Och här kan du läsa Hans Filipssons hela blogginlägg om saken på Fulldelaktighet.nu

Flera andra medier har nu plockat upp storyn och jag hoppas att detta solklara fall av diskriminering kan ge lite uppmärksamhet åt kampen för att all otillgänglighet skall klassas som diskriminering.

Tack till mina vänner på Ajour som ger denna viktiga fråga lite utrymme!

Uppdatering: Nyheten om Hans dyra hockeybiljett är nu ute i flera medier.
Expressen här.
TV4 Sporten igår inleddes med en telefonare med Hans.

Rubriken är fritt översatt från John Cleeses inledning där han inleder med orden att det är lätt att prata om kreativitet och mycket svårare att vara det. Här finns föreläsningen på drygt en halvtimme att se:

Jag har länge praktiserat kreativitetsföreläsaren Theo Häréns begrepp ”härarbete” som går ut på att man ALLTID borde jobba på den plats där man:

1. Mår så bra som möjligt.
2. Får gjort så mycket som möjligt.
3. Där man tänker så kreativa tankar som möjligt.

Efter en presentation om Sociala medier som jag höll för en större grupp politiker i höstas så kom det efteråt fram en senior herre och såg lite pillimarisk ut. ”Jaha, det där låter ju bra, men jag ska tala om för dig vad mitt motto är. Det är ”Hellre face-to-face än facebook!”. Wow, svarade jag, det är ju ett jättebra motto, svarade jag. Men jag förklarade också att det inte är antingen eller för mig utan att jag tydligt märkt att Sociala medier gör att jag träffar fler folk face-to-face. Och när jag nyligen beställde nya visitkort på moo.comI så la jag in ovanstående bild som bakgrund på några av visitkorten (På Moo kan man ha lika många bakgrunder som antal visitkort man beställer).

Tack vare Facebook träffade jag Bengt

Ibland träffar man slumpmässigt på de där människorna som har så mycket spännande de varit med om och som berättar det på ett så inspirerande vis att ju mer man pratar med dem desto mer vill man höra. Bengt Olsen är en sådan person. Han är 71 år men verkar inte ha några som helst planer på att mata duvor utan är i full aktivitet fortfarande. Vi träffades via facebook då Bengt blivit nyfiken på Social Media Club Uppsala som jag är ”Chapter leader” (=en slags självutnämnd ordförande) för. När Bengt presenterade sig sa han att han hållit på med Sociala medier sedan 1975. Och enligt somligas definition av vad Sociala medier är så stämmer det så klart inte eftersom inte ens Internet fanns då. Men Bengt började då jobba med en programvara som möjliggjorde ett kollaborativt verktyg för fjärrkommunikation. Året innan hade han tagit eposten till Sverige. Han var då chef för Sveriges största datorcentral QZ. Han känner flera av de som räknas som Internets fäder (Tim Berners-Lee, Vint Cerf mfl). Under flera år skickade han och Bill Gates julkort till varandra. Och Steve Jobs lärde han känna under Steves första period på Apple. Så Bengt har verkligen varit med då det begav sig. Men han har inte fastnat där utan förstod tidigt den riktigt stora nyttan med Internet som nu möjliggjorts genom det vi idag kalla de sociala medierna.

Den 26/4 har jag bjudit in Bengt att under en timme berätta om allt detta. Och för att ni ska få en liten inblick i vad Bengt ska prata om och vem han är så spelade jag in en video med honom förra veckan på ett café i Uppsala. Här kan ni se några glimtar ur vårt samtal:

Det är gratis att komma och lyssna på Bengts berättelse och här kan du anmäla dig. Givetvis på facebook

Nirvan satte upp ett facebook-event och samlade ihop en hel del kunder. Jag ska inte berätta mer utan kolla på videon och se storyn själva. Obs! Ta fram näsdukar först

Fortsättningen på storyn är att det nu är en febril aktivitet på Facebook-sidan för Cayne’s Arcade med en massa hälsningar från andra barn som blivit inspirerade av Cayne och hans kreativitet och byggt egna skapelser av wellpapp. Facebooksidan har snart kommit upp i 80.000 likes.

