Kategorier
Angeläget Medborgardialog Sociala medier

Knivsta för eller mot framtiden?

Knivstas nya kommunhus
Knivstas nya kommunhus som invigdes i veckan

I förra veckan invigdes Knivstas nya kommunhus. Jag var där i lördags och tittade då det var öppet hus och man kunde besöka alla korridorer. Detta är ett lyft för Knivsta som kommun. Bra med bibliotek och café på bottenplan så det även blir en samlingspunkt för invånarna och inte bara för politiker och tjänstemän. Lördagens öppna hus var välbesökt och det var mycket kul att få chansen att se hela huset från insidan. Att vi äntligen fått ett riktigt kommunhus handlar om ett Knivsta FÖR framtiden.

För eller mot framtiden?

Men i den verklighet som finns på nätet och där du just nu befinner dig som läser detta blogginlägg är inte Knivsta i närheten av en modern kommun. Där verkar det som att Knivsta är just MOT framtiden. Jag har bloggat om det tidigare både här (2009) och här (sept 2011) samt här (okt 2011) men har även tagit upp det sorgliga exemplet i många andra sammanhang när jag träffat folk som jobbar med sociala medier inom offentlig sektor. I det senaste blogginlägget var första gången som jag fick svar från kommunens folk.

Att finnas där folk finns

Knivsta kommun har en webbplats som inte fyller sin funktion ens när det gäller det mest basala som att tillhandahålla relevant och aktuell information till invånarna. Där är en mysko struktur som gör att man varje gång klickar runt i blindo för att hitta basala saker som läsårstider, återvinningcentralens öppettider, skollovsaktiviteter, kontaktuppgifter osv. Jag gillar hur de gjort i Kalmar där man möts av en sökruta och där de har en väl underhållen och fungerande sökfunktion. Det är så de flesta hittar information på webben 2012, inte genom att leta sig ner i någon egensinnig trädstruktur. Men Internet har för länge sedan slutat vara en plats där man enbart postar och skickar information. Internet handlar 2012 mer om Interaktion.

För bara drygt en månad sedan kunde man läsa att den relativt nylanserade webbplatsen görs om igen med ökad tillgänglighet. Så mycket mer ”modern och mer användarvänligt tousch” vet jag inte om det blivit iaf. Och inte någon bättre sökfunktion iallafall. Prova söka på exempelvis ”dagis”, ”soptipp” ”telefonnummer biblioteket” så ser ni vad jag menar. (och att sökresultatet visas i ett nytt fönster på en webbplats som heter finditcloud.com känns inte så värst användarvänligt eller förtroendeingivande alls)

Att vara före eller efter sin tid

Jag har gjort upprepade försök att på egen hand skapa alternativ för Knivstaborna på webben där möjlighet finns till delning av information och interaktion. Först ut (2007) var en Joomla-sajt på adressen Knivstabo.se (domänen ägs nu av någon annan). Senare var det lokalpartiet Knivsta.nu som gav mig i uppdrag att sätta upp forumet www.knivsta.org. Jag/vi har nog varit lite före vår tid för det har varit tomt och tyst på de forumen. Men Knivsta gruppen på facebook som jag driver tillsammans med en god vän (Stellan Grönwall) har nu samlat på sig närmare 400 medlemmar. Och det är ett mycket levande forum.

Telefon eller webb 2012?

När det brann och exploderade på AGA i Knivsta för drygt en månad sedan (6/8) var det ett stort område som spärrades av i Knivsta. Folk fick utrymma sina hem och det var osäkert hur länge avspärrningarna skulle vara kvar. Ganska snart under denna eftermiddag så slutade Knivsta.se att fungera. Kommunen satte upp en stab med ca 20 personer som stannade kvar efter kontorstid för att svara i telefon. Men ”få ringde” som kommunstyrelsens ordförande Göran Nilsson kunde berätta i en artikel i Knivstabygden som jag läste efteråt. Ett bra exempel på hur mycket det haltar mellan invånarnas förväntningar på vart man ska få information och vad kommunen kunde erbjuda. På vår facebookgrupp fick man däremot snabba och relevanta svar eftersom Stellan Grönwall var i direktkontakt med räddningsledningen och kunde dela med sig direkt till oss andra vad de gav för besked löpande.

