Kategori: Sociala medier

Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Snabb respons är viktigast

I går kunde man läsa på dn.se om att företag som Comhem och Tre inte kan bortse från kritiken som haglar mot dem på sajter som fairshopping.se. Jag följde tidigare även med intresse den storm som rasade på Twitter när Comhems samtliga abbonenter hade ett avbrott på flera timmar. Till att börja med så såg jag att http://twitter.com/comhem inte var Comhems egen profil på Twitter utan att det var någon som nappat det namnet och där samlar in alla Tweets som handlar om klagomål mot Comhem 😉 Däremot har nu Comhem själva registrerat ett Twitter-konto på namnet comhemab. (Det är nästan lika dåligt som om SJ AB för sent skulle upptäcka att sjab var upptaget och därför ta sitt bolagsnamn baklänges som Twitter-nickname.)
Jag har sagt det förut och säger det igen: Företag kan inte år 2009 stoppa sitt huvud i sanden och vänta tills alla eventuella stormar (stora som små) blåst förbi. Det kanske fungerade i gammelmedia. Men det fungerar inte på Internet. Som företag har man idag två alternativ:
1. Se till att ALL diskussion om företaget sker på företagets egen webbplats/forum som är helt öppna för diskussion och där företaget ger snabb respons på all feedback som kommer in. Detta är det bästa exemplet men ganska svårt (om inte omöjligt) att uppnå. Särskilt om man vaknat för sent och en massa forum, facebook-grupper, twitter-konton, bloggar osv. är startade åååår innan man själva fattat vad som händer.
2. Alternativ två är att se till att man har FULL koll på vad som händer och diskuteras i den nya världen Internet. Primärt får man se till att man har örnkoll genom nyhetsbevakning och bloggsökningar. Det behöver nödvändigtvis inte handla om svindyra nyhetsbevakningstjänster. Håller man på inom ett relativt nischat område räcker nog Twingly och deras tjänster för blogg- och mikroblogg-sökningar bra. För nyheter fångar Google upp det mesta. Lägg upp sökningar som RSS-flöden och prenumerera på dem. Man behöver inte vara Datavetare för det utan varje ansvarig bör ha detta på sin startsida i sin webbläsare för realtidskoll.
Oftast handlar det kanske om att kombinera alt.1 och 2 på ett för verksamheten lämpligt och realistiskt sätt. A och O är iallafall att man svarar snabbt. För hur stor kris som än blåsit upp och hur illa det än ser ut så är snabba svar det viktigaste. Den grinigaste kund blir totalomvänd av ett snabbt svar från tillräcklig hög instans på företaget i fråga.
Och vill ni veta hur man som företag skall svara på kritik i bloggar och forum kan man läsa detta blogginlägg från tidigare i år och ladda ner denna förträffliga guide i form av ett flödes-schema (PDF på 63 kB) som Per Axbom översatt till svenska och lagt upp på sin blogg.
Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Jag har lärt mig ett nytt ord: Slactivism

Min relativt nyupptäckta favorit-podcast just nu: Spark på CBC i Canada. Riktig geek-radio som radar upp de mest intressanta reportage du kan tänka sig om webben och annan cool teknik på ett mycket trevligt sätt.
I det senaste avsnittet som sändes idag var en överaskning att det var med ett reportage om ”Danmarks största Facebook-experiment” och en intervju med min vän Internetpsykologen, som jag tjatat om rätt mycket på sistone 😉 Det var kul att höra även om jag läste på Facebook att Anders själv inte alls var nöjd med hur intervjun klipptes ihop. Lite experientiellt var det nog gjort. Men det är ju fedt med respekt att bli intervjuad av Spark, Anders!!
Men sedan lärde jag mig alltså även ett nytt ord. För från reportaget om Anders experiment med en Facebook-grupp som snabbt fick 27 000 medlemmar och som var lika svår att få stopp på som en skogsbrand, förde Nora Young lika snyggt som vanligt över programmet till nästa ämne i programmet: Slactivism.
Det är en kortform av Slacker activism som rakt översatt till svenska skulle bli något i stil med ”slö-aktivism” eller ”slashas-aktivism”. Exempel:
Man klickar för att gå med i en Facebook grupp och visar därmed sitt ställningstagande i en fråga. På Facebook kan ju det vara allt från ”Earth Hour” till ”Stoppa VAB-intygen”. Även att delta i Eart Hour genom att släcka sina lampor i en timma räknas som Salctivism. Sedan kan jag ju tänka mig att vart gränsen går mellan slactivism och activism beror på vem man frågar. En del tycker väl att allt där man inte handgripligen slänger gatsten efter polisen inte är riktig activism. Fransmänn verkar ha en fallenhet åt att tämma stora lastbilsflak med saker som rutten fisk, gödsel, sopor osv på mindre lämpliga ställen så fort de blir upprörda över något. Innan Internet var väl det starkaste uttrycket för en normalsvensks aktivism att skriva en insändare i lokalblaskan och underteckna den med ”Vän av ordning”.

