Kärleksförklaring 7 #blogg24: Min morfar

Inom 12 år har alla av mina anor utom morfar gått bort: Farfar 2002, pappa 2004, mamma 2005, farmor 2010 och nu senast mormor i oktober i år. Så därmed är det bara morfar jag har kvar av alla de personer som jag har mitt ursprung ifrån.

Jag har ibland funderat över varför vi (Läs:jag) är så dålig på att förklara hur mycket våra nära och kära betyder för oss medan de ännu är i livet. Sedan står vi där på begravningen och berättar om det. Men det är så dags då. Därför tänker jag nu ägna detta inlägg åt att berätta offentligt för er alla men även för min morfar hur mycket han betyder för mig och vad som gör honom till en alldeles speciell morfar.

Morfar bor i en bedårande vacker liten by som heter Malm ca 150 km norr om Trondheim i mitt-Norge i en del som kallas för Nord-Trönderlag. Tänk er ”Fylke” i Sagan om Ringen…

Utsikt ner mot Malm

Utsikt ner mot Malm från en plats upp i berget nära den gård där morfar föddes 1924

Ända sedan jag var liten minns jag min morfar som en mycket omtänksam och varm person som älskade oss barnbarn. Och trots att det kunde vara väldigt livat ibland med oss och kusinerna på besök under många veckor på sommaren så har jag inget minne av att han tappade tålamodet med oss.

Mina 16 första somrar var vi i Malm i stort sett under hela semestern. Och jag har så här i efterhand undrat hur mormor och morfar stod ut med kaoset med oss och de andra kusinerna vecka efter vecka då vi åkte och kom om vartannat under hela sommaren. Men jag antar att de gillade det och tyckte det var ok eftersom det fortgick år efter år. Och somrarna i Malm är fantastiska barndomsminnen som lämnats kvar för oss alla kusiner som fått uppleva det.

Jag och morfar sommaren 1970

Jag och morfar sommaren 1970

En annan sak som jag kom att tänka på under mormors begravning tidigare i höst var att det verkligen var så att alla var välkomna hem till mormor och morfar. Alla sorters människor och även sådana som andra kanske såg lite snett på var välkomna och togs emot väl hemma hos mormor och morfar. Mormor hade en väldigt bestämd syn på hur bra familjesammanhållning ska vara: Familjen ska vara som en ring där vi alla håller varandra i handen. Men våra ansikten ska vara vända utåt från ringen och inte inåt. För då ser vi även andra människor utanför vår familj och ska vara beredda att även ta in dem i vår gemenskap. Detta är en livsfilosofi som jag är väldigt glad att jag har fått ta del av och som jag inte kanske förstår hur mycket den har betytt för hur jag  blivit och ser på min omgivning.

Morfar har länge varit i mycket bättre fysisk form än vad mormor var. Hon tappade förmågan att tala obehindrat i en stroke redan 1993 och i över 20 år var det sedan morfar som fick vara hennes språkrör. För han förstod ju mer än någon annan vad mormor ville säga och uttrycka bara genom små vinkar och blinkningar. Det har även de senaste åren blivit mycket vård och stöd som morfar har fått ge mormor, vilket han har gjort med bravur och utan att klaga. Jag har länge också tyckt att de alltid är så söta med varandra. Och på mormors begravning fick jag höra att det inte bara är vi i familjen som håller av dem så mycket som lagt märke till det utan att det även var sånt som pratades om på byn: Hur ömma det gamla paret var med varandra. Fint föredöme.

Min morfar är speciell på så många sätt. Bla har han alltid varit i toppform fysiskt sett för sin ålder. Han spelade innebandy ännu vid 70 års ålder och klättrade upp för repen i gymnastiksalen ända upp till taket enbart med sina armar. Och så har han ett stort intresse för handarbete och bakar sitt eget bröd.

Morfar fyllde 90 i höst men han hänger med i vad som händer i världen och har kvar sin nyfikenhet på ny teknik. I sommar var jag hos mormor och morfar i en vecka. Jag var där med tre av våra barn och mormor var på ålderdomshemmet den veckan.  Så det var så härligt att ha mycket tid att prata med morfar. Man kan prata om allt med honom för han hänger med i världspolitiken och har så kloka tankar om allt som sker runtomkring oss.

Jag hade planerat att skriva denna kärleksförklaring till morfar sedan en vecka. Och igår fick jag veta av en kusin i Trondheim att morfar var med i Adressavisa i fredags. Så här kan ni se tidningsartikeln och läsa lite mer om min finaste morfar (klicka på bilden för att se artikeln i större bild):

10468107_10152810508385342_1981652830127453303_n

 

När mamma gick bort så tappade jag lite kontakten med mormor och morfar. För den naturliga kontaktvägen hade ju tidigare varit via mamma och då blir det knepigt att få till en ny naturlig kontaktväg och vana att hålla kontakt. Så jag är väldigt glad att jag på senare tid har fått en bättre kontakt igen med morfar och vi pratar i telefon regelbundet. Det är ju extra viktigt att komma ihåg honom nu då han nu blivit ensam.

När han fyllde 90 år tidigare i höst så fick han en Ipad i födelsedagspresent. Så jag hoppas att vi ska kunna börja även prata med varandra via Facetime/Skype framöver. Hade tänkt ta med honom på en rundtur på kontoret via Facetime till veckan.

Morfar har just öppnat sin 90-års present: En Ipad, eller som det kallas på norska "Nettbrett". Foto: Inger Landsem (min moster)

Morfar har just öppnat sin 90-års present: En Ipad, eller som det kallas på norska ”Nettbrett”. Foto: Inger Landsem (min moster)

 

Så morfar, jag är glad att jag har dig och hoppas du finns kvar länge till trots din höga ålder.