Är dialog farligt?

Det jag oftast får en stark känsla av när jag hör Knivsta kommuns informationsansvariga prata om webben är att det är läskigt med en öppen dialog. Att man inte kan öppna för dialog för folk kan ju säga olämpliga saker. Problemet är att det gör folk oavsett, men nu sker den dialogen i andra kanaler. Vi har inte haft så mycket av sånt i Knivstagruppen ännu. Lite smygrasism och ett och annat personangrepp. För det mesta är det andra gruppmedlemmar som säger till och det blir långa diskussioner om vad som är ok och vad som inte är det. Vi som administrerar gruppen är tydliga med att det finns en policy för gruppen. Rasism och personangrepp är exempel på sånt som inte är ok. En del har lämnat gruppen för att de hellre startar en grupp med enbart likasinnade, vilket ju är helt ok. Men hade det inte varit bättre att det var kommunen själva som tillhandahöll de platser där kommunens invånare samtalar och frågar om vad som händer i kommunen, diskuterar lokalpolitik, tipsar varandra om evenemang osv?

Nu har vi ett modernt stadshus/kommunhus i vår fina och välmående kommun. Hoppas vi äntligen även kan få en modernare och mer tidsenlig närvaro online nu. 

PS. Jag har även skickat ovanstående i en mer kortfattad form som insändare till Knivstabygden. Det är i den papperstidningen man får reda på vad Knivsta kommun har på gång på webben så jag antar att det är via den man även ska kontakta dem.

Uppdaterat 24/9: Nu finns en kortversion av ovanstående inlägg publicerat på Knivstabygden.se och kommunstyrelsens ordförande Göran Nilsson och Informationschefen Hanne Natt och Dag har svarat här. Som väntat så skyller de på att vi är en liten kommun. Det är ingen ursäkt och dessutom så handlar det verkligen inte om teknik och resurser utan bara om synen på vad man ska ha Internet till.

Uppdaterat 25/9: Det är så mycket saker i det korta svaret från kommunen som behöver bemötas och jag har redan fått mycket respons från andra på mitt inlägg så jag måste sammanfatta det hela här. Till att börja med, kommunens svar i kursivt blått och mina kommentarer på det:

”Svårt som liten kommun vara i framkant” 

”Du tar upp många saker och utrymmet för svar är begränsat, men vi ska bemöta några av dina synpunkter.”

Det var även mycket begränsat att på 5000 tecken försöka koka ner ovanstående blogginlägg. Jag valde att koncentrera mig på knivsta.se men det jag pratar om är egentligen hela kommunens närvaro online. För tillfälllet är det ju begränsat till en usel webbplats så därmed måste jag väl börja där.

Det är svårt att som liten kommun ligga i framkant. I fallet sociala medier handlar det inte om teknik, utan om resurser att bemanna kanalen. Vi arbetar med frågan, och hoppas komma i gång under hösten. Händelserna vid Aga-branden visar att vår närvaro behövs!

Jag VET att det inte handlar om teknik. Det handlar om att utföra sitt uppdrag genom att vara överallt där medborgarna i nutid befinner sig. Det handlar inte alls om att bemanna någon ny kanal utan mer om att de som jobbar i olika funktioner på kommunen lär sig att kommunicera via effektiva och moderna kanaler. Utbildning och coachning är kanske två nycklar till det. Hjälp till självhjälp, mer än att lägga till en extra funktion i kommunen med en sociala-medie-redaktör eller nåt annat dumt. Det är politikerna och tjänstemännen som ska bli transparenta och lära sig hantera nyare sätt att kommunicera med medborgarna.

Webbens struktur är framtagen av ett 50-tal kommuner och tillgänglighetsexperter gemensamt, och den är grundligt testad. Hittills har vi tyckt att den fungerar bra. 
Inom kort genomför vi en webbundersökning om vår webbplats. Vi får se om den ger oss anledning att tänka om.