Jag har barn hemma som också älskar att bygga saker av äggkartonger och skokartonger och annat. Och det tejpas och klipps och målas ofta vilket jag tycker är bra. För det är kul att se hur stolta och nöjda de blir med sina skapelser och hur bra de får till saker med enkla medel. Kreativitet ska uppmuntras och helst skulle man velat spara allt de någonsin producerat. Men ofta måste objekten ”försvinna mystiskt” efter ett tag.

En annan fantastiskt fin fortsättning på storyn är att det startats en insamling till förmån för Caynes skolgång på webbplatsen för Cayne’s Arcade. De satte 100.000 dollar som mål och har i skrivande stund snart dragit in 150.000 dollar på kampanjen.

Uppdatering 15/4:

Igår var det en ny skara på 700+ folk som samlades vid Caines Arcade och spelade. Vid det tillfället överlämnade Nirvan en fiktiv check på de 150.000 dollar som hittills samlats in till hans skolfond. Idag meddelar de att de höjt taket på insamlingen till 250.000 och därmed instiftar en fond där även andra barn som Caine kan få medel för sin skolgång.

Här kan du följa Nirvan på Twitter för det senaste om denna fantastiska story som bara blir bättre och bättre.

Jag höll en föreläsning idag för Handelskammaren i Uppsala. Och som tidigare så blir folk nyfikna på min uppsättning av tjänster och pryttlar som jag använder mig av när jag föreläser. Jag kom på att det kanske distraherar en del att jag har så mycket för mig även om jag själv knappt reflekterar över vilka tekniska apparater, program och tjänster jag använder mig av när jag föreläser eftersom jag kört med denna setup så länge nu.

Så här ser mitt standardupplägg ut då jag ska föreläsa eller hålla en kurs:

1. Prezi

Istället för Powerpoint/Keynote använder jag mig av Prezi. Mycket enklare att skapa presentationer i, bättre integrering av Youtube-klipp och trevligare presentation är de tre viktigaste skälen till att jag använder Prezi. Här kan ni se en meta-prezi-presentation som jag översatt till svenska och som handlar om hur man skapar bra Prezi:

Precis som med andra presentationsverktyg så kan man överdriva användningen av de tekniska möjligheterna som finns att skapa schwoooshiga övergångar mellan bilderna. Undvik det! Mina prezis finns här.

2. Evernote + korta.nu

Istället för att skriva alla mina stolpar och noteringar i presentationen och låta alla läsa dem tillsammans med mig när jag pratar så skriver jag dem i ett dokument i Evernote. Sedan delar jag det dokumentet publikt på nätet så alla deltagare (och andra intresserade) kan hitta det. För att detta dokument (med en fruktansvärt lång och krånglig adress) ska gå att hitta så skapar jag en kortväg till den. Oftast via korta.nu för där man kan få välja ord istället för en slumpmässig kort-adress. Då blir det egentligen det enda som deltagarna behöver anteckna från föreläsningen. För i det dokumentet kan jag fylla på med svar på frågor som dyker upp, länkar till mer relevant info om aktuella ämnet, mina kontaktuppgifter osv. Ett exempel på hur ett sådant dokument kan se ut kan ni se här.

3. Bambuser

När tekniken i lokalen och arrangören tillåter så brukar jag direktsända mina föreläsningar via webben med Bambuser. Gratistjänst som fungerar fantastiskt bra. Det går att sända från datorn och via proffskameror/mikrofoner eller bara direkt från mobiltelefonen via 3G. Jag brukar oftast använda en HD-webbkamera (kostar ca 500.-) och en mycket smidig kondensator-mikrofon som heter Samson Go Mic (också ca 500.-). Då får man en hyffsad bild men framför allt ett helt ok ljud. I regel brukar jag ha lika många som följer med via nätet som finns i lokalen. Och det beror bl.a. på att då jag börjar sända så skickas sändningen ut via mitt twitterkonto och facebook. Några är det alltid som ramlar in och börjar följa föreläsningen. Mitt bambuserkonto finns här.

