Kärleksförklaring nr 14 #blogg24: Kiruna, min födelsestad

Kiruna i vinterskrud

Idag går min kärleksförklaring till Kiruna, staden där jag föddes. Och jag bodde också de 14 första åren i mitt liv i Kiruna kommun. Min farmor och farfar bodde där så länge de levde och jag har fortfarande många släktingar och vänner där. Det är långt dit så det blir inte så ofta jag besöker min födelsestad. Men det är alltid trevligt att återvända. Och jag slås alltid av hur vackert där är. Staden ligger uppe på fjällmassivet och tågstationen som ligger på en av de lägre punkterna i staden är över 400 meter över havet. Så de högsta punkterna i staden ligger över trädgränsen. Från den lilla skidbacken på Loussavara har man en fantastisk utsikt i alla riktningar.

Kiruna gör det svårt att älska staden

Det är nära till fantastiskt skidåkning. Och det är nog vinter, skoteråkning och vintersport man ska gilla ifall man ska trivas med att bo där. För vintern är lång. Sist jag var i Kiruna var i midsomras och då såg det ut så här:

Sedan var det sommar i ett par månader och i september kom första snön för hösten. Så man kan säga att Kiruna gör det svårt att älska staden. Men jag gör det ändå. Bara jag inte behöver bo där. 😉

När LKAB mår bra då mår Kiruna bra

Jag är glad att min födelsestad blomstrar nu. För LKAB, som hela stadens överlevnad hänger på, går som tåget. Och som de flesta känner till så pågår ett enormt projekt med en stor del av staden som ska flyttas pga en malmfyndighet som finns rakt under en stor del av den nuvarande staden. Denna malmfyndighet minns jag att vi fick höra om redan i skolan i mellanstadiet på 70-talet. Det är kanske nu först de senaste åren och delvis tack vare högre pris på järnmalm som projektet blivit realistiskt. Järnvägen förbi Kiruna och tågstationen har redan flyttats, en stor sjö har torrlagts osv. så arbetet är redan i full gång. Ska bli spännande att följa projektet framöver och jag hoppas jag har möjlighet att besöka min födelsestad snart igen.

Kirunaborna

Många sörlänningar som åker till Kiruna kan uppleva Kirunabor som kärva och bistra. Men det är bara så man pratar till varandra i Kiruna. Så om du stannar och tankar bilen i Kiruna och du tycker att personen i kassan verkar sur och vresig så behöver det inte alls betyda att det är så. För under den lite kärva och bistra framtoningen finns för det mesta mycket trevliga, hjärtliga och ärliga personer. Det är liksom inga krusiduller med Kirunabor utan raka rör.

För några år sedan pratade jag med en snacksalig säljare som hade värsta utpräglade Stockholmdialekten. Och han berättade att han rest mycket till Kiruna i ett tidigare jobb. Ouch!! tänkte jag. DEN dialekten och DEN snacksaligheten i Kiruna… kan inte ha gått så bra. Så jag frågade lite försiktigt om han trivdes i Kiruna. Och han svarade att det inte var några problem så fort han förstått två saker:

  1. Han skulle inte åka upp över dagen utan alltid planera in så han stannade kvar minst en natt. Kirunabor gillade inte folk som flög upp och ner över dagen från Stockholm.
  2. Han frågade folk om deras skotrar. Då brukade det inte ta länge förrän han stod på någon garageuppfart och fick se senaste skoterköpet.

Generellt för alla kulturer så kommer man långt genom att vara lite lyhörd och inte hålla så hårt på sina egna principer och sitt eget sätt att vara. Så funkade det även för den här säljaren från Stockholm i Kiruna.