Den kanske är 100% tillgänglig och innehåller valid html och det är ju bra och viktigt. Det jag pratar om är att många idag inte klickar runt i oändliga trädstrukturer som är superlogiska för några och helt obegripliga för andra när man kan söka vad man är ute efter och hitta det enkelt. Finns en lång rad fungerande sökfunktioner för sajter och det går mycket bättre att googla ”site:knivsta.se” och det man är ute efter än att hitta det i strukturen eller försöka sig på sidans egen sökfunktion

Sökfunktionen är sedan tidigare felanmäld, tack för att du påminner! Du kan dock bara få träff på innehåll som finns. 
Samhället utvecklas och webben återspeglar det. Här finns ord som avfall, sopor och återvinning, men inte soptipp. 
Men kanske lever ordet kvar i människors språkbruk och därmed ska in som synonym.

Många saker har anmälts under åren och efter några veckor åtgärdas det. En vän upptäckte att soptipp nu finns inlagt.  Det var bara ett exempel och ordet används inte längre. Det tog mig 3 min att hitta några exempel på synonymer som inte fick träffar. Nu för tiden kan man väldigt enkelt ta reda på vad folk faktiskt har googlat och sökt på när de letat information på ens sajt och därmed vet man vilka ord och uttryck som är relevanta.

Efter branden var ett 20-tal personer i ledande ställning på plats för att kunna fatta nödvändiga beslut. Vi hade ingen extra bemanning på växeln.

Det var bara min tolkning då att ni satt och väntade vid telefonerna. Men webbplatsen var död. I Knivsta-gruppen på facebook var Stellan Grönwall i direktkontakt med räddningsledningen och kunde uppdatera löpande om läget till de närmare 400 medlemmarna i gruppen. Det var betydligt mer än vad ni 20 på kommunhuset presterade i form av information till invånarna den eftermiddagen.

Till slut. Jag har twittrat ut min insändare, ert svar och har här på morgonen fått in flera bra synpunkter via  i Facebook-gruppen ”Sociala medier i offentlig sektor” och Twitter mm. Återkommer med en sammanfattning senare.. 😉

Uppdaterat 1/10: Lovade återkomma. På Facebook-gruppen var det någon som försvarade strukturen som de 50 kommunerna har gemensamt tills en som jobbar med uppsala.se sa så här: 

”Jag jobbar med uppsala.se och jag tycker Daniel har kloka synpunkter. Det stämmer att vi (bland annat) använde oss av Funkaprojektet när vi gjorde om strukturen 2009. Problemet är nog att vi (och det projektet) fokuserat alldeles för mycket på just struktur/navigation och för lite på det faktiska innehållet och användarnas behov. Men det går alltid att förändra och förbättra ännu mer. :)”

Twittraren (tillika kommunikationschefen i Vellinge) @Vellingemarie sa så här när jag twittrade ut länken till min insändare och svaret från kommunen:

Skärmdump av tweet där @vellingemarie säger: En viktig kamp för demokratin, Lycka till

Jag svarar och tackar och säger att Informationsavdelningen i Knivsta hade trott att hon varit ironisk. Men då svarar hon
”Aldrig när det handlar om demokrati 🙂 Att vara i framkant handlar framför allt om engagemang, fokus och att våga tänka nytt”

Här kan ni läsa hela vår dialog på Twitter. I Vellinge kommun har de haft inne Katrineholms kommunchef som delat med sig av sina erfarenheter. Han är en pionjär och jag har haft förmånen att följa kommunchef Mattias Janssons framfart och inspirerande engagemang. När jag skulle prata Sociala medier för ett stort antal representanter för kommuners webbavdelningar förra året så bad jag om input från Kommunchef Mattias och fick följande inlägg på Youtube som jag spelade upp för mina åhörare:

Det får bli slutorden i detta rekordlånga blogginlägg. Knivstas informationschef och kommunstyrelses ordförande diskuterar och svarar tydligen bara på cellulosa (tidningstryck). Här är de inte iallafall.

Uppdaterat 3/10: I pappersupplagan av veckans Knivstabygden läste jag nyss att Knivsta kommun nu tagit fram en kommunikationspolicy. Efter att de flesta medborgarna haft tillgång till webben i ca 15 år har de nu alltså till sist tagit fram riktlinjer i hur man ska kommunicera med medborgarna där. Det var ju bra. Jämför man med att ta köra bil så har de nu fått en teoribok med alla trafikregler. Skulle vara bra om de även visste hur man lägger i växeln på bilen och får den att rulla framåt också.