Jag är alltid beredd på att teknik kan strula. Och det händer ibland att jag inte lyckas Bambusa, att projektorn inte funkar ihop med min dator/ipad och att Internetuppkopplingen fungerar. Då kör jag med det som funkar. Ren torrsim helt utan teknik om det så behövs. Och även om inget annat skulle gå så är Evernote-dokumentet det viktigaste. Just idag så funkade allt annat utom Evernote. På något vis så har Evernote-dokumentet bytt adress sedan jag la upp det igår så det går inte att nå via den korta.nu-adress jag angav på föreläsningen. Hoppas alla deltagare hittar det ändå via detta blogginlägg eller om Handelskammaren kan vara vänliga och maila ut den riktiga länken.

Dokumentet för dagens föreläsning finns här!

Uppdatering 2012-03-16: Har nu fått snabbt svar från Anton Lindqvist som administrerar Korta.nu och han har nu fixat till det Evernote förstörde för mig. Så nu går dokumentet även att hitta via korta.nu/chamber2012 som jag angav på föreläsningen igår.
Tack för det Anton!!

Jag blev tidigare ombedd att gästblogga hos dem och igår publicerades mitt inlägg här. Detta med hur Internet och det andra kallar för IRL men jag brukar kalla köttrymden är något som jag har föreläst om flera gånger senaste halvåret. Och det är ett område som intresserar mig mycket. Det är ingen Science fiction utan händer för fullt redan nu. Men det är viktigt att förstå utvecklingen och framför allt att göra något bra av den.

Läs gärna blogginlägget på NITA och kommentera gärna om du har åsikter/inspel osv om vad jag skriver.

1. Help Ayn

För en vecka sedan började @helpayn följa mig på Twitter (se även @JusticeforAyn/@Justice4Ayn). Jag läste vad som stod på twitter-profilen och blev nyfiken. För bakom twitter-kontot ligger en mycket angelägen kampanj. Det är en ensamstående pappa till tre barn (Derek Hoare, Vancouver, Canada) varav två har autism som plötsligt fick ett av barnen tvångsomhändertaget av myndigheterna i juli 2011. Han kämpar för att få tillbaka sin dotter hem igen. Det verkar som att det är på väldigt lösa grunder som flickan omhändertogs och man blir mörkrädd.
Här blir pappa Derek intervjuad i TV så det är en bra sammanfattning av vad som hände:

Först gjordes en 6 veckors utvärdering av hennes tillstånd på en institution och sedan placerades hon i fosterhem. Ayn hade tidigare inte behövt medicin men i hennes nuvarande vård blir hon tungt medicinerad. I dagarna ska ärendet till slut för första gången prövas och pappa Derek får för första gången chans att föra sin talan gentemot myndigheterna. Kommer att fortsätta följa denna story med stort intresse.

• Här kan man gilla kampanjen på facebook
• Här är en bloggare som engagerar sig i kampen och verkar följa Derek på nära håll 

2. Carly Fleischmann – en fascinerande ung kvinna med autism

Det var min vän Anna Kelly som delade ett klipp på facebook för några dagar sedan. Ett amerikanskt TV-inslag som var precis så där melodramatiskt och tårdrypande som bara ett amerikanskt TV-inslag kan vara. Men om man bortsåg från det så var det en mycket intressant story som berättas:

Det handlar om en tjej med autism som helt saknat kommunikation med omgivningen men som relativt snabbt och nyligen hittat vägar att kommunicera. Det ligger åratal av stentuff terapi och träning 1-till-1 bakom Carlys framsteg. Nu skriver hon bloggar och twittrar och jag är nu en av hennes 20.000+ fans facebook. Det pågår massor med diskussioner och ifrågasättande om detta är en autentisk story eller spoof. Precis som var fallet med Amanda Baggs som jag bloggat om tidigare. Men precis som i fallet med Amanda Baggs så har det egentligen inte så stor betydelse. För bara det jag sett och hört om Carly hittills är fullt med kloka saker om personer med autism.