Vristband som bärs för att visa sin ståndpunkt i en fråga. Vissa färger betyder vissa saker. Banden kan även ha en text inpräntad i sig.

Även sådana här vristband räknas tydligen som slactivism. Så jag antar att även rosa bandet och mustaschkampanjen räknas dit. Men på Internet frodas slactivism allra mest. För det är så lätt (FÖR lätt) att skicka vidare upprörda kedjemail (såå 1999) till alla sina kompisar. På Twitter används RT (re-tweet) mycket för att sprida slactivism. Och på Facebook går man lämpligen med i en kampanj eller grupp för att ta ställning. Det är lätt att klicka lite förstrött på alla inbjudningar som kommer.

Själv väljer jag noggrant ut vad jag går med i för grupper och vad jag inte. Bloggaren Isabelle Ståhl skrev ett bra inlägg om just Facebook-grupper för några veckor sedan. En grupp som heter ”Vi som älskar våra barn” skulle jag aldrig gå med i. För det är så självklara saker och det skulle vara intressantare att se vilka som går med i en grupp som heter ”Vi som inte älskar våra barn”. Man kanske borde starta en grupp som heter ”Vi som tycker om att andas”?

Men Anders Facebook-experiment tycker jag ändå bevisar att slactivism kan få stora följder och konsekvenser trots att det i grunden bara är 27000 slöa klick som ligger bakom succén med den falska slactivism-kampanjen.

Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Uttrycket Domino-effekt får ny innebörd

en snubbe håller en bit ost i näsan

För några dagar sedan råkade den amerikanska snabbmatkedjan Domino’s Pizza (multinationellt företag med 125.000 anställda) ut för en mycket otrevlig domino-effekt. Två anställda fick för sig att de skulle äckla med kundernas mat-beställningar, filma eländet och lägga upp det på Youtube. Klippen klättrade snabbt bland populära klipp. Och det tog inte länge tills de var uppe i över 700.000 visningar. Är det tillräckligt äckligt eller sjukt går det fort att bli populär på Youtube.
Det verkar som att en av upphovsmakarna av filmklippen (Ja, de gjorde flera) kom på att det kunde få vissa följder och tog bort klippen på Youtube. Men skogsbranden var redan startad (klippen var redan kopierade och postade på andra ställen) (HÄR) och kunde inte längre släckas. Det är inget för känsliga tittare men kolla på klippen om du inte tänkt äta på Domino’s den närmaste tiden eller på nåt ställe som påminner dig om detta.
Domino var relativt snabba att lägga upp ett eget Youtube-klipp där deras VD gör en pudel och meddelar att de två anställda fått kicken på fläcken. Jag tycker det var bra att de var snabba på att ge sig in i dialogen. Men klippet på VDn är inte särskilt PR-mässigt utfört om du frågar mig. General-felet är att snubben inte ens kollar in i kameran. Tänk dig att någon kommer till dig och ska be om ursäkt men inte kollar dig i ögonen. Hur uppfattar man det? Det positiva med klippet är att han ser äkta skärrad och bedrövad ut. Inte hård-redigerat och stajlat. Utan avskalat och äkta. Men det hade känts mer äkta om han kunnat kolla in i kameran istället för på vad som förmodligen är hans manus på en skärm eller kanske på en whiteboard i bakgrunden.
Ska bli intressant att följa fortsättningen på denna historia. Jag kan mycket väl tänka mig att det kommer att bli ett duktigt hack i Dominos försäljningssiffror för Q2. Men till Q3 borde de ha återhämtat sig. Folk glömmer så fort. Hade det inte varit snabba att ge sig in i diskussionen tror jag det hade fått större följder och varit en snackis en längre tid i sociala media (och gammelmedia i USA som också uppmärksammade klippen).
Två av mina favoritbloggare har skrivit mer utförligt om detta. Läs deras inlägg här och här (båda på engelska).
Jag tycker man kan dra vissa paraleller till ICA och köttfärsskandalen tidigare. Enligt en god vän till mig som jobbar på Anticimex så har den skandalen i det långa loppet inneburit mycket positivt för ICA. Det var Anticimex som inom några dagar efter skandalen sändes i TV blixtinkallades för att ta tag i samtliga ICA-butikers kötthantering. Anticimex är mest kända för att jaga skadedjur (ICA-handlarna brukar be dem parkera sina bilar en bit bort) men de är en av de största privata aktörerna på hygien och hjälper små och stora företag att jobba med sanitet och hygien. ICA har sedan köttfärs-skandalen gjort en enorm upprustning när det gäller sina rutiner, hygienpolicy, kötthantering osv. Så även om det har kostat att rycka upp sig så har det inneburit att ICA pga att de hamnade i blåsväder ytterligare stärkt sin position på marknaden och har just nu ett rejält övertag när det gäller rutiner kring livsmedelshantering och hygien. Allt enligt min gode vän med bra insikt på området.
Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Twitter-bottar eller kaffeälskare?