 

Kategorier
Angeläget Event Sociala medier

Sweden Social Web Camp, epimagiskt evenemang

SSWC, som Swedensocialwebcamp förkortas, är årets viktigaste händelse inom allt som har med webbtrender och framtidens kommunikation att göra. Kort förklarat: Sedan 2009 har en bunt webbnördar samlats på en liten ö i Blekinge skärgård för att tillsammans skapa en okonferens. Jag var med 2009 och 2010 och jag kan inte överdriva vilken betydelse de två helgerna har haft för mig i frågan om kunskap och kontaktnät inom det som har med sociala medier att göra. Där lärde jag känna de som innan och efter de mötena lärt mig allt jag kan och vet om hur den nya tidens kommunikation fungerar.

Jag missade okonferensen förra året och ångrade mig bitterligen när okonferensen ägde rum. Jag hade bestämt mig för att inte åka av två skäl: dels var det en dag längre okonferens än tidigare och jag tyckte det blev för mycket arbetstid som försvann. Och dels så tänkte jag att det omöjligen kunde bli lika magiskt för tredje året i rad. När SSWC 2011 pågick insåg jag att jag hade fel. Och då bestämde jag mig för att inte missa fler. Men nu sitter jag här igen och har inte bokat någon resa och har planerat ledigheten så dåligt att jag inte har möjlighet att åka. Kommer nog att ångra mig igen.

Om du aldrig varit på SSWC eller undrar varför det är så himla coolt så ska du kolla på detta. Det är Anders Mildners middagstal från första årets SSWC ”En ring av eld”. Jag kollade igenom det nyss (för 4:e eller 5:e gången) och det är fortfarande mkt aktuellt och väldigt tänkvärt. Epimagiskt!:

Ett litet halmstrå griper jag nu iallafall och hoppas så här i elfte timmen vara med i FS Datas utlottning av en biljett till årets SSWC. Vinner jag den släpper jag vad jag har för händerna, avbokar ett par möten och åker till Blekinge 16-19/8.

Blir det inget SSWC så vill jag passa på att önska alla kloka, sköna, inspirerande människor som ska dit en bra okonferens.

Fotnot: Morris Packer AKA Morpac gjorde en total exit från allt vad online-närvaro hette förra året. Mitt tips är att han gör comeback på årets SSWC. Kan vara önsketänkande. Men han kommer kanske ridande på sin vita häst Skuggfaxe (eller MC av okänt märke) som Morpac den vite. Vore coolt om det är han som middagstalar och berättar om hur han besegrade en balrog eller vad han nu gjort sedan sist. 😉

Uppdaterat 9/8: JAAAAAA!

Idag fick jag ett telefonsamtal av Jonathan Sulo på FS Data 🙂 Jag var en av två lyckliga vinnare av SSWC biljett + boende i stuga. Jag är så glad och tacksam för det. Superkillen Emanuel Karlsten behövde inte sin resa ena vägen med det übercoola chartrade SSWC-tåget så jag åker ner med det och hem med flyg. Den andra vinnaren var min vän i Örebro Björn Sennbrink. Antar att vi två delar rum också. Detta ska bli grymt!! Till sist lite länkkärlek till företaget som gjorde detta möjligt: TACK FS DATA, webbhotell i världsklass!! 

Kategorier
Angeläget Bokrecension

Bokrecension: ”Bara jag kommer hem” av Nina Muhonen

Boken Bara jag kommer hem av Nina Muhonen

Tänkte skriva något så ovanligt som en bokrecension. Dels för att jag ytterst sällan läser några böcker nuförtiden. (Ska försöka ändra på det i sommar och har laddat ner ett par från Amazon att ha och läsa på paddan i sommar.)

