Kärleksförklaring 1 #blogg24: Min familj

Minifamiljen på fem pers sedan två flyttat hemifrån. Här frukost på Scandic Infracity på Farsdags morgon för några veckor sedan.

Under 24 dagar fram till julafton kommer jag att skriva 24 kärleksförklaringar. Detta är min version av #blogg24. Det kommer att bli högt och lågt, personer och saker blandat med organisationer och platser.

Min första kärleksförklaring är till det viktigaste i mitt liv: Min familj.

Min familj består av:

Min fru Merja och våra fem gemensamma barn: Jonatan (21), Benjamin (20), Alexander (15), Oliver (10), Natalie (9).

Att börja med någon annan kärleksförklaring vore helt fel.

Två som flyttat hemifrån redan

De två äldsta sönerna flyttade hemifrån i höst. Det var en större omställning än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Nu är det lyckligtvis så att de bor kvar i samma kommun så vi träffar dem i princip varje vecka iaf vilket är bra. Men det är ändå konstigt tomt hemma och vi saknar dem ofta. Den där lilla dagliga kontakten betyder så mycket även om det kanske tidigare bara var middagen eller en kort pratstund på morgonen eller kvällen. Att äldste sonen skulle flytta har vi vetat länge då han köpte lägenhet ca ett halvår innan han flyttade eftersom det handlade om nybyggnation. Men då son nr  två plötsligt började prata om att han också skulle flytta tyckte vi det gick lite för fort. Och det blev så att jag bara med två veckors mellanrum åkte iväg med deras flyttlass på släpkärran. Och det kändes inte ok alls. Hade en klump i halsen och hade miljoner tankar när jag åkte iväg med flyttlassen: Nu flyttar de ur boet. Vad har jag gett dem för start i livet? Hur kommer de att klara sig på egna ben? Kommer de hem igen ofta? Tänk om de skulle ha flyttat långt bort?

Nu har det visat sig att det alltid går att locka hem dem med lite mat då och då. Och vi försöker få  in en tradition med brunch på söndagar så ofta det passar och ingen av dem jobbar eller så. Så igår på första advent dukade vi upp en julgrötsbrunch (inbäddat Instagram-inlägg från igår):


Finns inget som slår de stunder då vi har alla fem barnen samlade runt bordet. Och medan de ännu bodde hemma var det middagsstunderna då alla var hemma och åt tillsammans som var de allra bästa. Dagens bästa stund. Och det är det så klart även fortfarande även om två nu är utflugna och vi fortfarande känner oss som en liten familj med bara fem pers runt bordet.

Finns inga människor eller saker som är viktigare i mitt liv. Så detta inlägg är till er:

Merja, Jonatan, Benjamin, Alexander, Oliver och Natalie.

I morgon kommer nästa kärleksförklaring…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *