analys av hur en dålig affärsstrategi syns igenom i deras twitternärvaro pga för stor transparens.

Dessutom visar det sig senare att Malin Lernfelt läste twitter-uppdateringarna på Gatwick utan att ha ett twitter-konto själv (framkom inte i artikeln). För hon börjar twittra idag efter att fadäsen och det uppenbara epic-fail vad gäller research som hon gjort, är på allas läppar..förlåt tweets.

När misstaget gått upp för henne ändrar hon också helt sonika rubriken på artikeln (utan att skylta med att hon uppdaterat det, som är brukligt på bloggar). Men det är nu det riktigt intressanta börjar. För istället för att göra en komplett pudel och säga att hon gjort dålig research så går hon rakt i den klassiska fällan: Förringa ditt felsteg och skyll på andra.

Skylla på andra fungerar ju alltid…eller?

(Kan det vara ur ovanstående dragning som Lernfelt tagit fasta på vad gäller krishantering)

Vanligen kan man skylla på ”systemet”, ”tekniken”, ”samhället” osv. Malin väljer att skylla att SJ inte marknadsfört sin twitternärvaro med en länk på förstasidan. Det är helt fel. För den finns tydligt länkad från en banner nere till vänster på förstasidan. Sedan säger hon att twitter är en sandlåda som går lös på en sådan liten miss. Och på Twitter säger hon att hon börjar twittra trots att hon egentligen inte har tillräckligt intressanta frukostar för att göra det. Det dryper minst sagt av förakt. Lernfelt är ju lite finare och förmer och skribent på en av Sveriges största (går-)dagstidningar  och får sina ord tryckta på döda träd. (Ok, det kom lite förakt mellan raderna där med…jag erkänner).

Hon får även dela med sig av sitt förakt på Resumé.

Jag är den förste att hålla med henne om att SJ borde ha twitter-närvaro 24/7 och inte bara vardagar mellan 9-16 när typ ingen reser. Har jämfört det som att sälja glass på badstranden i november. Men SJ har sagt vid upprepade tillfällen att de kommer att utöka sin närvaro. Och de svarar på ALLA tweets oavsett när man twittrar. Så som en terapeutisk kanal fungerar det dygnet runt då man är upprörd över något. Och även det är ju inte att förringa.

Men det ÄR fortfarande så att hon inte ens bemödade sig en googling på SJ + Twitter som hade hjälpt mycket. Hon tycker även att Twittrarskaran är utan nåd. Min erfarenhet är att Twitterskaran är en fantastisk tillgång. Om hennes research för artikeln varit att fråga på twitter hade hon fått kontakt med många vänliga och hjälpsamma twittrare. Samma folk som nu tävlar i att hitta på den fyndigaste tweeten på temat ”Dags att börja….NNN…. Det är ju 2010”.

Inte många privatpersoner jag vet som lyckats få en egen hashtag innan man börjat twittra själv (Kolla in #lernfelt) men jag förstår att det känns lite motigt att börja twittra i det läget.

Hundhuvudet ska GP-ledningen bära

Det som är allvarligare än att en ledarskribent har lite för stort självförtroende och lite för lite tid/ork/lust att göra research är att en tidning som Göteborgsposten publicerar det hela på ledarplats. Någon i huset borde väl rimligen ha fått med sig att SJ Twittrat i drygt ett år.

Min dag med SJ slutar som den börjar med #fail

När jag skulle hem från Örebro i em så var mitt tåg inställt. Så jag kommer hem en timme senare. Att jag får resan ersatt av resegarantin väger inte ett smack upp att jag missar en timme av de 1.5 timmar jag hinner träffa mina småttingar då jag kommer hem. Om SJ skulle vara tvungen att ersätta för dygnets värdefullaste timmar i tillägg till all förlorad arbetstid för folk skulle de nog gå i putten snabbt.