Nina Muhonens bok upptäckte jag av en slump. Jag såg en länk på Rehab Stations facebook-sida om att Nina varit på radion. Jag kände igen namnet och upptäckte att det var samma Nina som jag träffade en gång i början av 2000-talet. Då pluggade hon till beteendevetare. Jag jobbade på Gewa då där vi bl.a. hade ett hjälpmedel för att läsa böcker som hon använde dagligen till sina studier. Nina gjorde stort intryck på mig på grund av sin otroligt positiva inställning till livet och sin framåtanda. För hon pluggade då ca 150 sidor per dag trots en hög nackskada pga en olycka som gör att hon är förlamad från nacken och neråt samt måste ha respirator som hjälp för att andas. Det var kul att träffa på Nina igen och då jag såg att hon relativt nyligen gett ut en bok beställde jag den på momangen.

Nu har jag läst boken och har nu även förstått att hon figurerat i många sammanhang i media så det är kanske några av mina bloggläsare som vet vem hon är.

Boken var mycket intressant och en spännande läsning. Nina berättar osentimentalt om olyckan som totalt förändrade hennes liv. Hon berättar vidare om kampen för att få komma hem och kunna återgå till ett liv och en vardag utanför sjukhusets väggar. Om hur hon utbildar sig samtidigt som hon driver företaget som behövs för att hon ska ha fungerande assistans dygnet runt. Om hur hon reser, studerar, engagerar sig i politik osv. Nina är inte är särskilt gammal men ändå så har hon hunnit uppleva och gått igenom mer än vad många hinner på ett långt liv. Eftersom hon nu är utbildad beteendevetare så har hon även delat upp boken och berättelsen i de fyra bearbetningsfaserna som man går igenom efter en svår och traumatisk olycka och förklarar på slutet hur de faserna var för henne.

Jag rekommenderar verkligen alla att läsa den här boken. Det är en spännande berättelse och Nina har mycket att lära ut till andra från sina egna erfarenheter i kombination med den yrkeskunskap som hon nu har på området beteendevetenskap.

  • Politiker borde läsa boken för att få inblick i livet hos en människas där fungerande sjukvård, fungerande hjälpmedel, tillgänglighet till allmänna platser/resande osv. bokstavligen är livsavgörande.
  • Beslutsfattare och personal inom vården borde läsa den.
  • Tror personer som har liknande erfarenheter i livet som Nina också skulle tycka om att läsa boken och kunna känna igen sig och få kraft och inspiration.
  • Även alla övriga som bara helt enkelt är intresserade av en unik livshistoria borde också läsa den.

Lycka till i framtiden Nina! Och skriv gärna fler böcker!

Kategorier
Angeläget Teknik

Sluta ringa! Det är 1800-talsteknik!

en antik telefon och en iphone
För många är ENDA skillnaden mellan dessa två apparater att den ena är trådbunden och den andra är trådlös

De som hört mig föreläsa om framtidens kommunikation och sociala medier vet att jag för en personlig hatkampanj mot telefonering. För folk som bara kommunicerar via telefon, de går aldrig att nå för de sitter alltid i telefon och de hinner aldrig ringa för de slösar så mycket tid på att få tag på andra som bara sitter i telefon osv. Har du möte med en sån där telefonerare så vet du att mötet när som helst kan bli avbrutet för att någon ringer (det är alltid ”ett viktigt samtal som de måste ta”). Maken till oeffektiva, stressade och splittrade människor är svåra att hitta.

Jag bloggade för drygt ett år sedan på Socialbusiness.se där jag skrev om vad det skulle innebära om vi tvingade hantverkare att sluta ringa. Vad mycket mer de skulle få gjort då.

Men nu riktar jag mig till alla i samhället. Och särskilt till er med ledande positioner på företag. För det är ni som måste digitaliseras först. Ni kan ju inte förvänta er att er organisation ska börja bli effektivare och använda modernare kommunikationsteknik än telefonen (som uppfanns 1870) om ni själva inte gör det.