Tidigare idag twittrade jag om att jag skulle ta en ”kaffe latte”. En liten stund senare hade jag tre nya som följer mig på Twitter. Alla tre hade lagt upp sina profiler för några timmar sedan och alla tre hade bara två tweets. I sin profil-text länkade alla  tre till samma sajt: oncoffeemakers.com
Alla  tre hade också asiatiska tjejer som profilbilder (OBS! Påklädda, söta och glada).
Det är alltså en hel del som pekar på att det här inte var tre glada tjejjer som har ett stort brinnande intresse för kaffe och addar alla som twittrar om det utan någon slags bot. Alla tre hade på några timmar börjat följa 800-900 personer.. Men det som var mer förvånande var att alla tre också hade över 100 personer som följer dem. Antingen så är det bottarna som addar varandra eller så är det så att 1 av 8 automatiskt följer alla som följer dem. Kanske en kombination av båda? Detta verkar iallafall vara en ny form av marknadsföring.
Det finns även andra som addat mig i förhoppning att jag ska börja följa dem. Och den nya Twitter-följare som jag uppskattar mest är den som heter ”FRA”. Antingen ett väldigt transparant uttryck av signalspaning eller någon med mycket sinne för humor.
Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Danmarks största Facebook-experiment

Anders Colding-Jørgensen är en Internetpsykolog som jag fick kontakt med för ett par år sedan. En Internetpsykolog håller inte på med behandling över nätet utan det är en som studerar psykologiska beteenden och skeenden på nätet. Läs Anders eget svar på frågan ”Hvad f***** er intenetpsykologi egentlig?”.

Den senaste månaden har jag med stort intresse följt ett experiment på Facebook som Anders regisserat. Det började med att han utmanade sina studenter på kursen i Internetpsykologi på Köpenhamns universitet i vem som kunde få flest medlemmar till en Facebook-grupp.

Anders satte upp en Facebook-grupp baserat på ett helt påhittat nedrivningshot av en känd, både älskad och hatad, fontän i Köpenhamn: Storkespringvandet. Anders strategi för att locka till sig intresserade var enligt följande:

  • Det skulle vara en ”Nej till” grupp då det är mycket enklare att mobilisera folk MOT något än FÖR något.
  • Sedan fick Anders med en skurk i form av ”Idioterna uppe på kommunen” och storkapitalet i form av H&M.
  • Vidare så hittade Anders på ett datum för när Teknik och Miljökontoret skulle sammanträda för att få till känslan av att det är bråttom att göra något. Datumet för mötet var äkta men Storkesprinvandet fanns inte alls på dagordningen.
  • Det danska ordet för ”folkrörelse” i kombination med ”10.000 medlemmar” för att skapa en stämning av att det var många bakom rörelsen.
  • Sedan la Anders in några fraser ur en känd dansk sång om fontänen för att väcka igenkänning och nostalgi hos folk.
  • Till sist så bifogade Anders bilder av fontänen och lite videoklipp och länkade in en länk till ett reportage från en trovärdig radiokanal.
Anders skickade sedan ut inbjudan till gruppen till sina 120 Facebook-kompisar och talade om att det var ett experiment. Inledningsvis gick tillströmningen av medlemmar lite långsammare. Men receptet för succé var skapat och medlemmarna började strömma in i allt större mängd.
Efter en vecka passerades 10.000 medlemmar. Anders bloggade om experimentet när 23.000 medlemmar anslutit sig och bad om ursäkt till de som kände sig lurade. Efter någon vecka till nådde gruppen 27.000 medlemmar. Vid de laget hade TV och tidningar hört av sig. Politiker som tagit emot mängder med protester och upprörda klagomål hade också kontaktat Anders. Han kunde dock inte längre  blåsa av experimentet på Facebook då man inte kan skicka ut meddelanden till alla medlemmar då en grupp passerat 5000 medlemmar. Men han försökte meddela sig genom att byta namn på gruppen och skrev även ett inlägg till på sin blogg om att försöket är avslutat.
Klicka på bilden nedan för att se ett TV-inslag på dansk TV2 om försöket.
anders
Nu vill Anders och hans studenter försöka lära sig så mycket som möjligt av detta experiment genom att försöka få så många som möjligt av medlemmarna att svara på en enkät om varför de gick med i gruppen. Resultatet av undersökningen ska presenteras på Anders blogg. Så tycker ni detta är intressant så ska ni hålla utik på virkeliheden.dk
Samtidigt som jag följt Anders experiment  har jag börjat läsa boken ”Here comes everybody” av Clay Shirky. Det var Joakim Jardenberg som i nämnde boken i någon webcast och jag har hittills gillat det jag läst. Ska återkomma till mer om innehållet i den. Men boken handlar om precis det Anders visat på: Vilka enorma krafter man kan sätta igång på nätet bara man drar i de rätta trådarna. Både Anders Colding-Jørgensen och Clay Shirky pekar på baksidan av den enorma kraft det finns i att snabbt kunna mobilisera massor av människor: Vad skulle hända om någon får för sig att dra igång ett drev riktat mot en enskild person eller grupp i samhället? Kanske baserat på några unkna fördommar eller underbyggd vrede.