3. Autism som teater

Autismföreningen i Uppsala hade bjudit in Östra Teatern att spela upp pjäsen ”Autist, javisst” för särskilt inbjudna på Grand igår och via vissa omvägar (Tack till Anneli Löfling som gav biljetten vidare då hon själv inte kunde gå) så lyckades jag få en plats. ”Autist javisst” är en dramatisering som bygger på verkliga personers uppleverlser och händelser i livet. Och på ett mycket bra sätt visades på två väldigt olika sätt att se på sin egen autism. Efteråt var det diskussion mellan publiken och ensemblen som var intressant. För då fick man veta mer om personerna som karaktärerna byggde på. Det fanns många bra saker som sades i replikskiftet och jag hade önskat att jag kunnat sitta med datorn och anteckna. Men en sak som återkom även i diskussionerna efteråt var detta: Gunilla Boethius som skrivit manus har en vuxen son med Aspergers syndrom. Hon vill hellre kalla autism för personlighetstyp än funktionsnedsättning. Det är intressant perspektiv och som jag har förståelse för. Jag har flera bra vänner som har diagnosen Aspergers syndrom. Och jag tänker inte på det så mycket som en funktionsnedsättning utan just som en personlighetstyp som jag f.ö. tycker är väldigt fascinerande. En av karaktärerna i pjäsen förklarar att alla andra människor ju går på mindfulness och yoga osv för att bli som vi med Aspergers syndrom.

Jag kan rekommendera alla som är nyfikna intresserade av att förstå mer om hur människor med Autism och Aspergers syndrom tänker och fungerar att se detta. Politiker, beslutsfattare och berörda tjänstemän borde vara tvungna att se detta.

Jag har prenumererat på tidningen länge och tycker alltid det är intressanta reportage och faktaartiklar. Eftersom en av skribenterna är en god vän till mig sedan många år, så brukar jag alltid bläddra fram hans artiklar först. Han skriver mest faktaartiklar om vitt skilda saker och är mycket lärorik och allmänbildande läsning. I varje nummer är det även en intervju med minst en känd person. Intervjuerna är intressanta för det är lite annorlunda frågor som ställs och blir därmed roligare att läsa jämfört med andra kändisintervjuer.

Här kan ni se ett videoklipp som berättar mer om arbetet på redaktionen:

Inslag på 24UNT

I veckan var UNT och gjorde ett videoinslag om Snabelposten som nu kan ses här:

Bakgrund

Snabelposten är en tidning som ges ut av Uppsala kommun och redaktionen med samma namn. Snabelposten är en del av LSS-verksamheten inom Uppsala kommun. 1999 jobbade jag inom Daglig verksamhet och startade då upp en grupp som hette Snabel-a. Gruppen bestod av arbetstagare som redan då 1999 hade hunnit skaffa sig bra koll på webbpublicering och informationshantering. Och uppgifter de fick var att skapa personliga hemsidor (blogg var ett okänt begrepp då) och vi fick även ett och annat jobb att göra hemsidor åt andra. Vi hade även hand om de frekventa studiebesöken som kom till Uppsala eftersom det på den tiden var nytt och relativt unikt med ett så stort utbud av dagliga verksamheter inom LSS som fanns i Uppsala då. Det var över 100 olika grupper för vitt skilda sysselsättningar. Denna grupp Snabel-a var det som blev Snabelposten några år efter att jag slutat där. Den enda av arbetstagarna som fortfarande är kvar sedan jag startade gruppen blev också en god vän till mig som jag fortsatt hålla kontakt med sedan dess. Så via honom har jag haft koll på gruppen och numera redaktionens arbete och utveckling. Och givetvis blev jag en tidig prenumerant på tidningen Snabelposten.

När vi träffades i november föreslog Ronnestam att vi skulle göra något större av sista träffen för året. Bjuda in till en Pecha Kucha och rada upp lite intressanta minisessioner. Pecha Kucha är ett japanskt format som innebär att varje talare får 20 slides som visas 20 sekunder var. Samtligas presentationer läggs ihop till en enda stor. Jag har provat formatet en gång tidigare men för många var det första gången.

Jag fixade in oss hos United Spaces (varning för bakgrundsmusik på webbplatsen  som nyligen öppnat sitt nya mycket coola kontorshotell i Waterfront Building. Richard Gatarski och Westreamu lovade direktsända hela eventet. Och sedan var det bara att få dit folk. Vi bjöd in folk via våra respektive nätverk på Twitter och Facebook och det strömmade in anmälningar i en jämn ström. Totalt var det 12 stycken som anmälde sig som talare och ca 70 anmälde sig totalt till eventet.