Resursslöseri i många dimensioner

När datorn kom så var det många som använde den som skrivmaskin. Och gjorde man det så var ju datorn att byta ner sig. För sett i det perspektivet så är ju skrivmaskinen en dator men med INBYGGD skrivare (eller skrivare med integrerat tangentbord om man så vill 😉 Numera tror jag datoranvändningen för den gruppen har utökats till skrivmaskin + hemsidesbesökare + möjligen mailmaskin. Men att använda en modern smartphone enbart för att ringa folk är ännu större resursslöseri i dubbel bemärkelse. Dels är det ju slöseri av alla de potentiella tekniska resurser som en smartphone innehåller. Men det är även resursslöseri av din arbetstid och förmåga. Ett konkret exempel: När du ringer någon för att få ett svar på en snabb fråga kan du alltid utgå från att den du ringer blir störd. För knappast någon enda sitter väl på sitt jobb och bara väntar på att någon ska ringa? Ett telefonsamtal bör innehålla en del artighetsfraser och lite inledande kallprat. Är det ett viktigt ärende så måste du även skriva ner det som sägs. Och har du ingen handsfree så skriver du det för hand för att sedan du lagt på skriva in det på nytt i datorn. Jamen, du hör ju själv hur galet det låter.

Så, sluta ring!

Jag tror att det är fler än jag som skulle vilja att vi slutade upp med otyget att ringa varandra i tid och otid. Enda anledningen till att jag fortfarande använder denna 1870-tals-teknik är för att det är enda sättet att nå somliga. Då den dagen kommer när det är så för de flesta så måste vi ju bara komma överens om ett datum när vi lägger av med hela telefoneringsgrejen.

Telefonmöten är bra

Ett telefonmöte är däremot en helt annan sak. Det kan fungera bra som ersättning för att träffas. Det är skonsammare för miljön. Och effektivare när en eller flera inte måste åka iväg en kortare eller längre sträcka för att träffas. Till skillnad från ett spontant samtal så har man avtalat en tid för telefonmötet och förslagsvis så lägger man till möjligheten att se varandra (videokonferens med Skype/Google Hangout osv) och möjligheten att dela en agenda som alla kan se och kanske även editera (Google Docs/Office 360 osv) och man kan se på en gemensam presentation eller något annat som en av mötesdeltagarna ska visa de övriga. Inget av detta kunde man göra när man ringde varandra på 1800-talet.

Till slut några tankar kring din syn på telefonering. Stämmer något av nedanstående på dig:

  • Du tycker det är sjukt jobbigt med alla säljare som ringer men aldrig svarar säljare som mailar eller försöker få tag på dig på annat sätt? Lite motsägelsefullt, eller hur?
  • Du tycker det är sjukt jobbigt med säljare som ringer men jobbar själv som en säljare som ringer? Ännu mer motsägelsefullt. Känner flera sådana.
  • Du blir sjukt stressad av att telefonen ringer hela dagen för du har så många telefonsamtal du borde ringa. Motsägelsefullt, ja? Känner några sådana med, ja.
  • Du kan inte stänga av telefonen eller ljudet för tänk om du missar något jätteviktigt samtal? Allvarlig sjukdom i familjen och graviditet i 9e månaden är undantaget. I övrigt kan man faktiskt ta meddelande eller ringa upp det nummer som sökt dig.

Så sätt telefonen på ljudlöst. Tala in ett meddelande som ber folk kontakta dig via andra kanaler. Ange en webbadress där de hittar dessa andra sätt.

 

Kategorier
Angeläget Funktionshinder Jag gästbloggar Tillgänglighet

Gästbloggar IGEN på Ajour.se. Delta i diskussionen

Igår fick jag åter äran att publicera ett inlägg på Ajour.se. Denna gång blev jag ombedd att skriva om Maria Johansson Förbundsordförande i DHR som bojkottade en gala om mänskliga rättigheter då hon inte skulle få komma in via samma ingång som övriga inbjudna gäster då hon sitter i rullstol. Pinsamt och ännu ett tråkigt bevis på hur dålig medvetenheten är om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

Just nu är det 37 kommentar på artikeln. I början var det mest de sedvanliga stollarna och trollen som gick lös på mitt inlägg. Men nu börjar det balanseras upp av lite mer nyanserade inlägg och påpekanden. Ge dig in i den viktiga diskussionen du med!

Här är inlägget på Ajour.se om hur Postkodslotteriets gala om mänskliga rättigheter missade ALLAS rättigheter.