Och det blev en spännande, trevlig och inspirerande kväll i torsdags. Och Westreamu gjorde ett fantastiskt jobb med direktsändningen och har nu dessutom lagt upp samtliga miniföreläsningar så ni kan välja och vraka i vilken ordning ni vill se dem:

• Jag inledde på rubriken Internet är på riktigt
• Johan Groth: Den svenska skolan…
• William Bernhard: Socialt entreprenörsskap!
• Eliah Möhrling: Hur skapas värdefulla varumärken?
• Johan Frössén: Fantastic Things
• Malin Ströman: Släpp sargen och våga vingla…mingla
• Sandberg: Demokratisera tillgång till utbildning
• Roman Pixell: Gamification
• Per Axbom: Lite mindre BLAH BLAH BLAH tack
• Fredrik Marcus: Mitt liv som modebloggare
• Richard Gatarski: före och undrar…
• Johan Ronnestam: Nyfiken på livet

Det var genomgående mycket intressanta dragningar och inlägg vi fick ta del av. Mina två favoriter för kvällen var Per Axbom som körde 20×20 sekunder på rim. Med fantastisk tajming och tänkvärt innehåll/budskap. Kvällens roligaste var Fredrik Marcus som berättade om sitt fotoprojekt ”Dagens outfit”. Här ett exempel: Han rastar hunden en kväll i Vasastan utklädd till räka:

Adda Fredrik på facebook så kan ni fortsätta följa hans fantastiska och inspirerande projekt vidare resten av det fulla år han skall göra detta. Och även se de bilder han tagit hittills.

• TACK till Johan Ronnestam för att du startade Bloggers monday och för detta initiativ.
• TACK till Westreamu och Richard Gatarski som gjorde så att många fler kan ta del av våra korta presentationer. Hoppas ni får fler uppdrag med att livesända. Ni är ju även pionjärer på att sända 100% tillgängligt med teckentolk och livetextning.
• TACK alla talare som vågade sig på talarformatet och delade med sig, inspirerade, roade och gjorde oss klokare.
• TACK till United Spaces för att vi fick vara i era grymt coola lokaler. Hörde att en och annan av deltagarna blev sugna på att flytta in där. Så jag hoppas ni får lite nya hyresgäster tack vare detta.
• Och TACK alla som kom och var med på plats i torsdags. Utan er hade det blivit en trist och öde tillställning.

Idag så gör jag min första dag på Bioservo Technologies. Det är ett företag som har tagit fram ett nytt helt unikt hjälpmedel: SEM Glove. Det är en handske som förstärker användarens eget grepp. Och detta möjliggör t.ex. att personer med neurologiska sjukdomar, muskelskador, nervskador mfl med hjälp av denna kan fortsätta jobba och klara sig mer självständigt hemma.

SEM Glove fyller en funktion som saknas idag. Och därför ska det bli så spännande att se hur snabbt den går att få ut på marknaden och till de som har behov av denna kompenserande teknik.

Hur teknik kan kompensera för funktionsnedsättningar har intresserat mig så länge jag kan minnas. Och bara de två veckor jag har berättat för nära och kära om denna handske så har jag hört om flera enskilda personer som verkligen skulle ha behov av en sådan här.

Därmed är jag helt övertygad om att det finns mycket goda chanser att jag framöver kommer att kunna berätta om hur personer blir hjälpta av detta. Och i den moderna kommunikationens värld tror jag att ryktet om en sådan här bra innovation har bra chanser att få spridning. Inte så att det blir en hit i stora kretsar. Men att nyheten om denna kan nå de som verkligen är intresserade av den.

Så det blir sälj för hela slanten framöver (6 månader till att börja med). Och så hoppas jag på att nu kunna bygga mitt helt egna och genuina Socialamedie-case från scratch. Så fortsätt följa mig!

När det gäller mitt egna företag, konsultande och föreläsande så kommer det ju så klart att bli mkt begränsat framöver. Men jag kommer att kunna ta ett och annat uppdrag som jag kan utföra på kvällar och helger och som inte inverkar på mitt heltidsjobb på Bioservo.